Troshjälten Mose. Helga Tastekin undervisar på Berghem
Historien om Josef … Israeliterna fanns i Egypten genom honom, de förökade sig och när en ny kung kom så började slaveriet/utrotningsförsöket på israelerna.
Barnmorskorna ville inte döda baernen … Order om att kasta alla gossebarn i havet trotsades påbudet, liksom Moses föräldrar gjorde:
Hebreerbrevet 11:23: :
”I tron hölls den nyfödde Mose gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud.”
Modern flätar en korg (heb téva samma ord för Noas ark)
och lägger Mose i vassen
Jämför med tiden under pandemin och sprutorna:
Hur många vågade gå emot myndigheternas påbud om att alla måste injuceras med sprutor?
Faraos dotter hittar honom och Mirjam fixar en amma (vanligt för rika kvinnor) … Moses mamma som får betalt för sin handling (olydnad mot kungen) … och modet att stå upp för det rätta.
Mose ser två som bråkar med varandra, en hebré och en egyptier
… och följande händer:
Andra Mosebok 2:12-16: ”12 Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att ingen annan var där slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.
13 Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som var skyldig: ”Varför slår du din landsman?” 14 Han svarade: ”Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?” Mose blev förskräckt och tänkte: ”Saken har alltså blivit känd!” (Det betyder att hans egna bedragit honom, den han räddat livet på)15 Farao fick också höra om det och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land. Där satte han sig vid en brunn.
16 Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och hämtade upp vatten och fyllde hoarna för att vattna sin fars får.
17 Då kom herdarna och körde bort dem. Men Mose grep in och räddade dem och gav vatten åt deras får.”
Mose gifter sig med en av prästens döttrar och bosätter sig i Midjan
Mose är en föregångare till Jesus … han sändes för att rädda sitt folk men hans egna tog inte emot honom.
Andra Mose 2:25: ”Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.”
Vid den brinnande busken
Andra Mose 3:7-14: ”Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande. 8 Därför har jag kommit ner för att rädda dem från egyptierna och föra dem ut ur det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung (detta måste ju Mose ha förmedlat till folket, ändå klagade de…) , en plats där det bor (alla dessa folkslag, som Gud ville byta ut mot Sitt) kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter. 9 Nu har ropet från Israels barn kommit upp till mig, och jag har sett hur egyptierna förtrycker dem. 10 Så gå nu! Jag ska sända dig till farao, och du ska föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.”
Vers 11: ”Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag (ifrågasatte Gud redan från början), att jag skulle gå till farao och föra Israels barn ut ur Egypten?” 12 Han svarade: ”Jag ska vara med dig. Och här är ditt tecken på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni hålla gudstjänst på detta berg.”
Vers 13: Vi ser här att Mose inte kastade sig på uppgiften … trots att Gud sagt att Han själv skulle gå med Mose! Då sade Mose till Gud: ”Om jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? – vad ska jag då svara dem?”
14 Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.”
Vers 18: Gud sa: ”du och Israels äldste ska gå till Egyptens kung och säga till honom: Herren, hebreernas Gud, har visat sig för oss. Låt oss gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud.”
Med andra ord ville Gud att Mose öppet skulle säga att de vill nu tjäna sin EGEN GUD framför kungen i Egypten …
Hur många kan säga det idag?
Trump har vågat.
El Salvador’s president Nayib Bukele har vågat … Han och hans stab BAD till GUD om hjälp och GUDS VISHET och fick mirakel … Det är ett av de säkraste länderna i världen nu. Skulle Ulf Kristersson våga …?
Mose svarade GUD: ”Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mina ord utan säger: Herren har inte uppenbarat sig för dig?”
- käppen blir orm
- handen får spetälska
- ta lite av Nilens vatten och häll ut på land och det förvandlas till blod
Mose: ”Men Herre, jag är ingen ordets man, varken förr eller nu när du talat till din tjänare. Jag är trög i talet och har en trög tunga.”
Men GUD sa: ”Vem har skapat tungan?”
”Gå nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga.”
”13 Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten?”
Gud i Sin stora Nåd gav Mose YTTERLIGARE en trygghet för att kunna utföra kallelsen:
”Bege dig tillbaka till Egypten, för alla som ville ta ditt liv är döda.” Precis som om Gud hade sagt till Josef när Jesus var liten och de flytt från Kung Herodes. Så Gud sätter oss inte i uppgifter där vi ska dö på kuppen…utan låter våra förföljare dö istället. Han låter inte någon röra Herrens smorde.
