Troshjälten Mirjam. Elisabeth Ärlebäck undervisar:
Ja, vem var Mirjam?
Mirjam var en liten flicka som levde omkring 1,300 år före Kristi födelse.
Hon föddes i en hebreisk familj, som levde i fångenskap i Egypten. Så fort hon kunde höra och förstå vad som skedde omkring henne så märkte hon föräldrarnas oro och bekymmer, Mirjam såg sin pappa tvingas till allt hårdare tvångsarbete under stränga arbetsgivare, styrda av Farao, kungen i Egypten.
Mirjam var flickan som blev storasyster till en underbart vacker liten pojke som – så småningon – fick namnet Mose. Hon var så lycklig och så stolt över sin lillebror.
Men det var inte endast glädje och lycka i familjen. Där fanns också stor oro och rädsla. Anledningen var att Farao, kungen i Egypten, hade bestämt att alla hebreiska pojkar skulle kastas i Nilfloden – för att dö genom drunkning.
Regimen där drevs av rädsla. De fruktade att det skulle bli allt för många hebréer i Egyptens land.
Mirjam var en hjälpsam stora syster
Mirjam hjäpte sin mamma med att vagga och vyssja sin lillebror, så länge det nu gick. Den lille pojken växte och det blev allt svårare att dölja honom. Hon visste att en dag skulle de hemska soldaterna upptäcka att det fanns en pojke i hushållet som inte borde få leva.
Varför började mamma att fläta en korg?
En dag såg Mirjam hur deras mamma började fläta en korg och täta den med jordbeck och tjära. Hon såg också hur hon gjorde en fin bädd av finaste lakan med ett täcke och med mjuka kuddar. Sedan lade hon varsamt ned sin son däri. Mirjam såg med förundran på när mamma gick ner till floden med korgen, tillsammans med det dyrbara innehållet.
På avstånd såg Mirjam när deras mamma gråtande satte ut korgen i flodens vatten. Storasystern kunde inte lämna den lilla korgen med sin blick, där den guppade omkring på floden. Det var någonting som tvingade henne att stanna kvar där i buskaget. Hon undrade hur det skulle gå för lillebror? Under tiden bad hon brinnande böner till Herren, om skydd för sin lillebror.
Den badande prinsessan såg ett ovanligt föremål i vassen
Nu och då brukade Faraos dotter gå ner till stranden, tillsammans med sina tärnor, för att att bada.
Plötsligt fick prinsessan syn på en liten korg, som flöt omkring i vasskanten. Hon bad sina tjänarinnor att att hämta in den till stranden. När hon fick se en liten gråtande pojke i korgen, brast hennes hjärta. Hon tyckte så synd om parveln och sa: ”Detta är nog en av de hebreiska barnen”.
Prinsesan, försökte nu förstå vad hon verkligen såg och undrade, för sig själv, vad hon måste göra?
Mirjam var på rätt plats vid rätt tillfälle
Mirjan, som gömt sig i buskaget, fann nu på råd och tog mod till sig. Hon trippade fram och närmade sig sakta den vackra prinsessan, allt medan hon funderade över vad hon skulle säga till den badande celibritéten.
Rakt på sak frågade hon prinsessan: ”Vill du att jag ska hämta en kvinna som kan amma barnet åt dig?” Ja, det ville hon och sa helt spontant: ”Gör det” och så sprang Mirjam genast hem för att hämta sin mamma.
Mamman fick nu betalt av staten för amma sitt eget barn
När amman kom dit så sa Faraos dotter till henne: ”Ta detta barn med dig och amma upp det, så vill jag ge dig lön för det”.
Med glatt hjärta tog mamman sin pojke i sin famn, bar hem det och fortsatte att amma upp honom.
Mose betyder ”Ur vattnet har jag dragit upp honom”
När pojken hade växt till sig förde hon honom till Faraos dotter, som tog honom som sin egen son – och gav honom namnet Mose, ty som hon sa: ”Ur vattnet har jag dragit upp honom”.
Vad fick Mirjam uppleva, som storasyster till Mose;
* hur Israels folk vandrade i öknen
* hur vattnet kom ur klippan
* hur det fanns manna på jorden, varje morgon, att samla in och äta
* hur Mose kom ner från berget med de tio budorden och
* hur hans ansikte då lyste som solen, efter sitt möte med Herren Gud
* och framför allt hur Gud delade Röda Havet …
* så att de kunde gå torrskodda över till andra sidan …
* trots att de var förföljda av Faraos soldater och här
* och – notera – att Mirjam var den första kvinnan i bibeln som kallades profetissa.
Mirjam hade sett stora under ske och kunde leva sitt liv i förvissning om att hon hade fått vara med – som en liten del – i Guds stora och underbara plan för mänskligheten.
Elisabeth Ärlebäck (alias Alma Elisabeth)
Lämna ett svar