Vissa upphöjer Israel som om det vore den fjärde personen i Gudomen

Jag förkastar Ersättningsteologin. Har Gud glömt Israel? Självfallet inte! Jag förkastar likaså Kristen Sionism. Den distraherar och hindrar oss att fokusera på vårt egentliga syfte, nämligen att förkunna "en ny människa i Kristus." Vill du välsigna Israel? Finns det någon välsignelse för Israel utanför Jesus Kristus? Många som "välsignar" Israel gör allt de kan för att undvika att ens nämna Jesu namn i närvaro av judar, skriver Peter Ljunggren.

”Genom historien har kristna haft olika inställningar till Israel.

Medan många har sökt att nå det judiska folket med evangelium, finns det också många exempel på fördomar och förföljelse. Alltför ofta har antisemitiska våldsdåd utförts av sådana som hävdat att de följer Kristus”, skriver Peter Ljunggren i ETALs höstnummer och fortsätter:

”Å ena sidan finns förespråkare av Ersättningsteologin, som menar att Israel har haft sin möjlighet att ta emot Messias, och att Gud nu inte längre blandar sig i det judiska folkets angelägenheter. På andra sidan av spektrumet finner du kristna som har anammat Sionismen; vi kan kalla det för Kristen Sionism. Denna grupp betonar geografiska gränser och var ambassaderna i Israel bör ligga. De förespråkar att Guds favör gentemot en nation beror på hur dess regering förhåller sig till staten Israel (Sverige ligger inte bra till). Kristna Sionister tror att Guds rike kommer etableras som en israelisk nation som utövar makt över hela världen.


Med Skriften som grund, avvisar jag Ersättningsteologi och Kristen Sionism. Min tro, och evangeliets budskap, är ”En Ny Människa i Kristus Jesus” (se Ef 2:13-15):

”Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. Han är vår frid, han som har gjort de två till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. I sin kropp har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid.”

Denna syn grundar sig på Nya Testamentets undervisning, att skiljemuren mellan judar och hedningar har brutits ner, att det är oväsentligt om man är ”omskuren” eller ”oomskuren”; vi är nya skapelser i Kristus.

Gud verkar i Israel och i alla nationer för att föra dem till kunskapen om Kristus. Han är allas frälsare. Detta utesluter inte en positiv syn där vi stöder Israel som en demokratisk nation, omringad av diktaturer. ETAL har visat stöd för Israel genom att ofta ordna resor i Israel, och genom att plantera fler än 11 000 träd i Galiléen. Vi tror också att varje land har rätt att bestämma sin huvudstad. Så naturligtvis ska andra länders ambassader finnas i Jerusalem, Israels huvudstad.

Älska likt Israels Messias

För att veta hur vi ska förhålla oss till det judiska folket ska vi se på Jesus. Han kom till sina egna som deras Messias, Israels hopp. Jesus älskade och älskar det ju­ diska folket mer än någon. Oavsett hur angelägna vi är att stödja Israel, får vi aldrig tänka att vi älskar Israel mer än vad Israels Kung och Frälsare gör.

Jesus sa till Pilatus; ”Du säger själv att Jag är kung” (Johannes 18:37). Detta var ett tydligt budskap för 2000 år sedan och det säger än idag att Jesus är judarnas Konung.

Jesus varnade för att förföra det judiska folket. Det bekymrar mig att välmenande evangelikala kristna kanske är delaktiga i denna förförelse. Vissa upphöjer Israel som om det vore den fjärde personen i Gudomen. De tycks mer angelägna att stödja nationen Israel än att stödja evangeliet om Israels Messias.

Andra talar om Israel som Guds rike, medan de förbiser ogudaktighet i dagens Israel, såsom fri abort, kriminalitet och prostitution. Många blir chockade när de inser att Israel är ett av världens mest liberala länder. Ett exempel är att Israel var en av de första nationerna som legaliserade samkönade äktenskap.

Om en ”Israel-teologi” har smugit sig in i kyrkan, som inte stämmer överens med Jesus, måste vi avfärda sådan teologi och anpassa våra tankar till Kristus.

Israels gränser’?

Flera gammaltestamentliga skriftställen talar om de gränser som Gud lovade Abraham och hans efterkommande (se 1 Mosebok 15:18, Josua 1:3-4), från floden Eufrat i norr till Egyptens flod i söder. Allt låter så tydligt och okomplicerat. Men när vi läser om det land som Josua faktiskt delade upp mellan de 12 stammarna, så är de gränserna väldigt annorlunda (se Josua kapitel 13-21 för en detaljerad beskrivning). De liknar de gränser som vi läser om i Hesekiel kapitel 47­48.

Fullbordade Gud sitt löfte gällande land till Israel?

