Genom eld och vatten

Tsehay Tolessas man, Gudina Tumsa, hade brutalt mördats av militärregimen i Etiopien. Händelsen kom i grunden att förändra hennes liv. Storyn är något utöver det vanliga. Efter det att hon förlorat sin man på detta hemska sätt fick hon genomlida tio år långa år i etiopiskt fängelse. En mardrömshistoria att berätta.

Tsehay Tolessa har tagit sig igenom eld och vatten – på riktigt. Efter många års lidande kom hon att bli en av de mest efterfrågade fångarna på Amnesty Internationals lista.

Under de här åren styrde Mengistu Halie Mariam Etiopien med järnhand, i sitt försök att göra landet till en kommunistisk diktatur.

I slutet av Mengistus regeringsperiod blev Tsehay frisläppt, efter tio förfärliga år i fångenskap.

Kort därefter, den 28 april 1992, gick nyheten ut runt om i världen att Gudina Tumsas lik hade hittats nedgrävd i trädgården utanför Ras Kasas hus i Addis Abeba.

Ras Kasas var ett fängelse och en tortyrlokal för fångar
Vid  tiden för Gudina Tumsas försvinnande, i juli 1979, användes huset som fängelse och tortyrlokal för fångar som den etiopiska regimen ansågs speciellt viktiga. Gravöppningen visades i direktsändning i etiopisk TV. Den här gången handlade det inte om osäkra rykten. Nu var alla angelägna om att sanningen skulle komma fram.

Martyr för Kristi kyrka i Etiopien
Fyndet bekräftade det som man hela tiden fruktat – och som nu visade sig ha skett. Gudina Tumsa hade blivit en martyr för Kristi kyrka i Etiopien.

Vad hade hänt i fallet Tsehay Tolessa? Vad hade Gudima Tumsa och hans familj gått igenom och upplevt?

Aud Sæverås reste till Etiopien för att ta reda på fakta
För att ta reda på fakta om Tshay Tolessas fall och reda ut frågetecken reste Aud Sæverås till Etiopien ett tag efter det att Tsehay hade släppts ur fängelset.

Aud ville ta sig till källan, där informationen var tillgänglig. Hennes man hade, för övrigt, under flera års tid varit Gudina Tumsas närmaste medarbetare i Mekane Yesuskyrkan. Under Tshays fängelsevistelse hade Aud, vid flera tillfällen besökt henne i fängelset.

I sin bok ”Genom eld och vatten” skriver Aud om fängelseödet Tsehay Tolessa:

”Gud hade lagt på mitt och många andras hjärtan att inte glömma dessa som led för sin tro och fick betala med både liv och familjer” 

Ett stycke skakande kyrkohistoria
Under alla dessa fängelseår kunde Tsehay inte dela eller ens antyda något av allt det hemska hon fick vara med om, trots att bördan var så oerhört tung för henne:

”Tsehay visste att ett enda ord som kom till myndigheternas kännedom kunde räcka för att skicka henne direkt tillbaka in i den brinnande ugnen. På den tiden hade väggarna öron.”

Aud Sæverås blev en nära vän till familjen Tumsa efter många år som missionär i Etiopien.

Det var mardrömslika förhållanden där tortyr hörde till vardagsrutinen, som hon fick reda på av Tsehay.

Hennes bok kan rekommenderas för den som söker förstå mera om vad lidandet för Kristus innebär. Tsehay Tolessa menar att …

”Det var min Herre som hjälpte mig att igenom detta, annars hade jag inte överlevt. De kunde bara skada min kropp. Själen kunde de inte röra, och det retade dem oerhört.”

Starkt vittnesbörd om en stor och levande Gud
Tsehay var en lång och ståtlig kvinna och fortfarande attraktiv, trots de ohyggliga upplevelser hon gått igenom, skriver Aud om i boken som utkom 1993. Själv vill hon helst av allt tala om Guds godhet. Gud är en levande Gud som håller det han lovat och som hela tiden varit med i nöden. Hon menar att hennes starka vittnesbörd handlar om en stor Gud.

Kom från välbärgad familj
Tsehay Tolessa föddes 1937 nordväst om Addis Abeba i närheten av staden Nakamte i Wollegaprovinsen. Hon hade fem syskon; tre bröder och två systrar.

