Utan annonsering hade hundratals människor samlats i kyrkan tidigt på morgonen. En kvinna berättade för mig att om jag åkte till byn så skulle Gud se till att där fanns folk.
”Jag gick med på att åka dit och när jag kom dit klockan sju, var där omkring 400 människor i kyrkan i Barabhas på Yttre Hebriderna, utanför Skottlands fastland.
Dessa människor kunde inte förklara vad som hade fått dem att komma dit. De hade styrts av Guds Ande att komma till kyrkan.”
Vid ett annat tillfälle samlades ett stort antal människor, ja hundratals personer, utanför polishuset. De kom dit för att personligen anmäla sig själva för de olika brott och kriminella handlingar som de utfört.
År 1949 sände den lokala distriktsstyrelsen ut en proklamation som skulle läsas upp en speciell söndag i alla församlingar på Lewis som tillhörde den Fria Skotska Kyrkan (presbyteriansk).
Denna proklamation uppmanade folket att tänka på att …
Jag gick med på att ägna en förmiddag åt bön tillsammans med henne i stugan. Medan vi bad sade systern:
”Herre, du kommer ihåg vad du sade till mig i dag, att du skulle frälsa sju män i den här församlingen. Jag gav just detta vidare till Mr. Campbell och nu ber jag dig att ge honom vishet eftersom han är i så stort behov av det.”
Utan annonsering hade 400 människor samlats i kyrkan tidigt på morgonen
Hon berättade för mig att om jag åkte till byn så skulle Gud se till att där fanns folk. Jag gick med på att åka dit och när jag kom dit klockan sju, var där omkring 400 människor i kyrkan. Människorna kunde inte förklara vad som hade fått dem att komma dit. De hade styrts av Guds Ande att komma dit. Jag talade några minuter över texten Apg. 17:30:
”Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.”
En av pastorerna avbröt mig och sade;
”Kom och titta här.”
I ena änden av byggnaden låg byns mest ökända typer på sina ansikten och ropade till Gud. Under en resa till en närliggande ö fann jag människorna väldigt kalla och stela. När jag bad några män komma över för att be, bad jag särskilt att en ung man som hette Donald skulle följa med. Donald var en sjuttonårig pojke som nyligen hade blivit frälst och två veckor senare blivit döpt i den Helige Ande, när han satt i en bergssluttning. Donald satt vänd framåt medan tårar rann från hans ansikte ner på golvet. Jag förstod att Donald var i kontakt med Gud på ett sätt som jag själv inte var. Jag avbröt därför min predikan och bad honom att be. Donald ställde sig upp och bad:
”Jag tycker mig skåda in genom en öppen dörr och jag ser Lammet på tronen och nycklarna till döden och helvetet vid hans sida.”
Så tystnade han och började snyfta. När han hade samlat sig lyfte han sina ögon mot himlen, sträckte upp sina händer och sade;
”Gud, det finns kraft där uppe. Släpp den lös!”
I det ögonblicket föll Guds kraft över de församlade
I det ögonblicket föll Guds kraft över de församlade. I ena delen av rummet sträckte människor upp sina händer, böjde sina huvuden bakåt och förblev i den ställningen i två timmar. Det är svårt att vara det i tio minuter, ännu värre i två timmar. I andra delen av rummet sjönk människor ihop och ropade om barmhärtighet. I en by åtta kilometer bort svepte Guds kraft genom samhället och det fanns knappt något hus i byn där inte någon blev frälst den kvällen. I en del av området förekom ett hårt motstånd mot rörelsen eftersom jag predikade dopet i den Helige Ande som en särskild och uttrycklig händelse som kom efter frälsningen. De som satte sig emot mig var så framgångsrika i sitt motstånd att det kom mycket få människor till mötena. En kväll kom mötesledaren till mig och sade,
”Det finns bara en sak att göra för att rätta till den rådande situationen. Vi måste ge oss hän till att vänta inför Gud i bön. Jag har fått reda på att det finns en lantbrukare här som sagt att vi kan träffas i hans hem. Han är inte kristen och hans fru är inte frälst men de är människor som fruktar Gud”.
”Gud, vet du om att din ära står på spel?”
Vi var ungefär trettio pastorer och äldste från området som samlades i lantbrukarens hem. Jag kände det mycket, mycket trögt. Jag bad. Alla pastorerna bad. Det kändes som om själva helvetets makter var lössläppta. Vid midnattstid vände jag mig till en av de äldste och berättade för honom att jag trodde det var dags att fatta tag i Gud. Denne man ställde sig upp och bad i omkring en halvtimme. (Ni måste förstå att vi talar om väckelse, och i väckelser upphör tiden att existera, ingen tittade på klockan.) Mannen gjorde ett uppehåll, lyfte sin hand mot himlen och sade;
”Gud, vet du om att din ära står på spel? Du gav löftet att du skulle utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra, men du gör inte det.”
Jag undrar hur många av oss som skulle närma oss Gud med sådana ord på våra läppar? Sedan sade han:
”Här finns fem pastorer, inklusive Mr. Campbell, och jag vet inte var i din närvaro någon av dem står. Men om det är något jag vet om mitt eget hjärta, så tror jag att jag kan säga att jag törstar efter en uppenbarelse av din kraft.”
Han gjorde ett nytt uppehåll och utropade sedan med hög röst:
”Gud, din ära står på spel, och nu utmanar jag dig att utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra”. I det ögonblicket skakade stenhuset bokstavligen som ett löv.
Jag tänkte omedelbart på Apostlagärningarna, där det står att när de bad skakades platsen där de var samlade. Så snart som denne gode man slutat be, uttalade jag välsignelsen. Klockan var då strax efter klockan två på morgonen och då jag gick ut och fann hela byn i lågor för Gud. Jag gick in i ett hus där jag fann nio kvinnor som låg på knä och ropade till Gud. En kvinna som blev frälst den natten har skrivit några av de finaste gaeliska psalmerna vi har i vår gaeliska psalmbok. Följande söndag var vägen svart av människor som vandrade de tre kilometrarna till kyrkan. Krogen i just detta samhälle stängdes den natten och har inte öppnats igen sedan dess. Detta är Gud i arbete. En väckelse, sänd av Gud är alltid en helighetsväckelse.
Bara Gud kan göra ett samhälle Gudsmedvetet
Det krävs det som är övernaturligt för att spränga gränserna för det naturliga. Du kan göra ett samhälle missionsmedvetet. Du kan göra ett samhälle kampanjmedvetet. Men bara Gud kan göra ett samhälle Gudsmedvetet. Tänk bara på vad som skulle hända om Gud kom i kraft till vilket samhälle som helst. Jag tror att den dagen kommer. Må Gud förbereda oss alla för den. Amen.
Duncan Campbell (1898-1972) växte upp i de skotska högländerna.
Han kom till Herren som tonåring och tjänade församlingar i den Förenade Fria Kyrkan
– the United Free Church (presbyteriansk) och som kringresande evangelist.
Förutom att han var engagerad i Uppvaknandet på Lewis
var han en mycket efterfrågad talare på de brittiska öarna.
YouTube klipp från Transformation II om Väckelsen på Hebriderna här >>
Källor och relaterat:
Satan råder bara där andligt mörker råder
https://sistatiden.se/satan-rader-bara-dar-morker-rader/
Lämna ett svar