Laurna föddes i en fiskarfamilj på den lilla karibiska ön St Lucia. Som liten flicka fick Laurna lära sig många saker om Gud. I söndagsskolan fick hon veta vad Jesus hade gjort för henne. Under hela sin uppväxt blev hon undervisad om Jesus.
Detta skedde hemma hos sina föräldrar tillsammans med sina fem syskon. Undervisning fick hon även på metodistskolan som hon gick till, liksom hos sin moster som ansvarade för kvarterets söndagsskola.
16 år gammal överlämnade Laurna sitt liv åt Jesus och blev döpt i vatten. Laurna berättar:
”Smekmånad” med Jesus
”Jag hade en underbar ”smekmånadsupplevelse” med Herren, under de första åren efter mitt vattendop. Jag älskade att läsa Bibeln, jag gick i kyrkan och där berättade jag historier ur Bibeln för barnen. Men framförallt älskade jag den tysta tiden, när jag var helt ensam med Jesus, berättar Laurna.”
Jag blev medveten om att jag hade en lång väg att vandra. Ja, jag såg behovet av att lära mig vad det innebar att leva ett heligt liv och ett liv i tro på Jesus.”
Laurna trodde att hon kände till allt som behövdes för att kunna förmedla budskapet till andra. Detta eftersom hon tyckte om att läsa Bibeln och kände till vad som stod i den.
St Lucia ligger i den östra delen av Karibien, vid Atlanten. Landet har 164,000 invånare (år 2015) och är världens 176 största land, således en av världens minsta. Landet hörde till det brittiska samväldet fram till 1979 när det blev en egen monarki.
Bild från St Lucias huvudstad Castries.
”Men när jag studerade på universitetet på Kuba, så upplevde jag en personlig kris. Jag fick nya erfarenheter samtidigt som jag blev influerad av andra kristna. Detta kom att testa min karaktär. Min tro på Gud blev testad, men framförallt prövades min karaktär”, säger Laurna.
Studerade på Santa Clara University på Kuba
”När jag studerade på universitetet Santa Clara University i Villa Clara på Kuba upplevde jag flera personliga strider och nederlag. Det gjorde att jag avföll från min tro men också från att regelbundet besöka kyrkan.”
”Innan dess hade jag haft starka möten med Guds Ande och jag hade fått otaliga bönesvar. Genom många tydliga och personliga profetiska tilltal visste jag att Gud hade en kallelse på mitt liv.”
Under den här tiden på Kuba upplevde Laurna stora brister i sitt liv. Detta gjorde att hon började tvivla på sin förmåga att klara av Guds kallelse.
Men från att känna sig fördömd och ha skuldkänslor, så började hon förstå Guds stora Nåd och Barmhärtighet. Hon försonades med vänner och studiekamrater.
Styrkan hade Laurna alltid funnit i skrifterna, och hon började ägna sin tid igen åt att studera Guds ord. Tröst och uppmuntran kom genom den Helige Andes närvaro. De profetiska orden som hon fick genom andra personer, motiverade henne mycket. När hon såg hur de profetiska tilltalen gick i uppfyllelse – på många olika områden i sitt liv – då resulterade det i personlig trygghet.
Arbetade som civilingenjör på en statlig myndighet
Efter Kuba arbetade hon deltid med barn i en församling samtidigt som hon jobbade 100 procent som civilingenjör, för en myndighet för infrastruktur under regeringen på St. Lucia – Myndigheten för infrastruktur.
”Det var under mina fyra år som ingenjör som Gud bekräftade sin personliga kallelse för mig. Detta motiverade mig att på allvar ta tag i mitt liv och att omvända mig till Jesus och från mina hemliga synder. Det var just dessa som hindrade mig från att kunna leva heligt och avskilt för honom, menar Laurna.”
Kämpade med själviska ambitioner
”Jag kämpade med detta och bad över möjligheten att kunna lämna arbetslivet. I mitt arbete fylldes jag av själviska ambitioner, av behovet av världslig status och av stolthet. Då insåg jag behovet av att helt överlämna mitt liv till Herren, så att han skulle kunna arbeta i mig och genom mig.”
Efter två års brottningskamp och med många böner, så beslutade Laurna sig för att säga upp sig från sin tjänst. Detta för att helt och fullt kunna följa Herren. Hon gjorde det med ett ångerfullt hjärta och med en villig ande. Hennes innerliga önskan var att följa Jesus Kristus, vart han än ville leda henne.
Gud är trofast och Jesus är verklig
”Nu har det gått 24 år sedan jag döptes i vatten och det har gått sex år sedan jag lämnade ett bra heltidsjobb för att leva helt i tro på Jesus.”
”När jag ser tillbaka på mitt liv så kan jag vittna om att Gud är trogen och att Jesus är verklig. Ja, han är en trogen vän, min källa, befriare och min tröstare. Tänk på att den Helige Andens gåvor är levande och aktiva ännu i våra dagar”, avslutar Laurna sin fräscha och intressanta berättelse.
Lämna ett svar