Troshjälten Natan. Ove Marcelind undervisar:
I 2 Samuelsboken 12 har vi berättelsen om Natan – som skulle kunna vara berättelsen om vem som helst även i dag.
Berättelsen om Natan och David innehåller eviga lärdomar om både ansvar och omvändelse. Genom Natans mod och Davids respons så möter vi en Gud som – samtidigt som han håller oss ansvariga för våra handlingar – också erbjuder ofattbar nåd om vi omvänder oss.
Natan var en profet som inte bara talade om framtiden men som förmedlade ett budskap av gudomlig visdom och sanning. Ett budskap som visste var det träffade nämligen rakt in i Davids hjärta.
Ensamt, riskfyllt men pricksäkert
Profetens liv var ofta ensamt och riskfyllt men han hade ett budskap som kunde förvandla människor, påverka nationer och leda människor tillbaka till gudsgemenskap. Profetens ord var ofta mättade med Gudomlig auktoritet, även om orden handlade om korrigering och tillrättavisning. Som profet kunde Natan inte bara förmedla sina egna tankar och meningar men var bunden till att förmedla ett pricksäkert budskap direkt från Herren.
Ofta var profeten fruktad och inte så sällan försökte man tysta honom därför att han avslöjade livets fördolda sidor. Natan är ett exempel på att det sällan är bekvämt att säga sanningen. Speciellt inte när det påverkar makten och människors bekvämlighet. Natans liv är också en utmaning till oss om att stå fasta även om det skulle innebära att vi ställs inför svåra val. Det är en utmaning till att stå upp för sanningen även om det är tufft. Natans liv visar hur lydnad mot Guds ord kräver både styrka och tro. Trots att Natan visste att David när som helst kunde lyfta sin spira och skicka honom in i döden så backade han aldrig från att förmedla sitt budskap på ett sätt så att det inte kunde missförstås.
Natan var mer än en profet för David
Natan var en rådgivare för David, ett föredöme men framför allt en god vän. Att konfrontera en vän, speciellt en uppsatt person, som David, krävde inte bara mod men framför allt mycket kärlek, för det är bara genom att ha mycket kärlek som man kan säga sanningen. Älskar man inte, ja då bryr man sig inte heller om hur det går för någon. Då kan man bara försöka släta över och lämna personen i fråga till sitt eget öde.
Bara den rakryggade vågar säga som det är
Den förkunnare och pastor som inte är rakryggad nog att säga sanningen även om den är obekväm är inte heller villig att ge sitt liv för fåren. Den lejde herden talar enbart om hur allt står väl till, att ingen fara är på färde och att ingen någonsin kommer att få göra räkenskap för sitt liv och sina gärningar. Men detta är lika obarmhärtigt som att en läkare som upptäckte en cancertumör skulle hålla tyst och bara skriva ut lite smärtstillande medicin, för att undvika symptomen på något som på sikt kommer att ta personens liv. Det är bara sanningen som kan göra oss fria, därför måste vi fortsätta att predika vad bibeln säger om synd, rättfärdighet och dom så att DHA kan uppenbara detta i den enskildes liv.
Det var också Davids och Natans vänskap som gjorde att Natan kunde säga det förmodligen ingen annan kunde ha sagt till David. För Natan var David inte i första hand en kung men en man, som trots sina brister, hade ett hjärta efter Guds vilja. Natan såg inte bara Davids svagheter men han såg också de styrkor, som ingen utanför denna gemenskap kunde se.
Natan vågade peka på det som måste förändras
Gud sänder ofta människor i vår väg som både kan supporta och stödja oss i svåra tiden, men han sänder också sådana som också vågar peka på det som behöver förbättras och förändras. Inte så sällan är det vår man eller hustru som får vara redskapet. Ordspr. 15:31 säger: ”Den som lyssnar till livets tillrättavisning får bo bland de visa”. Det är som att själva livet vill tillrättavisa oss. Det säger mig att det alltid är klokt att fråga sig själv om jag kan lära mig något av det jag möter eller får höra.
