Professorn tvingades fly utomlands – för att rädda sitt liv

För att rädda sitt liv tvingades professor Luis Padrosa fly från Spanien till Argentina. Denne mycket beundrade katolske förkunnare hade mött Jesus Kristus som sin ende Frälsare – och då blivit en kättare.

Enligt den katolska kyrkan innebar det att han ”förtjänar att genom döden bli bortryckt från de levandes antal.”

Den vältalige jesuiten, som predikat inför stora folkskaror under årtionden, hade blivit bannlyst. Det hade också hans bok, som avslöjade bedrägeriet inom den katolska kyrkan. Bannlysningen innebar att Padrosa var tvungen att fly från Spanien – för att undgå att dödas.

Luis Padrosa var en av de mest framträdande teologerna och predikanterna i den mäktiga och inflytelserika jesuitorden i Spanien. Hans vältalighet samlade stora skaror. Han var också välkänd i vetenskapliga kretsar i egenskap av i världskommittén för katolska psykologer och psykiatriker.

Det groteska protestantiska avfallet
I senare delen av 1940-talet, när de spanska kardinalerna och biskoparna beslöt sig för att – en gång för alla – göra slut på det som de kallade ”det groteska protestantiska avfallet”. I detta arbete engagerades sig Luis Padrosa – med liv och lust. Han ville övertyga protestanterna om deras villfarelse.

Syftet var att strida mot dem på deras egen hemmaplan – på bibelns heliga mark. Men efter en lång och smärtsam samvetskris tvingades han kapitulera – utan villkor. ”Den heliga skrift har besegrat mig”, utropade han i sitt skakande vittnesbörd.

En kättare förtjänar att dö
Med frejdigt mod, värdigt den urkristna församlingen, avlade Luis Padrosa sitt vittnesbörd i en enkel evangelisk kyrka i norra Spanien. Detta gjorde han trots de mycket stora risker som han utsatte sig för, för enligt inkvisitionens lagar, som var verksamma i Spanien. Det betydde att ”en kättare förtjänar att genom döden bli bortryckt från de levandes antal.”

Ordet ”inkvisition” kommer från latinets ”inquisitio” som betyder sökande, undersökning. Det var katolska kyrkans organ för att spåra upp och utrota kätteri. Mer om inkvisitionen här.

Även boken blev bannlyst

I boken ”Varför jag lämnade katolicismen” som Luis Padrosa skrev strax efter sin omvändelse, förklarar han varför han var tvungen att lämna den katolska kyrkan. För sitt samvetes skull var han tvungen att lämna. Padrosa ville förbli trogen det ljus han hade fått. Detta beslut väckte stort uppseende i Spanien och i hela världen.

Luis Padrosas argumentering är helt oemotståndlig; han tillbakavisar alla den romerska lärans sofismer och visar klart att den genom de offentliggjorda dogmerna störtar mot avfallet …

Trots bannlysningen och den order som biskoparna i Spanien hade utfärdat om att förstöra varje exemplar av boken har den blivit läst av tusentals människor i alla samhällsklasser och även bland prästerskapet.

”Sverige, är ett av de länder som RKK, sedan 1950-talet mest siktar på. Här uppträder den katolska under ett mer förföriskt och bedrägligt sken. Den söker att tjusa med sin estetik och sin filosofi, att göra intryck med sin ståt och sitt intagande sätt att vara och genom sin falska statistik,” skriver Angel Béart, f d katolsk lärare vid ett prästseminarium i Frankrike – och fortsätter:

”Luis Padrosa skrift kommer att visa den romerska kyrkans verkliga ansikte och kommer att bidra till att Sverige från den fara som på ett försåtligt sätt hotar landet.”

Jesuitorden Jesuitorden grundades av Ignatius av Loyola 1534 och stadfästes av påven Paulus III 1540. Under ordens valspråk Ad maiorem Dei gloriam, ”Till Guds större ära”,[1] utvecklades sällskapet, under de kommande decennierna, till att bli en kår av påvetrogna lärare och predikanter. Orden fungerade också som en front för motreformationen. Vid Tridentinska mötet (1545–1563) uppträdde orden för första gången med det uttalade målet att hindra reformationens utbredning. Till ordens första angelägenheter hörde missionen, och den inledde en missionsverksamhet i Indien genom bland andra Frans Xavier som började predika den kristna läran 1542 med början i Goa. De fortsatte med att missionera i Sydostasiens ö-värld, Japan och i slutet av 1500-talet i Kina. Man räknar med att cirka 300 000 kineser bekände sig till kristendomen omkring 1600.[2] Missionsverksamheten i Kina och övriga Asien var under många år föremål för strider inom katolicismen med avseende på hur lokala religiösa yttringar som förfädersdyrkan och lokala språkliga gudsbegrepp var förenliga med den katolska läran. Jesuiterna förde under denna period även kristendomen till Afrika och Amerika, exempelvis till indianer i västra Kanada och till städer i Sydamerika. I Paraguay kom de att styra ett område på 32 byar med omkring 160 000 människor.[2] Jesuiterna fick snabbt fotfäste vid Europas skolor och universitet och fick stort inflytande i stat och samhälle. Inte minst inom pedagogiken blev jesuiterna föregångsmän och i mitten av 1600-talet hade de etablerat cirka 500 kollegier för högre utbildning i Europa och denna siffra ökade fram till början på 1700-talet. Än idag leder de flera skolor och högre utbildningar över hela världen. Många svenska, norska och danska katoliker i exil utbildades vid jesuitkollegier under 1500-1600-talet[3] och sedan 1879 har jesuitorden varit etablerad i Sverige. En kyrka som inte uteslutande är byggd på sanningen kan inte vara Jesu Kristi kyrka. Den katolska kyrkan har avvikit från den kristna sanningen och vad som är ännu värre, den har inte möjlighet att återvända till Jesu Kristi rena lära, skriver professor Luis Padrosa, sin bok ”Varför jag lämnade katolicismen”.