När Gud delade havet för Mose
* Vad är ditt hav …s om behöver delas?
* Vad finns i ditt liv som verkar helt omöjligt? (Heb 13:8)
Att göra uppror mot Gud
Heb 3:7 (samt Ps 95:8); ”Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret (ps 95: Meriba och Massas dag var ett uppror mot Gud), som på prövningens dag i öknen, 9 där era fäder frestade mig och prövade mig fast de sett mina gärningar i fyrtio år.
Om du fått ditt mirakel, stå fast vid det! Hoppas och förtrösta på Gud även fortsättningsvis!
Vers 10-11: ”Därför var jag vred på det släktet, och jag sade: De är ständigt vilsna i sina hjärtan, de känner inte mina vägar. 11 Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila.
I Fjärde Moseboken 16 beskrivs att hur …
Kora, Datan och Abiram gör uppror
”1 Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, tog med sig både Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner, 2 och gjorde uppror mot Mose. Tvåhundrafemtio män av Israels barn följde dem, furstar i församlingen, utvalda från folkförsamlingen, ansedda män. 3 De samlade sig mot Mose och Aron och sade till dem: ”Nu får det vara nog! Hela församlingen är helig, allesammans, och Herren är mitt ibland dem. Varför upphöjer ni er över Herrens församling?”
4 När Mose hörde det föll han ner på sitt ansikte. 5 Sedan talade han till Kora och hela hans grupp och sade: ”I morgon ska Herren visa vem som tillhör honom, vem som är helig och vem som får komma inför honom. Den han utväljer ska få komma inför honom. 6 Gör så här: Ta era fyrfat, du Kora och hela din grupp, 7 och lägg eld i dem och strö rökelse på dem inför Herrens ansikte i morgon. Den man som Herren då utväljer, han är den helige. Nu får det vara nog, ni Levi söner!”
8 Och Mose sade till Kora: ”Hör, ni Levi söner! 9 Är det inte nog för er att Israels Gud har avskilt er från Israels församling för att låta er komma inför sig och göra tjänst i Herrens tabernakel och stå inför församlingen och betjäna den. 10 Han har låtit dig och alla dina bröder, Levi söner, jämte dig komma inför sig. Och nu begär ni också prästämbetet! 11 Det är därför som du och hela din grupp har gaddat ihop er mot Herren. Vem är Aron att ni skulle klaga mot honom?”
12 Mose sände bud efter Datan och Abiram, Eliabs söner. Men de sade: ”Vi kommer inte. 13 Är det inte nog att du har fört oss hit upp från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Nu vill du också göra dig till herre över oss! 14 Du har sannerligen inte fört oss in i ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar till arvedel. Tänker du sticka ut ögonen på dessa människor? Nej, vi kommer inte!” 15 Då blev Mose mycket vred och sade till Herren: ”Se inte till deras offergåva. Inte en enda åsna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort något ont.”
16 Mose sade till Kora: ”I morgon ska du och hela din grupp träda fram inför Herrens ansikte, du själv och de och Aron. 17 Och var och en av er ska ta sitt fyrfat och lägga rökelse på det och bära sitt fyrfat fram inför Herrens ansikte, tvåhundrafemtio fyrfat. Du själv och Aron ska också ta var sitt fyrfat.” 18 Och de tog var och en sitt fyrfat och lade eld på det och strödde på rökelse och ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet tillsammans med Mose och Aron. 19 Kora samlade hela församlingen mot dem vid ingången till uppenbarelsetältet.
Då visade sig Herrens härlighet för hela församlingen. 20 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 21 ”Skilj er från denna församling, så ska jag förgöra dem på ett ögonblick.” 22 Då föll de ner på sina ansikten och sade: ”O Gud, du Gud som råder över anden i allt kött! Ska du bli vred på hela församlingen för att en enda man syndar?” 23 Då talade Herren till Mose. Han sade: 24 ”Säg till församlingen: Dra er bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram.”
25 Mose steg upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste i Israel följde honom. 26 Mose talade till församlingen. Han sade: ”Vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte något som tillhör dem, så att ni inte förgås genom alla deras synder.” 27 Då drog de sig bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram. Men Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält med sina hustrur och barn, stora och små.