Från en välbärgad familj kom hon. Familjen hade därför gott om tjänstefolk. Hennes far ägde många kor och får. Stora majsodlingar hade de också, och bra utrustning för att sköta alltsammans.

En del affärer gjorde han. Han köpte in varor som sedan såldes till köpmän på andra platser. Varorna fraktade han på åsnor, ja på hela åsnekaravaner. En karavan kunde bestå av 40 fullpackade åsnor. Affärsverksamheten gav goda förtjänster vid sidan om jordbruket. Full sysselsättning rådde.

Alla bodde tillsammans i stora hyddor med grästak, som skyddade mot solens hetta på dagen och mot kylan om natten. När kvällen kom slog alla sig ner kring den flammande elden inne i hyddan medan kvällsmaten puttrade i grytan. Då kändes allt tryggt och skönt. Här var det ingen skillnad på herrskap och tjänstefolk – alla bodde och arbetade tillsammans som en enda stor familj.

Gick i skolan i Nakamte på missionens internatskola
Under sex års tid gick Tsehay på Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens internatskola. Efter det hon slutat skolan fick hon arbete på barnhemmet som hade öppnats för föräldralösa barn, som tidigare hade bott på sjukhuset. 73 barn bodde på där, 20 av barnen hade kommit från Addis Abeba. Det var friska barn till spetälska föräldrar. Kanske känner någon igen namnen på föreståndareparet Allan och Signe Stefansson?

Kärlek vid först ögonkastet
Där i Nakamte mötte Tsehay en lång och stilig ung man, precis två meter lång, som lystrade till namnet Gudina. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Tidigare hade hon haft många giftermålsanbud, kanske 17-18 stycken. Men det här var mannen jag ville ha, tänkte hon och blev oerhört förälskad.

Gudina Tumsa kom från Bodje
och hans familj tillhörde den ortodoxa kyrkan. De var alltså inte evangeliskt kristna. Han började i en skola där två av lärarna var evangeliskt kristna. Vid ett tillfälle fick han höra evangeliet om frälsaren Jesus, Guds son som älskade människorna så att han dog för dem alla, för att de skulle få evigt liv. De som tog emot Jesus behövde inte längre  offra till Satan, för Jesus hade besegrat honom.

Detta budskap tog Gudina emot. och dessutom tog han omedelbart konsekvenserna av sin nya tro.

”Han gick direkt hem och högg ner det stora trädet som byborna brukade offra till, därför att de trodde att onda andra bodde i trädet. De onda andarna måste blidkas genom ständiga offer, som man lade invid trädet eller strök på stammen. På det sättet skulle man hålla sjukdom och nöd borta. Så trodde man:”  

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Byborna blev rasande på honom som gjorde att han var tvungen att komma bort från byn. Han begav sig iväg till Nedjo. Där fanns en missionsstation, som i likhet med den i Nakamte drevs av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Där i Nedjo var det viktigt för honom att göra det som var rätt. Det viktigaste för Gudina var att göra det som var rätt.

Gudinas och Tsehays bröllop

”Vi gifte oss en lördag, det var en underbar dag. Vännerna slaktade en hel oxe och flera får och ställde till med en stor fest i samlingssalen på sjukhuset. Vi fick så många fina presenter. Jag hade ju varít  ”extramamma” åt de små barnen på barnhemmet.”

Ett år efter giftermålet föddes sonen Emmanuel, i en svår förlossning. Men honom fick de inte behålla. Han svalde ett torrt majskorn som fastnade i halsen. Trots besök på flera sjukhus kunde hans liv inte räddas. På femte dagen, efter olyckan, dog han i sviterna på sjukhuset i Addis Abeba. Mitt i prövningen upplevde de ändå Guds omsorg och tröst.

Tio månader efter Emmanuels död föddes deras andra barn. Det blev en liten flicka som fick namnet Kulane. Sedan fick de ytterligare fyra barn; två flickor och två pojkar.

Generalsekreterare
Gudina fick en kallelse från Mekane Yesuskyrkan att bli dess generalsekreterare. Paret tvekade eftersom de trivdes så bra där de bodde i Nakmate. Tsehay förklarar:

”För Gudina var det alltid viktigast att följa Guds kallelse. Han kunde inte vara olydig mot den heliga Anden, och den 13 september 1966 tillträdde han tjänsten.”  

Detta skedde sju år efter Mekane Yesuskyrkan grundande. I denna tjänst fick han verka i nästan 13 år.