Det är lätt att utgå ifrån att den som tillrättavisar inte har förstått eller inte ser hela bilden och därför inte kan uttala sig. Men vi kan läsa om flera personer i bibeln som hade dyrbara råd att ge. 2 Sam. 16:23 säger: ”På den tiden ansågs Ahitofels råd lika mycket värt som om man hade frågat Guds ord”. Så högt värdesatte både David och Absalom hans råd. Tänk om vi kunde värdesätta varandras ord lika högt som Ordspr. 27:9 talar om som säger: ”Salvor och rökelse gör hjärtat glatt, så även ömhet från en vän som ger uppriktiga råd”.
Sanningen är värd att framföras även om den riskerar vänskap
Det finns ingen som ka ge råd som en vän, för vännens råd handlar inte om att fördöma men ges av omsorg. Den som verkligen älskar någon tvekar inte att säga sanningen även om sanningen riskerar att kosta deras vänskap. I Natan ser vi en man som prioriterade Davids andliga liv framför sin egen bekvämlighet. Frågan är om vi är villiga att vara den sortens vän till andra och om vi själva kan vara en vän som kan ta en korrigering.
Vi ser alltför ofta människor som på grund av att de blir emot sagda lämnar en andlig gemenskap. Detta visar med tydlighet att man inte är trygg i sin tro, utan att man är tvärtom beroende av att få medhåll av andra för att vara med i gemenskapen. Här är det som att vår andliga mognad prövas. Bara den som är förankrad i sin tro, kan stå stark även om han står ensam.
Sök en andlig gemenskap där ärlighet och uppriktighet värderas
Bibeln talar till oss om att hålla oss till en andlig gemenskap där ärlighet och uppriktighet värderas. När det gäller profetiskt tal skall vi pröva allt och behålla det goda. Inte pröva allt och behålla det vi tycker passar. Om Paulus skulle varit en predikant i dag och kommit och sagt det han sa till Galaterna så är jag tveksam om han skulle få komma tillbaka. Så här skriver han till dem: ”Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium”, Lite längre ner i v. 10 förklarar Paulus varför han måste vara så rak: ”Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare”.
Människors gillande och Guds gillande är sällan förenligt. Så antingen bestämmer vi oss för att behaga Gud eller människor, även om det gör oss obekväma. Sann gemenskap handlar inte i första hand om att tycka lika och försöka överbrygga motsättningar men det är att våga säga sanningen av omsorg om den andra parten. Ordspr. 15 säger: ”Den som lyssnar till livets tillrättavisning får bo bland de visa”.
Natan och David försökte inte att skapa gemenskap
Natans möte med David hade sin grund i både hans vänskap med David men också i hans relation till Gud. Det gjorde att han kunde tala med ett hjärta utifrån både omsorg och övertygelse. Vill vi tjäna Gud så kommer vi att uppleva en naturlig gemenskap med människor som vill detsamma. Då får vi också uppleva hur kärleken kan överskyla en mängd synder. Dvs. när vi älskar så låter vi inte andras synder påverka våra egna liv så att vi tar avstånd, men vi kan leva med och hantera andras brister.
Natan och David behövde inte försöka skapa en gemenskap utifrån att, Natan bortsåg från Davids brist. Gemenskapen mellan dessa gudsmän vilade på en helt annan grund än att bara tycka lika, därför höll gemenskapen också inför uppenbarelsen av sanningen.
En konflikt är i grunden något positivt – Varför?
Om förkunnelsen av Guds ord skulle leda till en konflikt så är det i grunden något positivt. 1 Kor. 11:19 säger också att; ”Det måste finnas partier bland er, för att visa vilka av er som är äkta”.
Det är vad Jesus förutsa, när han talar om hur ordets svärd t o m skall gå igenom familjer och skapa delning. Det finns församlingar som jag aldrig kommer att få predika i på grund av att jag inte delar pastorns syn på de yttersta tingen. Det är människor som enbart vill omge sig med ja sägare och på det sättet ter sig ganska små.
Att säga sanningen kräver ofta ett stort mod
När Natan konfronterade David med hans synd så konfronterade han inte bara en vän – utan själva kungen – som lätt hade kunnat både avvisa och straffa honom. Detta visar också på Natans mod som innebar att han satte lydnaden mot Gud före sin egen säkerhet. När han står där inför kungen så får han väga varje ord. Därför att det han säger kan när som helst besegla hans öde. Det handlade inte om ett stort självförtroende men utifrån en djup förtröstan på Gud. Det handlade inte om att trycka till David, eliminera honom genom att sprida ut ett ryckte om honom. Nej, det handlade om omsorg – inte bara om David men i förlängningen om hela nationens framtid.
