Lördagen den 28 juli 1979 blev en annorlunda dag för oss – skulle det visa sig. Hemma i vårt hus i Uppsala förberedde Kristina, min hustru, för kvällens sommarmöte medan våra barn lekte på tomten. Varje lördag under somrarna brukade EFS Missionsförening ställa in sina lördagsmöten i Lötenkyrkan, för att i stället samlas i olika MF-hem, runt om i staden. Nu hade turen kommit till oss.
Det ena välbekanta ansiktet efter det andra dök upp. Som alltid kom också Kurt Åberg, tillsammans med sin Maj.
Men det var någonting som inte stämde. Det såg man på hans anletsdrag. Kurt brukade ju likna solen själv, i all sin härlighet och utstrålning – men nu var det en annorlunda, en mera sammanbiten man som mötte upp. Man undrade vad som hade hänt? Han var ju så dämpad.
Tidigare på dagen hade Kurt fått meddelande från Addis Abeba om att hans vän Gudina Tumsa, den reslige kyrkoledaren i Mekane Yesuskyrkan, hade försvunnit. Han hade kidnappats och förts bort. Levde han fortfarande? Vad hade hänt med honom?
Kurt Åberg hade inget svar att ge. Han visste inte – men hoppades på det bästa.
Nu blev det tillfälle för oss att be till himmelens Gud för gudsmannen, hans hustru Tsehay Tolessa och deras familj. Inga slentrianmässiga böner gällde. Nej, det var på riktigt!
Avrättdes samma dag som gripandet skedde
Senare kom det fram att Gudina Tumsa avrättades samma dag som han fängslades av militärregimen, under general Mengistus styre . Sedan dess har ingen sett honom.
Ingen ville medge att man visste något – och den saknade mannen kom inte till rätta. Det var som om han helt enkelt hade avdunstat. För dem som kände honom var detta mycket svårt att förstå. Hur kunde en man av Gudina Tumsas storlek – över två meter lång – bara försvinna i tomma intet?
Utländska påtryckningar
Från skilda håll försökte man göra efterforskningar, såväl från den etiopiska kyrkan som från internationella kyrkliga sammanhang och organisationer. Ett antal utländska regeringar utövade påtryckningar på de etiopiska myndigheterna för att få veta vad som hade hänt Gudina Tumsa. Man fick dock inget svar.
Regimen försökte påverka honom att gå i regimens ledband
I februari 1979 sökte landets härskare, general Mengistu, övertala Gudina Tumsa. Generalen ville att han skulle resa ut på en politisk propagandatur i Europa och säga att det rådde religionsfrihet i Etiopien och att inga förföljelser förekom.
Men Gudina Tumsa vägrade, han ville ju stå i sanningens tjänst, kosta vad det kosta vill.
I juni samma år fängslades han för andra gången. En tysk kyrkoman, Christian Krause, och biskop Kibira i Tanzania tog då kontakt med president Nyerere, som lovade att vid besök i Addis Abeba samtala med utrikesministern om Gudinas frigivande. Nyerere var dessutom beredd att smuggla ut Gudina Tumsa i sitt privata flygplan, om han lyckades få honom fri.
Planen lyckades
men bara till hälften. När Gudina kom till den tyske prästens hus i Addis Abeba möttes han av Christian Krause och sin hustru Tsehay Tolessa.
Gudina Tumsa berättade då om den förfärliga situation han varit med om. Man hade pressat honom psykiskt, lett honom till avrättningsplatsen för att skjuta honom – men så plötsligt lett honom tillbaka.
Ville föra honom i säkerhet – utanför landet
Gudina var inte rädd för att dö men tortyren var ohygglig. Christian Krause redogjorde för deras plan att föra honom ut ur Etiopien. Han sa:
”Gudina, ditt liv är i fara. Vår tid är kort.”
Men Gudina Tumsa avvisade förslaget och skrek upprört till Krause:
”Här är min kyrka och min församling. Hur kan jag, som kyrkoledare, lämna min flock i denna förföljelsesituation? Jag har ju gång på gång vädjat till mina präster att hålla ut.”
Så citerade han 2 Kor. 5:15:
”Kristus har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.”
Detta bibelord hade burit honom i fängelset.
”Aldrig någonsin vill jag lämna mitt land och fly.”
Sedan vände han sig till Krause och sa:
”Om något skulle hända mig, se (och så pekade han på sin hustru), där är din hustru och där är dina barn.”
Ströps till döds med en kopparvajer
Fem veckor senare fördes Gudina Tumsa bort på hemväg från en predikan i Uraelkyrkan. Enligt en soldats vittnesmål ströps han till döds med en stålvajer samma kväll.
Hans sista predikan riktade sig till ungdomarna i kyrkan och handlade om lärjungaskapets kostnader. Hans text var hämtad från Luk. 14:26 f:
”26 Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar och även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. 27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.”