28 Och Mose sade: ”Av detta ska ni förstå att det är Herren som har sänt mig att göra alla dessa gärningar. Jag har inte handlat efter eget tycke. 29 Om dessa dör på samma sätt som andra människor och får samma straff som alla andra, då har Herren inte sänt mig. 30 Men om Herren gör något nytt genom att marken spärrar upp sitt gap och slukar dem med allt de äger så att de far levande ner i dödsriket, då ska ni förstå att dessa människor har föraktat Herren.”
31 Just när han hade sagt detta, rämnade marken under dem. 32 Jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras hus, allt Koras folk och alla deras ägodelar. 33 De föll levande ner i dödsriket med allt de ägde, och jorden täckte över dem. Så utrotades de ur församlingen. 34 Hela Israel som stod runt omkring dem flydde vid deras rop, för de sade: ”Annars slukas vi också av jorden!
35 Och eld gick ut från Herren och förtärde de tvåhundrafemtio männen som hade burit fram rökelse.
36 Herren talade till Mose. Han sade: 37 ”Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han ska ta ut fyrfaten ur branden och kasta elden långt bort, för de har blivit heliga. 38 Och dessa fyrfat som tillhörde männen som syndade och miste sina liv, dem ska man hamra ut till plåtar och täcka altaret med, för de har varit framburna inför Herrens ansikte och har därför blivit heliga. De ska vara ett tecken för Israels barn.”
39 Då tog prästen Eleasar de fyrfat av koppar som de uppbrända hade burit fram, och man hamrade ut dem för att täcka altaret. 40 De skulle vara till en påminnelse för Israels barn att ingen främling som inte var av Arons släkt skulle träda fram och tända rökelse inför Herrens ansikte, för att inte bli som Kora och hans grupp – allt i enlighet med vad Herren hade sagt honom genom Mose.”
Mose fick ta emot stentavlorna
I Femte Moseboken 5 står det om de de tio budorden
”1 Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid och följ dem.
2 Herren vår Gud slöt ett förbund med oss på Horeb. 3 Det var inte med våra fäder Herren slöt förbundet, utan med oss som står här i dag, oss alla som nu lever. 4 Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. 5 Jag stod då mellan Herren och er för att förkunna Herrens ord för er, för ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade:
6 Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
7 Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.
8 Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. 9 Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, 10 men visar nåd mot tusentals när man älskar mig och håller mina bud.
11 Du ska inte missbruka Herren din Guds namn, för Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.
12 Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som Herren din Gud har befallt dig. 13 Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 14 Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Din tjänare och din tjänarinna ska få vila liksom du. 15 Kom ihåg att du var slav i Egyptens land, och att Herren din Gud har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren din Gud befallt dig att hålla sabbatsdagen.
16 Hedra din far och din mor, så som Herren din Gud har befallt dig, så att du får leva länge och det går dig väl i det land som Herren din Gud ger dig.
17 Du ska inte mörda.
18 Du ska inte begå äktenskapsbrott.
19 Du ska inte stjäla.
20 Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
21 Du ska inte ha begär till din nästas hustru. Du ska inte ha begär till din nästas hus eller åker, hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller åsna eller något annat som tillhör din nästa.
22 Dessa ord talade Herren med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.”
Maning till lydnad
1 Dessa är de bud, stadgar och föreskrifter som Herren er Gud har befallt mig att lära er, för att ni ska följa dem i det land dit ni går för att ta det i besittning. 2 I hela ditt liv ska du frukta Herren din Gud så att du håller alla hans stadgar och bud som jag ger dig, du och din son och din sonson, så att du får ett långt liv. 3 Du ska lyssna, Israel, och vara noga med att följa dem, så att det går väl för dig och ni blir mycket talrika, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig i landet som flödar av mjölk och honung.
Det stora budet
4 Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. 5 Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. 6 Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. 7 Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. 8 Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. 9 Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.
Lydnadens välsignelser
12 Om ni nu hör dessa föreskrifter och håller fast vid dem och följer dem, ska Herren din Gud hålla fast vid sitt förbund och sin nåd så som han med ed har lovat dina fäder. 13 Han ska älska dig och välsigna dig och föröka dig. Han ska välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, ditt nya vin och din olja, dina kors kalvar och dina tackors lamm i det land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig. 14 Du ska bli välsignad framför alla andra folk. Bland dina män och kvinnor ska ingen vara ofruktsam, inte heller bland din boskap. 15 Herren ska låta varje sjukdom vika från dig. Ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar som du känner till ska han lägga på dig, men han ska lägga dem på alla som hatar dig. 16 Du ska förgöra alla de folk som Herren din Gud ger dig. Du ska inte visa dem någon skonsamhet. Och du ska inte tjäna deras gudar, för det skulle bli en snara för dig.