Att inte tala med personen ifråga – är självgodhet
Om de som är snabba med att tala om hur dåliga andra predikanter är och hur fel de har – skulle ha lite av det som Natan hade – så är jag övertygad om att de vunnit mycket.
Många pekar gärna på andras fel och brister utan att som Natan, själva tala med personen i fråga. Sådant är ingenting annat än självgodhet. Därför att detta plötsligt får den egna personen att framstå i ett bättre ljus. Det är ungefär som: ”titta här om vad jag har upptäckt om den och den, se hur falska de är, hur fel de har. Men jag har minsann ljuset och sanningen”. Nu kan och ska vi naturligtvis motbevisa felaktig undervisning, och villolära. Men vi kan göra det utan att gå till personangrepp. där människors karaktär och uppsåt angrips.
Vårt försvar för sanningen är Guds ord. Vår målsättning måste hela tiden vara densamma som Natans, nämligen att försöka föra människor tillbaka till Gud. Om vi först har tryckt till någon riktigt rejält, så kan jag lova att oddsen för att kunna föra den personen tillbaka till Gud minskar dramatiskt.
Paketerad i visdom och omsorg
När Natan skulle förmedla sitt budskap till David så gjorde han det på ett väldigt klokt sätt så att David aldrig fick möjlighet att avbryta honom eller komma med ett försvarstal innan Natan var färdig. Det var en konfrontation som som var paketerad i visdom och omsorg. Därför var det ord som trängde in som pilar rakt in i Davids hjärta. Natan talade om en rik man, som stal en fattig mans enda lamm och uppväckte på detta sätt Davids känsla för rättvisa innan han uppenbarade att det egentligen var Davids egen synd det handlade om.
Gud gav Natan infallsvinkeln på problemet
Det var utan tvekan Gud som gav Natan denna infallsvinkel på problemet, som också var en inbjudan till David att återvända till Guds nåd. Kännetecknet på att det är Gud som talar är inte bara att det Gud säger är sant. Det är alltid också ett budskap fyllt av kärlek som pekar på en lösning. I Natans fall handlade det om en gudomlig lösning på ett allvarligt problem, inte bara för David men för hela Israel.
Den historia Natan berättade var inte vilken historia som helst, utan den var skapad att framkalla empati, omsorg och klarhet i en moralisk fråga. Detta fick David att se sin synd på ett sätt som både var övertygande och odiskutabelt. Det var en berättelse som rörde vid hjärtat innan den utmanade sinnet. Det var en historia som lät David att döma sig själv. Genom att röra vid Davids känsla för rättvisa så leddes han till övertygelse, där han inte omedelbart hamnade i försvarsställning. På detta sätt mjukades Davids hjärta upp inför den nakna sanning som Natan var på väg att uppenbara. Berättelser som den här har en förmåga att nå in på djupet till områden i vårt inre som enbart fakta inte kan nå. Det var som att öppna en dörr till självreflektion.
Den fariseiska anden lurar bakom hörnet
Av och till behöver vi alla en vänlig påminnelse om sanningen, om sidor som vi behöver jobba på i våra liv. Det handlar om saker som vi behöver förändra för att komma vidare. Om vi aldrig känner behov av förändring, om tillväxt eller ens behovet av att få hjälp i bön – så lurar den fariseiska anden hela tiden, bakom hörnet. Det slutar inte så sällan med att vi tycker oss vara så rika så att vi inte behöver något mer.
Guds syfte är att skapa utrymme för omvändelse och upprättelse
När Gud talar så är det inte för att fördöma och peka finger men han skapar alltid ett utrymme för omvändelse och upprättelse. T o m när Judas skulle förråda Jesus så trycker inte Jesus till Judas och säger här sitter den falske idioten vid min sida som kommer att förråda mig, men det kommer han snart bittert att få ångra.
