Troshjälten Gad. Alexander Hansson undervisar:
Två intressanta män – båda med namnet Gad – är berättelser om tro, mod och Guds kallelse.
Bibeln rymmer många fascinerande gestalter som bär samma namn men lever i skilda tider. Ett av de mest anmärkningsvärda exemplen är två män vid namn Gad!
Den förste är en av patriarken Jakobs tolv söner, den andre en profet under kung Davids tid. Trots att de verkade vid vitt skilda tillfällen i Israels historia förenas båda av trofasthet och lydnad inför Gud. Detta kom att prägla Bibelns berättelser.
Genom att studera deras liv och gärningar – från patriarktidens ökenvandring till de dramatiska åren under Davids regeringstid – kan vi se hur Guds hand och människors förtröstan flätas samman och lämnar ett bestående avtryck i historien.
Tidigare århundraden – Jakobs son Gad
För att förstå bakgrunden till namnet Gad måste vi först gå tillbaka till Bibelns allra tidigaste patriarktid. Den förste Gad vi möter är Jakobs son, en av de tolv stamfäderna till Israels folk. Jakob – som senare skulle få namnet Israel – fick tolv söner, var och en stamfader till en del av Israels tolv stammar. Gad var således en del av den stora familj vars ättlingar skulle bli ett mäktigt folk i Kanaans land.
Att detaljerna om just Gad är få innebär inte att hans roll var obetydlig. Tvärtom spelar han en nyckelroll i stamtavlorna och i arvet som delades ut när Israels tolv stammar fick sina områden i löfteslandet. Hans namn i hebreiskan, גָּד (Gad), förknippas ofta med idéer om lycka eller tur. I 1 Moseboken 30:11 utbrister Lea, Gads biologiska mor eller fostermor (beroende på tolkning), i glädje över att hon fått ännu en son: “Vilken tur!” eller “Hur lyckosam jag är!” Vissa bibeltolkare menar att detta rop av tacksamhet återspeglar Guds godhet och nåd över familjen.
Gads stam fick sitt landområde på östra sidan om Jordanfloden, ett område vars gränser ofta var utsatta för faror och konflikter. Ändå verkar just Gads stam vara känd för sin tapperhet och förmåga att försvara sitt territorium. Redan här skymtar ett frö av mod och tro som senare ska känneteckna Bibelns många hjältar. Man får en antydan om att den ursprunglige Gad var en man vars anda av trofasthet skulle leva vidare i hans efterkommande, och vars liv grundlade en identitet av lydnad och villighet att lyssna till Guds vilja.
På kung Davids tid – profeten Gad träder fram
Många sekel senare, under en helt annan tid och kontext, framträder den andre Gad. Vi förflyttar oss nu till Israels monarki, där den unge herdepojken David – som besegrade jätten Goliat – efter många prövningar och omständigheter själv skulle bli kung. När vi slår upp Första Samuelsboken och Andra Samuelsboken träder profeten Gad in i handlingen som en av Davids närmaste rådgivare och andliga vägvisare.
Bibeln beskriver honom som en “siare” eller “profet”, men i 2 Samuelsboken 24:11 används det hebreiska ordet chozeh som betonar att Gad var en synens man, en som får direkt uppenbarelse från Gud. Hans uppgift var att förmedla Guds ord vid kritiska tillfällen, korrigera David när han handlade fel och vägleda kungen i avgörande beslut som påverkade hela Israel.
En röst i tystnaden
Ett av de första starka exemplen på Gads profetiska roll återfinns i 1 Samuelsboken 22. David är då på flykt undan kung Saul och gömmer sig i Adullams grotta. Där möter han stödet från sina anhängare, men han försöker också avgöra vart han ska ta vägen härnäst för att undkomma Sauls förföljelse. Just då träder profeten Gad fram med ett budskap:
”Men profeten Gad sade till David: ´Du ska inte stanna här i borgen. Dra bort härifrån till Juda land.` Då gav sig David i väg därifrån och kom till Heretskogen.” (1 Sam 22:5)
Dessa ord är högst betydelsefulla. De visar hur Gad förmedlar Guds ledning på ett konkret och direkt sätt, i ett läge som varit livsavgörande för David. Kungens reaktion är omedelbar lydnad. Genom att följa Gad försäkrar han sig om Guds fortsatta beskydd, och därmed inleds en ny fas i hans flykt där Gud tydligt visar sin närvaro.