Efter att varje stam hade fått sin tilldelning, läser vi: ”På så sätt gav HERREN Israel hela det land han med ed hade lovat deras förfäder. Ingenting av allt det goda HERREN hade lovat israeliterna uteblev, utan allting gick i uppfyllelse” (ur Josua 21:43-45). Enligt Skriften fick de alltså ”hela det land” som Gud hade lovat.

Vilka är då de exakta gränserna? Är det gränserna som Abraham fått löfte om, eller de gränser som beskrivs i Josua kapitel 1, eller det land som faktiskt tilldelades de 12 stammarna? Nu blir det komplicerat.

Jesus och landet

Eftersom Jesus är Israels Konung, borde väl han ha rett ut detta? Borde inte Jesus ha varit bekymrad över de geografiska gränserna, på samma sätt som vissa kristna idag bekymrar sig? Enligt Bibeln visade inte Jesus något intresse att diskutera denna fråga, även om han gavs möjligheter att göra det. Han kände till Gamla Testamentets Skrifter och ändå varken citerade han eller gjorde några särskilda utläggningar kring dessa. Simon Petrus skrev att är vårt exempel. Kanske vi, som är Israels vänner, ska lära av Jesus Kristus.

Hur kan vi bäst förstå dessa olika beskrivningar gällande landet?

Här finns utrymme för diskussion. En förklaring är att Gud gav löftet till Abraham och hans efterkommande (plural). Det inkluderade Isak, men även alla Abrahams ättlingar. Han fick totalt åtta söner: en med Sara, en med Hagar och sex söner med Ketura, kvinnan han gifte sig med efter att Sara dött. Abraham var inte en oansvarig far, som bara tog hand om löftessonen Isak. Han älskade och sörjde för dem alla. Abrahams andra söner blev också var för sig rättmätiga nationsfäder.

En sak är säker:

Jesus Kristus nonchalerade frågan om Israels geografiska gränser. Han hade inget att säga i ämnet. Det förvånar att vissa kristna ägnar så stor uppmärksamhet åt en fråga som varken Jesus eller apostlarna någonsin tog upp. Nya Testamentets Skrifter är i sin helhet förunderligt tysta när det gäller detta ämne.  Paulus undervisning i Romarbrevet kapitel 9-11 och aposteln Jakobs ord i Apostlagärningarna 15:16-21 handlar om Israels andliga återupprättelse genom Kristus, inte om en framtida nationalstat.

Jesus vägrar svara

Efter brödundret ville folket göra Jesus till kung. De trodde uppenbarligen att Jesus skulle etablera ett jordiskt rike. Detta hade varit det perfekta tillfället att adressera frågan om rikets gränser, men Jesus avvisade folkets försök, och hänvisade inte till någon framtida nation (Johannes 6:14-15):

”När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: ”Han måste vara Profeten som ska komma till världen!” Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.”

Innan sin himmelsfärd, sa Jesus till lärjungarna att de måste få kraft av den helige Ande, för att föra ut evangeliet till världen.

Lärjungarna verkade ointresserade, avbröt Jesus och frågade: ”Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?”

Detta var ett gyllene tillfälle för Jesus att reda ut varje otydlighet när det gällde Israels gränser. Istället sopade han undan deras fråga ”Det är inte er sak att veta tider eller stund er men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen ända till jordens yttersta gräns”. Många fokuserar på just det som Jesus aldrig ägnade någon uppmärksamhet, medan man försummar det som Jesus prioriterade – evangeliet till världen, till judar och hedningar.

Jesus talade aldrig om ”löfteslandet” från Egyptens flod till Eufrat, men han sa till Pilatus att hans rike ”inte var av den här världen.” När Jesus närmade sig Jerusalem på Palmsöndag en, var det några som trodde att ett rike nu skulle upprättas. Jesus gensvarade genom att berätta en liknelse om en man av ädel börd ”som reste till ett land långt bort för att bli kung och sedan komma tillbaka.”

Liknelsen klargör att Jesus inte hade planer på att upprätta ett jordiskt rike (Lukas 19:12-27). Han skulle ta emot ett rike, uppenbarligen ett andligt rike, och sedan återvända. Det är det vi fokuserar på idag.

Kristus, konungen, är på Faderns högra sida och väntar på att ”alla hans fiender ska läggas under hans fötter.” Vi (ETAL och alla som satsar på Missionsbefallningen) är Kristi medarbetare i denna uppgift. Vi ser fram emot den dag då kunskapen om

Kristus uppfyller jord en, när allt har lagts under Jesu fötter. Och sedan ska vi få möta Herr en i skyn vid Hans återkomst.

Paulus kärlek till Israel

Paulus hade en genuin kärlek till Israel. Detta uttrycks livfullt i Romarbrevet 9:31-10:15. Vi citerar ofta dessa verser utan att tänka på att de handlar om det judiska folket. Självklart kan Paulus undervisning tillämpas på alla, oavsett etnicitet, men detta sammanhang handlar om judarnas frälsning. Några av poängerna i under visning en är:

  • Israels strävan efter rättfärdighet misslyckades eftersom ”de inte sökte rätt färdigheten genom tro, utan genom laggärningar.”
  • Jesus Kristus blev ”en stötesten och en klippa till fall” för Israel.
  • Trots att Israel förkastat Kristus, skrev Paulus; ”Mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de ska bli frälsta.”