Jesus börjar väldigt mjukt genom att säga ”en av er skall förråda mig”. Redan där visade han att han visste vilka planer Judas hade och vad Judas kunde, utan att tappa ansiktet bestämt sig för att lägga ner sina planer. Så ger han Judas en andra chans och säger att det är den som doppade handen i skålen tillsammans med mig. Nu visste Judas att Jesus visste men inte ens nu omvänder han sig utan försöker verka oskyldig och frågar: ”Rabbi det är väl inte jag”. På detta sätt är Jesus alltid taktisk och lämnar en dörr öppen till omvändelse.
Natans visdom öppnade dörren för Davids respons
David hade kunnat förneka eller ursäkta sig själv, men i stället krossades hans hjärta till omvändelse. I Ps. 51 kan vi läsa om hur David uttryckte sin omvändelse: ”Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet. Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd”.
En sann omvändelse börjar med en blick på vårt hjärta. Davids ord: ”jag har syndat mot Herren” uppenbarar en själ som genomborrats av sanningen. Det är aldrig lätt att erkänna att man gjort fel, speciellt inte när konsekvenserna för handlingen blir så allvarlig, som i detta fall. Men David förstod tyngden av hans synd och vilken påverkan hans val fått på andra. Men David ställde sig rak inför Gud i en ödmjukhet som gav eko ända in i våra dagar.
Men omvändelse är mer än bara en känsla, eller ett utryck för självmedömkan. Det handlar om förvandlingen av ett hjärta. Davids omvändelse var ett rop från hans innersta efter Gud nåd och hjälp. Det handlar ytterst sett om att vår relation till Gud upprättas.
Berättelsen är också en påminnelse om hur långt bort vi än har kommit så finns det alltid en väg tillbaka till Guds utsträckta armar. Det är en dörr till helande både i vårt eget liv och för andra. Ibland behöver en människa bildligt talat hamna bland svinen för att ens vilja vända om.
Omvändelse handlar inte om svaghet utan är ett tecken på styrka
Davids omvändelse var inte ett tecken på svaghet, utan tvärtom var det ett tecken på styrka. Det är en förutsättning för Gud att låta en förvandling ske på insidan. Gud vill också att vi alltid skall komma ihåg att hans kärlek är större än våra misstag. Det finns människor som aldrig förlåter ett misstag, men som stämplar människor som ovärdiga och oönskade för resten av livet. Sådan är inte Gud. Han är alltid beredd att upprätta och förlåta baserat på ett ärligt och uppriktigt hjärta som vill omvända sig. Oavsett hur djupt vi har sjunkit så är Guds kärlek där för att dra upp oss igen. David beskriver det som att han hade blivit dragen upp från den djupa dyn. Han kan förvandla en människa oavsett hur mycket man har förstört för sig själv. Denna berättelse talar om att förlåtelse alltid är inom räckhåll.
När vi tittar närmare på Davids omvändelse så ser vi att det inte bara var något personligt där och då. Det var något som hade påverkan på hela hans liv och eftermäle. Hans omvändelse är ett enormt vittnesbörd, inte bara om vad Gud kan göra – för det är bara en verkligt stark person som kan träda fram offentligt och erkänna sitt behov av Guds nåd.
Sällsynt med att högt uppsatta personer vill ta emot korrigering
David visade sin öppenhet över att ta emot korrigering på ett sätt som är sällsynt i hans position. Ju högre tankar en människa har om sig själv desto mer obenägen är hon oftast att låta sig korrigeras. Men den som känner att han eller hon inte har något att förlora har lättare för att ödmjuka sig.
Kanske det också är därför det oftast är enkla människor som tar emot frälsningen? För detta steg är ett vittnesbörd utåt om att jag klarar mig inte själv, jag är inte god nog i mig själv för att leva i Guds gemenskap. Men jag är beroende av en större och starkare kraft än min egen. Guds nåd är inte baserad på vad vi kan åstadkomma men på Guds oföränderliga natur – som av den kärlek som han uppenbarade i Jesus på korset – då vi fick oförtjänt upprättelse.
Ödmjukhet är en verklig styrka
Det är aldrig lätt att erkänna att man har gjort fel men denna berättelse talar om att verklig styrka ligger i ödmjukhet. Men ödmjukhet handlar inte om att förminska oss själva men att vara ärliga inför Gud. Faktum är att vi alla har områden i våra liv där vi behöver nåd. Bibeln säger att om någon säger sig inte ha någon synd då ljuger han och gör Gud till en lögnare.
