Troshjälten Hulda. Vera Korpela undervisar:
Profetissan Hulda nämns bara i 2 Konungaboken 22:11-20 och i 2 Krönikeboken 34:18-33.
Tiden som hon levde i, var en mycket omvälvande tid. Då skedde det stora förändringar och landets framtid såg mörk ut. Hon visar sitt mod genom att frambära Guds dom över sitt folk och över sin stad.
Hur kände hon sig när hon fick detta budskap?
Det vet vi inte och ingenting heller om henne som person. Men hon måste ha känt den ”gråtande” och klagande profeten Jeremia, som hade en svår profettjänst. Hon måste också ha upplevt sorger och lidande som en äkta profet upplever, när den går emot all ogudaktighet och allt mörker i samtiden.
Bakgrunden till profetissan Huldas tjänst
Josia, en liten pojke på bara 8 år, blev kung i det delade Israels rike, i Sydriket Juda i huvudstaden Jerusalem, år 640 f. Kr. I 31 år regerade han.
Josia blev den 19-e kungen, från den tid när Israel önskade sig en egen kung. ”Ge oss en kung, som alla andra folk”, bad de profeten Samuel om.
På det sättet sårade de Gud, när de sa till profeten: ”Det är mig de förkastar och inte dig: De vill inte längre ha mig till kung. Ända sedan jag förde dem ut ur Egypten, har de gång på gång vänt mig ryggen, och följt andra gudar … Ge dem vad de ber om, men varna dem för vad det innebär att lyda under en kung.”
1,059 f. Kr. fick Israel sin första kung: Saul. Han misslyckades dock som kung. Efter honom kom det en kung som var efter Guds hjärta: David. Även han upplevde ett misslyckande – men omvände sig – och fick förlåtelse.
Svåra konsekvenser
Guds varning kom: ”… varna dem för vad det innebär att lyda under en kung” och profeten Samuels varning kom: ”Ni kommer att ångra er och gråta bittert på grund av den kung som ni ber om, men då skall Herren inte hjälpa er”, Men de lyssnade inte på honom, utan de sade till Samuel: ”Vi vill ändå ha en kung, för vi vill vara som alla andra folk.” ”Han ska härska över oss och leda oss i strid.”
Därmed blev Israels framtid för alltid förändrad. Kungar i det delade Israels rike, radades upp – onda såväl som goda – beroende på om de ville eller inte ville följa Guds lag.
Sydriket Juda, bestod av Juda och Benjamins stam, med Jerusalem som huvudstad och Nordriket Israel, bestod av de 10 andra stammarna, med huvudstäderna Sikem, Tirsa och Samaria.
Nordriket avföll snabbt från Gud, när deras kung inte ville tillbe Gud i Jerusalem. I stället skapade de egna altaren och präster och därmed drog de förbannelse över landet och dess framtid.
Nordriket kom att upphöra före Huldas tid
År 722, upphörde Nordriket Israel att existera, då de flesta av folket fördes i fångenskap till Asyrien.
Sydriket Juda, som hade Guds tempel i Jerusalem, blev också drabbad av denna förbannelse, genom deras kungars bristfälliga mänskliga naturer. Det gick upp och ner för dessa – generation efter generation.
Så är vi framme till den 19-e kungen, i raden av kungar i Sydriket Juda. På den tiden var det bara fyra kungar kvar, innan även Juda rike kom att upphöra att existera som nation. Många fördes då till fångenskap i Babylon. Det skedde år 586.
Kung Josia var en verklig gåva till Juda
Kung Josia namn betyder: ”Herren styrker, Herren ger en gåva”, var verkligen en gåva och styrka till nationen just i den tiden.
Han reformerade i grunden landet i sin strävan att rena den och templet från avgudarna. Tyvärr kunde han inte rädda landet från en framtida undergång.
Översteprästen Hiskia fann lagboken medan man höll på att sätta Herrens tempel i stånd. Det var troligen den femte Moseboken – som man då fann – och som hade förlorats under de ogudaktiga kungarnas tid.
Denna lagbok var från tiden 1,410 – 1,405 f. Kr. I lagboken gick Mose, på sin tid, bl. a igenom och sammanfattade lagen samt påminner om deras förbund med Gud.
Sekreterare Safan, läste nu upp lagboken för kungen, som blev så omskakad att han rev sönder sina kläder. Han insåg nämligen att på grund deras förfäders olydnad mot Guds lag, blev Guds vrede utgjuten över dem som då levde.
Kungen sänder en delegation till profetissan Hulda –
men inte till profeten Jeremia
Kung Josia, sänder då, en delegation med prästen Hilkia, Ahikam, Safans son, Akbor, Mikajas son, Safan och Asaja, kungens tjänare till profetissan Hulda.
