Slog ihjäl sig mot det grova järngallret – uppväcktes till liv när Karin bad: ”Jesus”

På väg in till Nordstan föll mannen emot det grova järngallret på golvet – med huvudet före – och tvärdog. Framstupa for han med våldsam kraft just när han gick in till köpcentret i centrala Göteborg.

En kvinna – som jag kallar för Karin – berättade om denna dramatiska händelse på Frölunda Torg i höstas.

Hon fortsatte:

”Där låg mannen, mitt i porten, med halva kroppen inne i Nordstan medan den andra delen låg utanför. Jag blev alldeles kall, gick fram till mannen – men han gav inte ifrån sig något enda ljud.

Flera människor skyndade till, bl. a en manlig sjuksköterska, som råkade sitta inne på McDonalds, precis bredvid, och åt. Denne rusade fram till mannen och kollade pulsen – men han hade ingen puls. Han andades inte. Ingen puls kändes.

Nu ropade man efter ambulansen. Någon ringde efter den men ingen kom. Det gick bortåt en halvtimma men fortfarande hade ingen ambulans kommit.

Då hörde Karin en röst på insidan säga:

– Be för honom.

– Ja, men han är ju död, tänkte jag. Då är det väl ingen idé att be för honom. Han är ju död.

– Be för honom, hörde jag rösten inom mig säga, en gång till.

– Men han är ju död, tänkte jag, då är det ju för sent att be.

– Be för honom, hörde jag rösten säga för tredje gången. Nu var det en mer bestämd röst.

Då böjde jag mina knän bredvid mannen och viskade i hans öra:

– Jesus.

En gång till viskade jag:

– Jesus.

En tredje gång viskade jag:

– Jesus.

Det var allt jag bad, inget annat.

Just då kom ambulansen. Sjukvårdspersonalen tog pulsen på mannen och kopplade in slangar och annat. Plötsligt ropade en av dem:

– Jag känner en svag puls. Jag känner av pulsen, ropades det ut.

Sedan försvann ambulansen i hög fart, mot sjukhuset, med en människa – som nu andades.

Och där utanför Nordstan blev jag kvar, i mitt chockartade tillstånd”, berättade Karin.

”Tack gode Gud för att Du förde mannen tillbaka till livet. Tack Jesus!”