Frågor att bearbeta:
Vad hade hänt med Mekane Yesuskyrkan om Gudina Tumsa hade gett vika för militärjuntan?
Vad betydde (och betyder) Gudina Tumsas ledarskap för kyrkan i Etiopien?
Har hans martyrskap något att göra med den evangeliska väckelse som går fram i Etiopien idag?
Ge din synpunkt i kommentarsfältet här under!
Medlemsutveckling inom Mekane Yesuskyrkan i Etiopien:År Antal medl. Antal förs. Medlemstillväxt sedan 1959 1959 20 000 Mekane Yesuskyrkan grundas – systerkyrka till EFS Etiopiens befolkningsutveckling: 31,5 miljoner – 1980 |
Gudina TumsaGudina Tumsa föddes i Boji, Oromia 1929 och dog den 28 juli 1979. Han bortfördes och avrättades av militärregimen, som under general Mengistu iscensatte en av vår tids värsta religionsförföljelser. Efter sin död har han fått epitetet: ”Afrikas Dietrich Bonhoeffer”. Han var då generalsekreterare för den etiopiska evangeliska Mekane Yesuskyrkan. Gudina Tumsa var med om att bilda rådet för kyrkornas samarbete i Etiopien, som är ett ekumeniskt råd, och valdes till dess första ordförande. Tumsa ”gjorde kyrkan oberoende i teologisk tanke och i kyrkans liv och gärning”. Han kritiserade västvärldens kristendom på olika sätt. Mycket av hans teologi finns i hans skrivelser till kyrkliga ledare och allmänheten, samt det som han pekade på vid olika konferenser runt om i världen, på 1960- och 1970-talen. Inspirerad av Tumsa liv och gärning grundades år 1992 Gudina Tumsa Foundation i syfte att hjälpa människor som ”både fysiskt och fysiskt lider lika mycket som alla dem som längtar efter rättvisa och frihet”. För tio år sedan bildade en grupp unga etiopiska teologer det teologiska forumet Gudina Tumsa för att ”ge en plattform för sund teologisk reflektion över utvecklingen inom kyrkan och i samhället.” |
General Mengistu Haile Mariam ledde militärjuntan, på amhariska ”dergen”, Från 1977 var Mengistu ordförande för den militärjunta som styrt Etiopien sedan Haile Selasses kejsardöme avskaffande 1974. År 1979 iscensatte Mengistu en av vår tids värsta religionsförföljelser. År 1987 utropade han landet som en kommunistisk enpartistat. Officiellt deklarerade den Etiopiska staten att det inte fanns någon Gud. Mengistu behöll makten till 1991 då regimen störtades, då flydde han till Zimbabwe. I december 2006 dömdes han i sin frånvaro för folkmord av en etiopisk domstol.Enligt uppskattningar dödades cirka 30 000 i samband med ”Röda terrorn” 1977-78.
|
Fantastiskt starkt och utmanande vittnesbörd!
Tack Jesus för ett sådant mod!
Jag har läst böcker om hur svenska missionärer reste ut till Etiopien/Eritrea, dels i slutet på 1800-talet och senare på 1900-talet. De kom med en stark kallelse och villighet att lägga ner sina liv för att folket i Etiopien/Eritrea skulle få höra de goda nyheterna. Den ene efter den andre dukade under, många inom mindre än ett år, för sjukdomar, rövare eller andra utmaningar. Många missionärsgravar finns där.
En man i Småland hade skickat sin son Emmanuel dit, därför att han hade en så stark hälsa och var praktiskt begåvad. Efter tre månader dog han av umbäranden, i det nya landet.
Då fadern fick budet om sin sons död, sade han: ”Om jag hade haft en son till, så hade jag också skickat honom!” Sedan gav han en gåva, tror det var till EFS, för att ersätta vad hans son inte hann göra.
Vilken överlåtelse till Herren och Hans verk!
Måtte Herren väcka upp denna anda igen bland sina barn i Sverige! (Skriver från Israel på ett engelskt tangentbord), som moderatorn bearbetat.
Tack Marie för din värdefulla kommentar.
När Gudina Tumsa blivit född på nytt och kommit till tro så tog han omedelbart konsekvenserna av sin överlåtelse till Herren. Han gick direkt hem till sin by och högg ner det stora trädet som byborna brukade offra till. De trodde att onda andar bodde där i trädet. Andarna måste blidkas genom ständiga offer. På detta sätt skulle man hålla sjukdom och nöd borta, trodde man.
Byborna blev rasande över Gudinas tilltag och drev honom ut från hemmet och ut ur byn. Han skulle få återkomma bara om han gjorde avkall på sin kristna tro. Men för honom var Kristus värdefullare än allt som fanns i sin hemby.
En annan konsekvens av Gudina Tumsas tro och lydnad var att han, när hans föräldrar hade dött, blev utan arv. Faderns familj tog allt.