”Utan att känna en enda kristen människa och utan att ha gått in i någon kyrka erkände jag Jesus som min Herre och Frälsare”, berättar Stefan.
Detta hände i januari 2012.
”Jag upplevde att det var rätt att göra så. Då hade jag kontakt med en radikal kristen webbplats i USA. Efter att ha skickat in några frågor via e-post så hade jag ett Skype-samtal med pastorn på webbplatsen. Där kom jag att be frälsningsbönen tillsammans med honom.”
Sedan sa pastorn till mig:
”Nu är du räddad.”
Stefans första tanke var:
”Men borde jag inte vara glad och känna någon skillnad mot förr?”
Sådan var hans första och omedelbara tanke. För honom var frälsning synonymt med lycka, att vara en glad och leende kristen. Men han kände sig inte lyckligare eller annorlunda mot tidigare.
Föddes på nytt
Fyra månader senare hände något underbart i Stefans liv:
”Jag vaknade i min säng en morgon och fick omedelbart en inre kunskap”, som han uttrycker det.
Det var en magkänsla som infann sig.
”Precis då visste jag att när jag öppnar munnen så skulle något hända. Men jag visste inte varifrån den där tanken kom.”
”Vid den här tiden brukade jag inte be, varken morgon- eller aftonbön. Jag var också helt novis, eftersom jag aldrig hade hört eller sett någon ta emot Guds ande och be i tungor.”
Åter till denna mycket speciella morgon, för nio år sedan
”Jag visste inte vad jag skulle säga – men när jag öppnade munnen – så ´flög ord ut ur min mun´:
”Jesus fyll mig med den Helige Ande, fyll mig, fyll mig, fyll mig!” ”Och jag fick ett omedelbart svar. På ett ögonblick kom den Helige Ande in i mig. Hela kroppen blev plötsligt helt stel, mitt huvud rörde sig lite bakåt och jag började låta som när en liten bebis pratar;”
“Gagagagagagagaga”
”Var har jag hört det ljudet förut? tänkte jag”
”Då kom jag ihåg något från min tid som väldigt liten, när jag var ensam med min far i hans säng. Han läste tidningen medan jag lekte med hans hand och fingrar. Då pratade jag det här babyspråket – som jag nu talar om.”
2019 gifte sig Stefan med Laurna och nu bor paret i Göteborg. Laurna är född på St. Lucia i Karibien. Tillsammans arbetar de heltid med att föra ut det glada budskapet om Jesus Kristus. De vill göra lärjungar till sin frälsare och herre.
Stefan befann sig i ett evighetstillstånd
”Vad händer? Jag kan inte kontrollera tungan, jag kan inte röra mig – jag kan bara röra mina ögon.”
”Med en gång märkte jag också att det inte fanns någon uppfattning av tid. Jag vet inte hur länge jag låg där i min säng utan förmåga att göra något annat än att prata ”gagagagaga” och utan att andas in luft eller ta en paus. Om det var i fem minuter eller i två timmar, vet jag inte. Jag var i ett evighetstillstånd.”
”Jag kunde inte röra kroppen, den var som frusen. Har jag fått en epileptisk attack? Nej, jag mår bra! Men vad är det som händer just nu? tänkte jag. Jag hade ju ”bara” bett till Jesus.
Efter ett tag upplevde han att halsen kändes öm och torr. Då kom tanken:
”Nu orkar inte mycket längre, för min hals är öm. Då var det som om någon hörde min tanke och den Kraften som tagit över min kropp, den lämnade mig.”
Då stannade min mun av. Så snabbt som det hade börjat, så snabbt slutade det.”
Nu kunde Stefan röra sig på nytt igen
Stefan lyfte sig upp ur sängen och nu var han ivrig att få släcka sin törst. Men han förmådde bara att ta några steg innan styrkan i hans ben försvann. Där och då föll han ner på sina båda knän. Så här beskriver han situationen:
”Jag var förkrossad, som om jag nåtts av en nyhet att en mycket kär vän eller anhörig dött.”
”Nu befann jag mig i en knäböjande position. Pannan rörde vid golvet och jag började gråta i mitt hjärta och i min själ.”
Detta var en konstig upplevelse för honom, eftersom han inte hade för avsikt att gå ner på sina knän för att be eller för att gråta. Han var ju bara på väg att ta ett glas vatten.” Han fortsätter:
”Jag var inte ledsen, därför undrade jag: Varför gråter jag så kraftigt? Medan jag låg där och grät så tänkte jag på min granne som låg på andra sidan sovrumsväggen. Vad tänkte hon om mig när hon hörde mig gråta så här? Men jag kunde inte kontrollera min gråt eller stoppa den.”
När gråten avstannade drog Stefan sig upp från golvet. Nu behövde han verkligen vatten för att släcka sin törst.
”Något hade förändrats INOM MIG – men inte på utsidan”
”När jag sträckte ut min arm för att ta ett glas vatten, så kände jag först inte igen min egen arm och inte heller min kropp. Vad är detta tänkte jag? Vems arm är detta? Är det min kropp? Var är jag? Jag tittade mig snabbt omkring i köket;”
”Det här är min lägenhet, det vet jag, men varför kände jag först inte igen min kropp? Då förstod jag inte att min ande var född på nytt!”
”En annan konstig sak som jag märkte direkt var att mitt sinne kändes annorlunda. Jag kände mig mer ”skarp”.
”Jag bestämde mig för att gå till mitt kontor, där jag arbetade – och precis när jag kom in dit – var det lunch. Under vägen dit undrade jag över vad som hade hänt mig. Jag var fylld av glädje, frid och vördnad.”
När Stefan gick in på kontoret så satt hans kollegor vid ett bord och åt lunch. Då hände något anmärkningsvärt igen. Stefan upplevde en oförklarlig kärlek till dessa människor. Han undrade:
”Varifrån kommer den här kärleken, den som är inuti mig just nu? Själv har jag inte kunnat producera en sådan här typ av kärlek.”
Stefan kommer ihåg vad som hände då han satte sig ner vid deras bord. Han kände en stor kärlek till sina arbetskamrater – till var och en av dem.
Stefan upplevde glädje, frid, tålamod och förnöjsamhet. Han sa inte ett ord, han kom inte ens på tanken att delta i deras samtal. I sitt sinne fanns ingen tillstymmelse till dom över dem. Han hade inte heller någon synpunkt på deras livsstil. Han var befriad från onda tankar.
”Senare upptäckte jag att jag såg dem genom min Himmelske Faders ögon!”
Stefans första kärlek var hans far
”Jag visste att jag älskade min far.”
Bilden visar Stefan som liten tillsammans med i sin älskade far.
När Stefan precis hade börjat skolan så försvann hans pappa, helt plötsligt.
”En vecka senare hittade de honom död, i vår bil ute i skogen. Han återfanns på samma plats som han, många år tidigare, hade träffat min mamma för första gången. Stället var på den tiden en dansbana utomhus. På denna laddade plats hade min far begått självmord.”
”Som du kanske förstår så förändrades då mitt liv – för alltid.”
”En far borde alltid vara på plats för att uppmuntra dig, att lära dig, att ge dig en egen identitet men också att forma din karaktär. Han borde också vara ryggraden i en familj. Helt plötsligt så förlorade jag allt detta”, förklarar Stefan så fint.
När Stefan föddes på nytt – så fick han samtidigt sin personliga upprättelse.
Klicka på den här länken så kan du följa med i samtalet på Facebook
Klicka på bilderna här under
– och läs om nutidens troshjältar:
Lämna ett svar