På den tiden verkade också den store profeten Jeremia, vars namn betyder: ”Herren är upphöjd, Herren uppreser”. Hans namn var riktigt passande för den tid under kung Josias styre.
Jeremia, som var son till en präst i Anatot, fem km från Jerusalem, fick inte besök av kungens delegation. Guds val föll i stället på profetissan Hulda.
Namnet Hulda betyder ”vessla” och det verkar vara ett ovanligt namn. Vessla är ett litet mårddjur, orädd till sin karaktär. Och om den blir angripen, försvarar den sig med ett våldsamt temperament.
Det var också ovanligt med kvinnliga profeter. Förutom Hulda som verkade som profetissa, år 632, nämns också Mirjam, Moses syster som levde år 1,450 – 1,410 f. Kr. och Debora, som levde under Domartiden, c:a 1,375 f. Kr. Hon verkade under 40 år i sin tjänst som domare och profetissa i Israel.
Profetissan Hulda, levde i Jerusalem, i det nyare staden. Hon var klädkammarvaktens Sallums hustru. Hon måste ha varit högt uppskattad, eftersom, kungens delegation kom till henne för att få budskap från Gud.
Och de fick budskap. Både kungen och staden Jerusalem och det övriga folket i landet, fick ett tungt och mycket omskakande budskap.
Hulda sade nämligen till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig: ´Så säger Herren: Se, över denna plats och över dess invånare skall jag låta olycka komma. Allt vad som står i den bok som Juda kung har läst – detta därför att de har övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och så har de förtörnat mig med alla sina händers verk. Min vrede skall upptändas mot denna plats och skall inte bli utsläckt`”.
Dock, fick Judakungen nåd från Gud. Innan denna dom blev verkställd, kom han att dö i frid och blev begravd bland sin släkt och slapp se den svåra olycka som kom.
Denna nåd fick Josia på grund av att han ödmjukade sig och blev förkrossad i sitt hjärta.
Profetissan Hulda nämns bara i 2 Konungaboken 22:11-20 och i 2 Krönikeboken 34:18-33.
Tiden som hon levde i, var en mycket omvälvande tid. Det skedde stora förändringar och landets framtid såg mörk ut. Hon visar sitt mod genom att frambära Guds dom, över sitt folk och sin stad.
Hur kände Hulda sig när hon fick detta budskap?
Det vet vi inte och ingenting heller om henne som person. Men hon måste ha känt den ”gråtande” och klagande profeten Jeremia, som hade en svår profettjänst. Hon måste också ha upplevt sorger och lidande som en äkta profet upplever, när den går emot all ogudaktighet och allt mörker i samtiden.
Fick hon som profet uppenbarelser från Gud – som övriga profeter fick – om en hoppfull framtid för Israel och världen? För Israels Gud har aldrig fullkomligt förkastat sitt folk. Han är en evig Gud och har lovat sitt folk en evig upprättelse till en rest av sitt folk.
Och som det står i Hebréerbrevet 11: 39-40 om trons kraft, bevisad av trosvittnen från det Gamla Förbundets tid: ”39 Och fastän alla dessa genom tron har fått sitt vittnesbörd, undfick de ändå inte, vad utlovat var; 40 ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de inte oss förutan skulle bli fullkomnade.”
Vera Korpela
Vera Korpela
är född i f d Jugoslavien, i en stad vid floden Donau som heter Sr. Karlovci. Staden tillhör nu Serbien.
Jag är gift med Aarno, som har finskt påbrå.
Vi lever i Montenegro, i en by vid Adriatiska havet, som är en del av Medelhavet.
Under många år har jag bott och arbetat i Sverige. I Sverige har jag både studerat och arbetat. Och har även jobbat i skolor och på kontor men även som tolk för flyktingar.
Dessa erfarenheter har nu visat sig vara nyttiga när vi arbetar med alla möjliga typer av människor.
Flyttade till Montenegro för att föra ut det glada budskapet
Nu, då jag är pensionär, har jag flyttat hit för att dela evangeliet med människor här. Det är missbrukare, hemlösa och andra människor – som vi möter.
Eftersom jag kan språket – Montenegro tillhörde Serbien och f d Jugoslavien – är det inte något problem för mig att få kontakt med folket här.
Räddades från att fastna i farliga religioner och i New Age
Gud kallade mig år 1977 till sig men det dröjde fem år innan jag återvände till Gud, helt och hållet. Dessa fem år gick åt till att söka bland alla möjliga religioner och i New Age. Detta visade sig vara en mycket farlig väg som jag vandrade på och kunde ha slutat i katastrof. Men Gud visade mig stor nåd och förde mig bort ifrån detta hemska tillstånd och ledde mig in på rätt väg – genom Jesus Kristus och hans barmhärtighet.
Lämna ett svar