När Gud vill utveckla oss är det ofta genom andra människor som vi slipas och utvecklas. Ords. 27:17 säger: ”Järn skärper järn, den ena människan den andra”.
Natans möte med David var ingen tillfällighet men en del i Guds plan för David. Jag tror också att det finns en mening med de människor som vi möter genom livet. Vi har alltid en möjlighet att låta alla dessa möten forma oss till det bättre.
Problemet med synden
Problemet med synden är att den inte bara påverkar mitt eget liv. Det är en påverkan som ofta får större konsekvenser än vi anat. I Davids fall skulle hans synd komma att påverka hela nationen, i flera generationer framåt. Det påminner oss om att våra val i livet har betydelse i Guds ögon. Det stora är att Davids misslyckande förändrade inte Guds beteende. Tvärtom så är Guds första reaktion när vi misslyckas alltid att upprätta. Vill vi inte upprättas på Guds villkor så kan vi ibland få gå den hårda vägen till upprättelse.
Allt det som händer oss har en orsak och det är att vi skall bli räddade för evigheten. Det innebär att när prövningar kommer så bör vår första fråga vara: Vad kan jag lära mig av detta? Och hur kan detta forma mig och få mig att växa andligen?
När människor säger negativa saker till oss och bär sig dumt åt emot oss, så bör vår första reaktion inte vara ilska eller att idiotförklara men istället låta det vara en träning på ödmjukhet. Det står om Jesus att ”han fördes bort som ett lamm för att slaktas men han öppnade ändå inte sin mun”.
Vändpunkten i Davids liv kom när han bekände sin synd och omvände sig till Gud
Detta möte med Natan innebar också en vändpunkt i Davids ledarskap. Genom att bekänna sin synd och omvända sig så satte han ett exempel för hela Israel. Folket fick se en kung som var villig att böja sig för Gud. Detta möte visade också att ingen, inte ens kungen, stod över Guds lag. På detta sätt vävdes respekt och vördnad för Gud in i den judiska själen. Det påverkade hur Israel förstod deras förbund med Gud som gjorde att de kunde se honom som både rättvis och nådefull, på en och samma gång. Denna handling från David satte en referenspunkt för framtida generationer. Det är en påminnelse om kraften i omvändelse och vikten av att vandra i ödmjukhet inför Gud.
Berättelsen ställer oss inför frågan: ”Är vi är beredda att förmedla Guds sanning även när den är obekväm och om vi själva är beredda att höra sanningen när den är obekväm”.
Ordspr. 12:15 säger: ”Dåren tycker själv hans väg är rätt, vis är den som lyssnar till råd. v31, Den som lyssnar till livets tillrättavisning får bo bland de visa”.
Om vår första reaktion inte alltid blir “Ja men” och sedan en lång förklaring om varför jag är speciell och varför det inte är möjligt för mig, så har vi undanröjt det första hindret för en förändring. För Gud spelar det ingen roll hur länge vi har haft det på ett visst sätt, vilka motgångar vi gått igenom i livet eller hur många gånger vi har misslyckats. Varje gång du bestämmer dig för att ta ett steg i tro så är det ett nytt oskrivet blad som inte har ett dugg att göra med det förgångna.
Berättelsen om Natan inbjuder till personlig rannsakan
Berättelsen om David och Natan är en inbjudan till oss var och en att rannsaka våra egna liv. Finns det något jag slätat över eller sopat under mattan? Har jag på något sätt vikit av från vägen? Framför allt behöver vi ha ett vakande öga över vårt inre. Omvändelse är inget vi behöver frukta utan tvärt om är det ett medel till andlig förnyelse och tillväxt. Det är inte alltid lätt att vara ärlig mot sig själv, speciellt som om vi riskerar att bli medvetna om våra svagheter och brister. Det handlar inte om att känna skuld och skam, men om att få upprättelse genom att erkänna att vi kom fel och – för att få Guds förlåtelse.
Ove Marcelind
Ove Marcelind
är född i Brazzaville i Belgiska Kongo.
Nu bor han tillsammans med sin hustru Sirsa i Angered, i norra Göteborg.
Ove är pensionär men brinner för att leva i och med bibelordet och är en uppskattad bibellärare.
Ove önskar dig Guds välsignelse!
Lämna ett svar