Idag vill jag skriva om min pappa Olof – av en speciell anledning

Mina föräldrar Olofs och Katarinas bröllopsfoto 1945.

Min pappa föddes för mer än 100 år sedan, i den lilla byn Fälltjäl i norra Ångermanland.

Olof var den femte pojken av nio, i en familj där det inte sällan var spritfester. Då använde man knogarna för att få sin vilja fram. Ja, där var det ofta hårda tag.

Som sjuttonåring frälste Jesus min pappa – mitt i det stojiga

Frid i sitt sinne fick Olof då, samtidigt som den långa vandringen i utanförskapets öken tog vid. I sitt inre oroades och våndades han över det mörker och den ondska som vilade över hemmet.

✅ Broderns brännvinsflaska träffade Olofs arm

I den lilla byn bodde alla trångt. Att barnen vid den här tiden skulle ha egna rum fanns inte på kartan.

När pappas äldre bror Jonas hade hamnat i fyllebråk med sin pappa Johan, gällde det att agera snabbt – och på stubinen. Precis innan brännvinsflaskan – som brodern hade som tillhygge – träffade sin fars huvud, hann Olof fram och med sin underarm tog han emot smällen.

✅ Grät över ondskan i byn uppe på ”hälla”

När det var för bökigt, där hemma, tog Olof sin kudde och sitt täcke för att kunna sova någon annanstans. Ladan, en bit bort, blev nattens sovkammare.

Uppe på berget, på ”hälla”, med utsikt över byn gick pappa upp, nu och då. Där fick han be och gråta ut – inför sin frälsare – över synden och eländet, där nere.

Från det här hemska stället ville Olof flytta, men Gud sa stopp:

”Du ska stanna kvar här!”

✅ Väckelsen kom till byn

Efter 17 långa år, när pappas psyke hade fått sina törnar och själen blivit mjuk, sände Gud sin väckelse. Byns hårda hjärtan började vekna och i gårdarna grät man. Man ångrade synden, galenskapen och upproret. Många vände om. En efter en fick en ny blick och ett mjukt hjärta.

✅ Brännvinsflaskorna behövdes inte mer

Som barn såg jag aldrig någon enda bybo vara full. Brännvinslandet hade blivit möjligt att bo i.

✅ Min pappa och mamma bråkade aldrig

25 år efter sin frälsningsupplevelse fick Olof sin hustru Katarina, min mamma.

Pappa och mamma hade en mycket varm och kärleksfull relation. De grälade aldrig med varandra och jag hörde aldrig hårda ord – dem emellan.

I hemmet mådde jag gott. Det präglades av värme och där fick jag och mina syskon lära oss att läsa Guds Ord och att be till himmelens Gud.

✅ Pappa tog ledigt från sitt arbete i skogen för att besöka sjuka på lasarettet

Mina föräldrar ägde ett hemman med jord och skog. I skogen arbetade pappa för vår försörjning. Pappa hade en äkta nöd för själar. Han vakade över folket i området.

När han fick höra att någon i närheten var sjuk och nära döden tog han ledigt från arbetet. Han åkte ner till stan för att ge råd och tröst.

Ännu ett sjukbesök på lasarettet var tanken. Väl framme satte han sig ner vid sjukbädden – hörde på den sjuke och undrade sedan:

”Hur har du det med Gud?”

✅ Ledde söndagsskolan så länge det fanns barn i byn

Långt innan jag föddes startade pappa byns söndagsskola. När han gick bort 1978 tog min mamma över och ledde den tills dess att inga barn mer fanns i byn. Uthållighet.

✅ Den här dagen är en annorlunda dag

Min pappa Olof avled 19 dagar före sin 75-årsdag. Och just idag har jag blivit lika gammal som min pappa blev!


Följ samtalet på Facebook här;

https://www.facebook.com/photo/?fbid=1519767242207250&set=a.170716420445679
Om Sven-Allan Johansson 161 artiklar
Ansvarig utgivare för sistatiden.se

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.