Davids misstag och Gads förmedling av Guds dom
Även när David blivit kung och landet upplevde fred och framgång fortsatte Gad att spela en central roll. Av särskild vikt är händelserna som beskrivs i 2 Samuelsboken 24, då David av högmod eller nyfikenhet beslutar att räkna Israels folk. I Bibelns kontext uppfattas detta som ett uttryck för bristande förtröstan på Guds beskydd; genom att räkna folket vill kungen veta hur stark han är i händelse av krig. Guds plan var däremot att Israel skulle lita på honom och inte på den egna styrkan.
Därför sänder Gud sin profet till David för att konfrontera honom med hans synd:
”När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad, Davids siare. Han sade:” (2 Sam 24:11)
Gad förklarar för David att Gud kommer att straffa honom och folket för denna handling, men kungen ska själv få välja mellan tre olika domar. 2 Samuelsboken 24:13 återger Gads ord:
”Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ´Ska det komma svält i ditt land i sju år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.`”
Här blir Gads uppdrag extra tydligt. Han är ingen hovnarr eller jasägare; han är en sändebud från Gud med ett allvarligt budskap. David reagerar med förtvivlan, men också med en känsla av förtröstan på Guds barmhärtighet. I 2 Samuelsboken 24:14 hör vi kungens begäran:
”David svarade Gad: ´Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.`”
Davids val avslöjar ett hjärta som, trots att det gjort fel, ändå litar på Guds godhet. Pest drabbar sedan landet, men mitt i lidandet slår David in på ånger och förkrosselse. Detta är ett exempel på hur Davids karaktär – att han omedelbart vänder sig till Gud med uppriktig ånger – formar hans liv och kungagärning.
Altaret på Araunas tröskplats
Ett annat centralt ögonblick i denna berättelse är Gads fortsatta instruktion, som leder till en av de mest symboliskt viktiga platserna i Jerusalems historia. Vi läser i 2 Samuelsboken 24:18–19:
”Gad kom till David samma dag och sade till honom: ´Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas tröskplats.` David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.”
Denna tröskplats, som David köper och reser ett altare på, blir sedermera platsen där man tror att Salomos tempel uppförs (d.v.s. Tempelberget i Jerusalem). Här ser vi Guds försyn: genom Gads instruktioner vävs ännu en del av Guds övergripande plan samman, vilket sätter en signifikant prägel på Israels framtida gudstjänstliv. Davids lydnad leder inte bara till att pestens plåga upphör, utan banar också väg för en helig tradition som skulle få varaktig betydelse för hela folket.
Vad förenar dessa två män med namnet Gad?
Trots att det gått flera hundra år mellan den förste Gad (Jakobs son) och profeten Gad under kung Davids tid, finns det anmärkningsvärda paralleller. De är båda män som är kallade av Gud och nämns vid namn i Bibeln. De uppvisar båda en form av trofasthet – i Gads (Jakobs sons) fall genom att tillhöra patriarkernas familj och bidra till Israels stambildning; I profeten Gads fall genom att verka som Guds förmedlare och vägledare för en kung som ibland vandrar vilse.
Först möter vi Gad, en stamfader som växer upp i Jakobs mångfacetterade familj. Denna familj skulle på sikt genomgå svårigheter, inklusive fångenskapen i Egypten, men också få se de mäktiga under som sker när de leds ut ur slaveriet och in i löfteslandet. Denne Gad anammar sin roll som en av tolv grundstenar i en nation där folket förväntas leva i tro och lydnad inför Gud.
Sedan uppträder profeten Gad på scenen när Israel etablerat sig som kungarike. Här tar Gad emot Guds uppenbarelser och förmedlar dem till David – Israels mest älskade kung, men också en kung som ibland faller för mänskliga svagheter. Likt en trofast väktare påminner Gad David om att inget kungadöme, ingen militärmakt och ingen mänsklig plan kan ersätta lydnaden inför Guds vilja.
I slutändan visar dessa två Gad en gemensam nämnare: de förkroppsligar modet att följa Guds kallelse även när vägen framåt är oklar eller svår. I patriarkernas tid handlade det om att våga stiga in i ett okänt land, lita på Guds löften och förvalta det område man fått. I kung Davids tid handlade det om att vägleda en mäktig kung med raka budskap från Gud, även när budskapen var svåra att förmedla och ta emot.
