Jubileumsåret 2020 – blev hur festligt som helst! Guldbröllop, Lötenkyrkan men också Navigatörerna blev till guldkant på livet

2020 blev ett annorlunda år för oss.

I månadsskiftet februari/mars firade Lötenkyrkan sina första 50 år – och dit blev vi inbjudna. Det var inspirerande och hur roligt som helst.

I maj 1970 gifte vi oss och vårt guldbröllop stod i maj.

Hösten 1970 mötte vi Navigatörerna i Uppsala och 50 år senare finns många av vännerna kvar.

Flera av våra vänner gick bort under året – deras minnen visar vi aktning.

Jubileum efter jubileum – och roligt har det varit

Lötenkyrkan stod klar 1970. 16 år senare byggdes den ut.

I månadsskiftet februari/mars blev vi inbjudna att delta i Lötenkyrkans 50-års jubileum.

Det var EFS Missionsförening i Uppsala som hade inbjudit oss och på plats skulle jag medverka vid en sejour under lördagen.

Tusen tack!

Min företrädare som ordförande, Birger Olsson, hade fått i uppdrag att hålla ett föredrag över styrelsens arbete under dessa 50 år. Var och en av oss andra, som varit ordförande i MF under olika olika perioder, fick därefter formulera det som varit viktigt under resp. tidsperiod.

Vid lördagens panelsamtal medverkade dessa tidigare ordföranden, fr. v: Lennart Kågedal, Birger Olsson, Sven-Allan Johansson, Ingrid Kågedal, Sven-Erik Edlund, Birgitta Giertz, Leif Åberg, Magdalena Giertz och den nuvarande ordföranden Tomas Nygren.

Dessa har varit ordförande i EFS Uppsala under de senaste 50-åren. Även två andra har varit ordförande, de nu hädangångna Kurt Åberg och Gunnar Svensson.

En kalasfin helg blev det och ett underbart minne för livet. Och många härliga människor – som vi inte träffat på år och dag – var också där.

Vi är så tacksamma över den 40-åriga vänskapen vi haft med Per-Anders och Lena Sölvin.

På min webbplats sistatiden.se finns en artikel om Lötenkyrkans 50-års jubileum: https://sistatiden.se/lotenkyrkan-i-uppsala-firade-50-ar/

Den 16 maj – guldbröllop

Det var på pingstlördagen, den 16 maj 1970, som vi sammanvigdes i Piteå stads kyrka. Vigselförrättare var Curt Carlsson, präst i Hortlax församling.

Vi hade ett litet trevligt bröllop i Strömnäs församlingshem, med ett 30-tal gäster.

Lite smolk i bägaren upplevdes dock, eftersom Kristinas fostermor Betty dog två månader före giftermålet. I efterhand så förstår vi att Gud hade sitt finger med i detta – när han tog hem denna enkla kvinna – som hade gett sitt liv för två moderlösa barn.

Det var denna Betty som tog Kristina och Åke till bönhuset i Degeränget och där fick de höra om Jesus.

Det är stort och underbart att få vara accepterad och älskad men också fantastiskt stort att kunna älska sin bästa och mest trofasta vän.

50 år med Navigatörerna

Efter giftermålet 1970 flyttade vi till Uppsala. Kristina påbörjade där sin tjänst som leg. sjuksköterska på Ulleråkers mentalsjukhus medan jag gjorde min militärtjänstgöring på Signalregementet S1, i Uppsala.

En av mina lumparkompisar var Gunnar Ch Borg, en riktigt härlig skåning. Han var kristen och tillsammans gick vi till Lötenkyrkan på helgerna.

Gunnar berättade att det fanns en kristen studentorganisation, som hette Navigatörerna – och dit tog han mig – och där blev jag kvar under många års tid.

Här är det evangelisation på gång hos studenter som bodde i studenthusen i Flogsta. Uppe på ett av taken togs den här bilden, med domkyrkan i bakgrunden. Från vänster: Nav-ledaren i Uppsala Darrell, Sven-Allan, Bengt, Kent, Hans, Ove, Ulf, Iwan, Gunnar och Rolf.