Det är också vårt förhållningssätt. Vi önskar av hela hjärtat att Israel ska upptäcka Yeshua Hamashiach.

  • Israel har en ”iver för Gud, men de saknar den rätta insikten. De känner inte till rättfärdigheten från Gud utan försöker upprätta sin egen rättfärdighet, och har därför inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.”
  • Israel måste upptäcka att, ”Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror.”

Paulus beskriver Guds generösa nåd gentemot judar och hedningar:

”Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. ’Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst’”, enligt Rom 10:12.

En röd kviga. Många kristna blir begeistrade över uppfödningen av detta djur.
Tror man att kvigans blod ska rena från synd?

Evangelikala förför lsrael?!

Jag nämnde att Jesus varnade för att förleda det judiska folket. Förförelser kan komma i många skepnader, men för att illustrera nämner jag en. Många kristna som besöker Israel är djupt intresserade av ”Tempel Institutet”, ett judiskt center nära Tempelberget i Jerusalem. Institutets uttryckliga syfte är att förbereda för återinförandet av djuroffer i ett framtida tempel. Många kristna stöttar detta.

Varför?

Om djuroffer verkligen skulle återinföras, vore sådana offer ett förkastande av Jesus, Guds sanna offerlamm. När du besöker Institutet, lägger man stor vikt vid uppfödningen av den röda kvigan, såsom den beskrivs i Moseböckerna. Märkligt nog blir många kristna helt begeistrade av detta. Inser de inte att dödandet av en röd kviga handlar om att försona synder?

Kvigans blod ska utgjutas till syndernas förlåtelse, och detta tycker många kristna är fantastiskt. Jag skakar skeptiskt på huvudet, när jag hör sådant. Förleder vi inte våra judiska vänner när vi står eniga med en verksamhet vars mål är att göra exakt det som Hebreerbrevet strängt varnar för? Vill vi verkligen stödja sådant som leder till att man ”trampar Jesu blod under fötterna”? (Hebr 10:29).

De flesta Jesustroende judar förkastar nonsens – som detta. De har fokus på att dela sin tro med både judar och hedningar. Nej, de som faller offer för dessa anti-evangeliska idéer är kristna ifrån Sverige, Norge, Finland och andra länder, och ofta just de som även ansluter sig till Kristen Sionism.

Välsigna Israel?!

Här hålls Israelmöten och upprop görs för landet Israel. Det talas om hur ”oerhört viktigt det är att vi stöder Israel,” men vad handlar detta engagemang egentligen om? Ofta handlar det om en undervisning med nya vinklingar på tolkningen av gammaltestamentliga profetior. Mycket av undervisningen tar upp det senaste angående Israels politiska och militära situation, ofta kryddat med apokalyptiska spekulationer. Sällan eller aldrig nämns vår uppgift att förmedla evangelium, eller att miljoner judar föds, lever och dör utan att få del av evangeliet. Ändå tycks de som är involverade i detta tro att de sysslar med något djupt andligt. Detta alltför vanliga ”Israelengagemang” är ett svek mot evangeliet. Jesus och Paulus skulle inte känna sig hemma på sådana Israelmöten.

Jag förkastar Ersättningsteologin. Har Gud glömt Israel? Självfallet inte! Jag förkastar likaså Kristen Sionism. Den distraherar och hindrar oss att fokusera på vårt egentliga syfte, nämligen att förkunna ”en ny människa i Kristus.” Vill du välsigna Israel? Finns det någon välsignelse för Israel utanför Jesus Kristus? Många som ”välsignar” Israel gör allt de kan för att undvika att ens nämna Jesu namn i närvaro av judar.

Vi kanske tror att vi välsignar Israel genom att köpa produkter som tillverkats i Israel, eller genom att resa dit som turister, eller genom att uppmuntra vår regering att anta en politik som gynnar Israel. Allt detta är bra och gott, men att välsigna Israel är att förmedla kunskap om honom som är Israels välsignelse.

När du ber för Israel, tänker du då bara på den militära och politiska situationen? Paulus, aposteln bad för det judiska folkets frälsning. Det finns ingen frid bortom Fridsfursten. Att be för fred i Israel innebär att be och satsa för att evangeliet om Jesus Kristus, fridens evangelium, ska spridas över landet.

Yeshua Hamashiach – Israels hopp, världens hopp!”

Allt detta, enligt Peter Ljunggren.

Sven-Allan Johansson 87 Artiklar
Ansvarig utgivare för sistatiden.se

Bli först med att lämna en kommentar

Sista tiden (Denna del omfattas ej av vårt utgivningsbevis): Kommentatorsregler

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.