17 Även om du säger i ditt hjärta: ”Dessa hednafolk är större än jag, hur ska jag kunna driva bort dem?”, 18 så var inte rädd för dem. Tänk bara på vad Herren din Gud gjorde med farao och med hela Egypten. 19 Tänk på de stora hemsökelser som dina ögon har sett. Tänk på de tecken och under, på den starka hand och uträckta arm med vilken Herren din Gud förde dig ut. Så ska Herren din Gud göra med alla de folk som du är rädd för.
20 Dessutom ska Herren din Gud sända panik bland dem, tills de som är kvar och håller sig gömda för dig blir utrotade. 21 Var inte förskräckt för dem, för Herren din Gud är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud. 22 Och Herren din Gud ska jaga i väg dessa folk för dig, undan för undan. Du får inte förgöra dem med en gång, för att inte vilddjuren på marken ska bli för många för dig. 23 Herren din Gud ska ge dem till dig och sända stor förvirring ibland dem tills de blir förgjorda. 24 Han ska ge deras kungar i din hand, och du ska utplåna deras namn under himlen. Ingen ska kunna stå dig emot, till dess att du har utrotat dem.
25 Deras avgudabilder ska du bränna upp i eld. Du ska inte ha begär till det silver och guld som finns på dem och inte ta något av det själv så att du blir snärjd av det, för det är avskyvärt för Herren din Gud. 26 Du ska inte låta något avskyvärt komma in i ditt hus, så att inte också du blir vigd åt förintelse. Du ska räkna sådant som ytterst skändligt och avskyvärt. Det är vigt åt förintelse.
I Femte Moseboken 9 talas det om …
Guldkalven
”7 Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte Herren din Guds vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land tills ni kom till denna plats har ni varit upproriska mot Herren.
8 Också vid Horeb väckte ni Herrens vrede, och Herren blev förbittrad på er så att han ville förgöra er. 9 När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som Herren hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka. 10 Och Herren gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som Herren hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där.
11 När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått gav Herren mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor. 12 Och han sade till mig: ”Bryt upp och gå snabbt ner härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten avgudabild.” 13 Och Herren sade till mig: ”Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk. 14 Lämna mig så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Dig ska jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än de.”
15 Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer. 16 Jag fick då se att ni hade syndat mot Herren er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv. Ni hade redan vikit av från den väg som Herren hade befallt er att gå. 17 Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon.
18 Och jag föll ner inför Herrens ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i Herrens ögon så att han blev vred. 19 Jag var nämligen skräckslagen inför den vrede och harm mot er som Herren blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men Herren lyssnade till mig även den gången.
20 Också på Aron blev Herren mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron. 21 Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort, och jag brände upp den i eld och krossade den till stoft och kastade det i bäcken som rann från berget.
22 I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava väckte ni också Herrens vrede. 23 När Herren sände er från Kadesh-Barnea och sade: ”Dra upp och erövra landet som jag har gett er”, då var ni upproriska mot befallningen från Herren er Gud och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst. 24 Upproriska har ni varit mot Herren ända från den dag då jag lärde känna er.
25 Och jag föll ner inför Herrens ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för Herren hade sagt att han ville förgöra er. 26 Jag bad till Herren och sade: Herre Gud, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten. 27 Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd. 28 Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: ”Herren kunde inte föra in dem i det land som han hade lovat dem, och han hatade dem. Därför förde han ut dem för att döda dem i öknen.” 29 De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.”
Varför fick inte Mose gå in i löfteslandet – som planerat?
Svar: Ps 106:33 ”För de trotsade (förbittrade) hans ande så att tanklösa ord kom över hans läppar”
Det är viktigt att vi klagar till Gud och inte till människor och att vi omvänder oss från onda tankar och känslor som bitterhet, frustration ilska och vrede.
Dessa känslor ledde till att Mose inte lydde Gud. Han gick emot den instruktion han fick om att TALA till klippan den andra gången, som Gud ville ge vatten från klippan.
Mose talade inte till klippan – utan han slog med staven, som han hade gjort förra gången.
Denna överträdelse ledde till att Mose inte fick gå in i löfteslandet, utan det fick hans lärjunge Josua göra.
Femte Moseboken 34:7: ”Mose var hundratjugo år när han dog . Hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen.”
Helga Tastekin
*******************************
Klicka här så kan du följa med i
sändningen om troshjälten Mose
på Facebook:
Lämna ett svar