Hos Navigatörerna fick vi lära oss vikten av att inhämta Guds Ord på skilda sätt; genom den personliga andakten med bibelläsning och bön, via bibelstudier – enskilt liksom i grupp, vidare blev vi tränade i att själva memorera bibelverser och kapitel i bibeln – men vi undervisades också om vikten att repetera allt hela tiden.

Varje höst stod vi utanför Universitetet i Uppsala och inbjöd recensiorer att delta i öppna bibelstudiegrupper. På det sättet blev många studenter födda på nytt och kom till tro på Jesus. Och genom detta var det möjligt för dem att ”lära känna Kristus och göra honom känd”. Detta är för övrigt Navigatörernas motto.

Massor av timmar varje vecka var många ungdomar engagerade i detta arbete. Utan Guds nåd och den helige Andes hjälp, bistånd och ledning hade det inte gått.

Själv fick jag mycken personlig hjälp och tid av flera gudsmän. De kom med uppmuntran, korrigering och undervisning – på det personliga planet. Först fick jag denna träning av Rolf Gustafson och senare av Darrell Dooyema.

Det som jag fick lära mig av Rolf och Darrell har gett mig en oerhörd trygghet i livet. Att bli sedd som människa och att bli tagen på allvar med respekt och förtroende – kan inte nog värderas.

Tack Rolf och tack Darrell. Ni har betytt mycket för mig.

Det är fantastiskt att dessa båda, tillsammans med många andra av ”ungdomarna från 1970-talet”, fortfarande är vänner och som jag kan lita på.

Här en bild från det team som jag och Kristina var med i. Bilden är från 1972. Fr v: Bengt, Sven-Allan, Bosse, Iwan, Kristina och Rolf – teamledaren.

Här ser vi ett större Navigatörsteam i Uppsala, som delvis verkar ha gömt sig i den blomstrande prakten, troligen sommaren 1972.

Minnesord över släkt och vänner som lämnade oss under 2020

Birger Persson från Vattugården, en halvmil från Bredbyn – min hembygd, avled den 29 januari, 81 år gammal.

Birger var gift med min tremenning Vivi-Ann, bördig från Mellansel. Birger hade ett stort andligt ansvar i Anundsjöbygden. Här finns länken till minnesrummet:
https://www.minnesrummet.se/system/funeral_notices/pdfs/001/094/388/original/2182240-1.pdf?1580875968

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är image-10-1024x948.png

Min kusin Lennart Forsman från Västergissjö i Gideå avled den 7 mars, 87 år gammal.

Här mina minnesord över kusinen:
https://www.allehanda.se/artikel/lennart-forsman-avslutade-yrkeslivet-som-bonde-efter-manga-ar-pa-hagglund-soner

Kristinas moster Dagny Isaksson i Boden avled den 1 mars, nästan 97 år gammal.

Här skriver hennes döttrar Eva-Britt, Yvonne & Maria vackra ord om sin mamma: https://kuriren.nu/familj/minnesord-dagny-isaksson-nm5331150.aspx

Lars Sjöstedt blev EFS i Uppsalas första präst och arbetade i Lötenkyrkan när vi, som nygifta, flyttade till Uppsala i maj 1970.

Lars avslutade där sin tjänst år 1979. Då flyttade han till Hälsingland och en kyrkoherdetjänst i Njutånger, fram till sin pensionering 1986.

På slutet av sin levnad bodde Lasse, som änkling efter Ingrid, i Härnösand. Han avled i maj, 98 år gammal.

Minnesord från svärsonen Klas Lindberg:

https://www.allehanda.se/artikel/de-omistliga-sanningarna-om-forsoningen-och-nadens-rikedom-rorde-ofta-lars-sjostedt-till-tarar

Den 12 november fick vår vän Eskil Cederlund, 81 år gammal och boende i Uppsala, hembud.

Läs sonen Mattias kärleksfulla vitsord över sin pappa:
https://www.facebook.com/mattias.cederlund1

Barbro Hansson, granne till oss under alla våra år i Jonsered, avled den 18 november i en ålder av 88 år,
Här en länk till minnesrummet:
https://www.familjesidan.se/cases/9de4556b-08d6-453c-bb9b-a4cace97c1d2/funeral-notices

Med mindre än två veckors mellanrum i december gick Camillas båda svärföräldrar bort; Olof ”Christian” Christiansson blev 90 år och hustrun, sedan 70 år tillbaka, Mona blev 91 år.