När David hade handlat fel – då han syndade inför Herren genom att räkna folket – var det Gad som kom till honom med Guds budskap. Han erbjöd David tre alternativ för straff, och genom denna prövning visade sig Davids hjärta och ånger inför Gud. Gad profeten stod vid Davids sida genom triumfer och motgångar, alltid redo att förmedla Guds ord. Hans visdom och andliga klarsyn hjälpte till att forma kungariket och stärka folkets tro.
Denna sammanfattning är talande för profetens verksamhet. Gads uppdrag var ingen enkel resa; den krävde stor inre styrka. Att gå inför en kung och överlämna allvarliga domsord från Gud krävde tillit till att Gud backade upp sitt sändebud. Samtidigt vittnar berättelsen om den ömsesidiga respekten mellan David och Gad. David å sin sida uppvisade återkommande en djup vördnad för Guds vilja och erkände villigt när han behövde rätta sig.
En påminnelse i våra dagar
I både Gad (Jakobs son) och profeten Gad ser vi en djup övertygelse om att Gud är närvarande och verksam. De lever i tider som skiljer sig åt, men budskapet om tro och lydnad ekar likväl genom århundradena. Oavsett om det handlar om att vara en av patriarkerna eller att vara profetröst för en kung, framträder en tydlig linje i Bibeln: Människor som vågar lyssna till Guds röst och agera utifrån den blir redskap för välsignelse och förvandling.
Precis som Gad (Jakobs son) var en del av Guds folks vandring genom öknar och mot nya gränser, kan vi se hur profeten Gad hjälpte David att navigera de “inre öknar” där tvivel, frestelser och felsteg kan leda oss bort från Guds plan. Idag utmanas också var och en att våga höra Guds tilltal i en ständigt föränderlig omvärld. Gads exempel visar att tro inte endast handlar om att hålla fast vid läror, utan också om att lyssna aktivt och, vid behov, handla i enlighet med Guds vilja.
Slutknorren: Ett fortsatt arv
Berättelserna om dessa båda Gad, som båda var kallade av Gud, vittnar om mod, tro och lydnad. Genom öknar, över floder och in i okänt land, förkroppsligade dessa män en obeveklig ande som formas av Guds kallelse. Den förste Gad, Jakobs son, lade genom sin existens grunden för en hel stam i Israel – en stam som fick ärva, bygga och försvara delar av Guds löftesland. Den andre Gad, profeten på kung Davids tid, blev en nyckelspelare i Israels andliga utveckling genom att vägleda kungen i avgörande ögonblick och vara Guds språkrör även när domen var tung.
I deras berättelser blir det tydligt hur människans relation med Gud aldrig är statisk. Den inbegriper prövningar, misstag, straff och förlåtelse, men också segrar, försoning och oändliga möjligheter. Hela tiden påminns vi om hur Gud agerar genom människor som är redo att svara “Ja, Herre” när han kallar. De båda Gads liv må vara placerade på olika platser i Bibelns tidslinje, men deras tro och lydnad vittnar om samma Gud, en Gud som leder, vägleder, förmanar och förlåter.
När vi läser dessa berättelser, bär vi med oss frågan: Hur kan vi, i vår tid, svara på Guds tilltal och vara trogna i vår kallelse? Minnet av Gad – både Jakobs son och Davids profet – fyller oss med hopp om att varje generation kan uppleva Guds ingripande, att ingen tid är för svår och att ingen människas uppgift är för liten när Guds ord är det som styr. På samma sätt får vi också minnas att Guds nåd – rachamim – alltid är större än våra felsteg, precis som David själv upptäckte när han valde att falla i Herrens händer.
Så knyts dessa två berättelser samman till en rik väv av tro. De visar på Guds suveränitet genom hela Israels historia och uppmanar var och en av oss att stiga fram, lyssna och handla i enlighet med Guds vilja. Precis som Gad, i både patriarktid och kungatid, får vi sätta vår tillit till Gud och låta hans plan leda oss, oavsett hur osäkra våra steg ibland kan kännas.
Alexander Hansson
Lämna ett svar