Under en semestervistelse, för en hel del år sedan, åkte Daniel och hans familj till norra Iran, för rekreation och vila.
De hade valt en skön plats, vid Kaspiskahavet.
Där skulle de få koppla av; bada, simma och leka i vattnet. Alla tyckte att det var riktigt skojigt!
Nu hade den sista sommardagen kommit, som visade sig vara en riktigt blåsig dag. Hösten var på väg eftersom vågorna ute i havet gick så höga.
”Medan vi badade kom plötsligt en riktigt kraftig våg som förde mig ut i havet. Det var riktigt farligt, det som hände, eftersom jag inte kunde simma”, berättar Danial och fortsätter:
”Jag åkte med vågen långt ut i havet. Där kämpade jag fysiskt men också mot rädslan, det gällde att komma upp till vattenytan. Ena stunden var jag uppe på en vågkam för att i nästa sekund kastas djupt ner i havets vatten. Jag tyckte att jag for mellan bergen och dalarna – där jag kämpade för mitt liv – ute i det hemska havet.”
Han muskler gjorde motstånd, mjölksyran pressade på, ja, allt i Danial knöt sig. Det värsta var att hoppet, om räddning, gled allt längre bort ifrån honom. Livet var på upphällning, det förstod han.
Danial höll på att drunkna mitt ute bland dessa hemska vågor.
Han tänkte:
”Är det så här jag ska dö?”
I sitt förfärliga tillstånd kom han plötsligt ihåg vad hans tidigare elev Christian hade sagt till honom.
”Får du problem så får du kalla på den levande guden och Jesus Kristus!”
Just då, i detta hemska och djupaste elände i livet, ropade Danial på Jesus. Han bad att Jesus skulle uppenbara sig för honom!
Plötsligt kom en man emot honom bland vågorna
Danial märkte att någon kom emot honom, ja han formligen vräkte sig fram emot honom, bland vågorna.
Sedan sa han till Danial:
”Danial, min vän, ta min hand.”
Självklart så tog Danial hans hjälpande hand.
Han förde mig mot stranden
”Sedan förde han mig mot stranden.”
Efter en stund sa han:
”Nu kan du sätta ner dina fötter på botten.”
När Danial gjorde det så hamnade hans fötter på grunt vatten. Vattnet gick bara upp till bröstet på honom. Och nu såg han också stranden framför sig.
”Nu tittade jag mig runt omkring. Jag letade efter mannen som hade räddat mig – men där fanns ingen. Men däremot hörde jag en röst som sa: ´Danial` – men inte mitt gamla namn Attaollah.”
Allt sedan dess heter han Danial.
Uppe på stranden kom hans fru och hans svägerska springande emot honom. De hade varit så oroliga, eftersom Danial hade försvunnit ut i havet.
Trodde han hade drunknat
Jätteoroliga hade de blivit, de trodde att Danial hade drunknat mitt ute i Kaspiskahavet.
”Jag undrade om de hade sett till mannen som hade räddat mig?”, sa Danial.
Men de svarade:
”Du gjorde det alldeles själv, trots att du inte kan simma.”
Men Danial sa att det var någon där ute som räddade honom. De skrattade bara åt honom, där han låg på stranden och spydde ut havsvattnet.
Danial fördes sedan till sjukhuset för vård med dropp.
Efter några dager åkte de till stadens centrum. Danial ville nämligen träffa Christian – sin tidigare elev – som hade undervisat honom om räddaren, Jesus Kristus.
Där blev det ett riktigt kram- och pusskalas.
Christian blev riktigt förvånad över att se Danial där i stan. När Christian fick höra Danials märkliga story sa han helt odramatiskt:
”Jag visste att Gud skulle komma till dig och rädda dig, eftersom jag har bett för dig.”
För en vecka sedan skrev jag om Danials hustru Fatima, här:
https://sistatiden.se/nar-fatima-bad-for-en-kvinna-som-inte-hade-kunnat-fa-barn-under-15-ars-tid-blev-hon-gravid/
Danial kommer från staden Sanandaj (inringat med blå färg) i den kurdiska delen av Iran. Där växte han upp i en muslimsk familj.
För nästan 24 år sedan gifte han sig med Fatima.
Danial och Fatima har två döttrar; 23 resp. 15 år gamla liksom en pojke på 20 månader.
Klicka på bilderna här under – och läs om nutidens troshjältar:
Lämna ett svar