Troshjälten Malaki. Stefan Svensson undervisar:
Boken om Malaki skrevs runt 450-430 f Kr. och den innehåller fyra korta kapitel.
Malaki betyder ”mitt sändebud”.
Det är inte mycket vi vet om Malaki då andra bibeltexter inte omnämner honom. Vi vet därför inte om det är namnet på en riktig person, eller om det är en titel på en profet. Vissa hävdar att det är profeten Esra som är Malaki, detta enligt nutida judisk tradition.
Det är dock allmänt accepterat att personen Malaki var medlem i den Stora Synagogan.
Boken om Malaki har placerats sist i Gamla Testamentet och bereder vägen för vad som ska komma ca 450 år senare; Jesus Kristus och skrifterna i NT.
En judisk man som studerade Talmud (den muntliga lagen), vittnade nyligen på Youtube kanalen ”So Be It”, att när han läste evangelierna, så såg han för första gången två judaismer som båda hävdade sanningen. Den Helige Ande började verka i honom och frågan som gnagde i honom var, vilken skrift är den naturliga fortsättningen av profeterna (som Malaki)? Gud visade honom att det måste vara Judaismen som blev uppfylld genom Jesus Kristus och som vi kan läsa om i NT.
De politiska omvälvningarna i landet var förbi
När Malaki levde var de politiska omvälvningarna i landet förbi, och landet levde i en händelselös vänteperiod. Folket väntar på att Messias ska återupprätta nationen till forna glansdagar, som under David och Salomo. Men människorna tappade kontakten med Gud under denna händelselösa period. Vilket vi kan känna igen även i våra dagar. Det gamla problemet med idoldyrkan är borta, men andra problem har tagit dess plats.
Malakis främsta förmaning handlade om en personlig Gudsrelation
Malakis uppgift som Gud gav honom, var att kalla dem tillbaka till en genuin bestående tro på Gud. Malakis främsta förmaning är att de måste ha en personlig relation med den levande Guden, en Gud som söker människor som vill vandra med Honom: “Jag hade ett förbund med honom, och däri var liv och frid. Sådant gav jag åt honom, för att han skulle frukta mig; och han fruktade mig och bävade för mitt namn. Rätt undervisning var i hans mun, och ingen orätt fanns på hans läppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umgängelse och omvände många från missgärning.” Malaki 2:5-6.
Malaki levde drygt 500 år före Kristus
Malaki levde ungefär hundra år efter det att den första gruppen israeliter hade lämnat den babyloniska fångenskapen (587-537 f Kr.) för att återvända till Jerusalem för att rekonstruera Templet mellan åren 536-515 f Kr.
År 458 f Kr. ledde Esra en andra grupp israeliter till Israel och år 444 f Kr återvänder även Nehemja till Israel och får invånarna att återuppbygga murarna som Nebukadnessar och babylonierna hade förstört.
Folket trodde att profeternas löften omgående skulle uppfyllas
När israeliterna först hade återvänt var deras förhoppningar höga, nu skulle profeternas löften uppfyllas. Det är bl. a därför som ordet Israel används för folket från Juda, då man hoppas att Gud var i processen att uppfylla löftet till Guds alla folk.
Men det gick inte riktigt som de hade hoppats, vilket även berättelserna från Esra och Nehemja vittnar om. Folket blev lika otroende som deras förfäder var, vilket resulterade bl. a i fattigdom och orättvisor.
Den nya generationen hade blivit korrupt
I boken om Malaki så får vi en insikt om hur korrupt denna nya generation hade blivit.
Boken är uppbyggd i en serie av dispyter. De flesta sektionerna börjar med att Gud hävdar något eller kommer med en anklagelse. Sedan svarar Israel genom att inte hålla med eller så ifrågasätter de Guds påståenden. Detta sker sex gånger.
Sex olika dispyter tas upp i boken
I de första tre dispyterna så avslöjar Gud Israels korruption och i de tre efterföljande så konfronterar Gud deras korruption. Intrycket du får är att dessa argument och dispyter inte förändrar någonting då Israels folks hjärtan är lika hårda som tidigare.
Boken börjar med att säga att ”detta är Herrens ord till Israel genom Malaki”. Första påståendet från Gud är att Han älskar dem, och folket svarar på vilket sätt har Herren bevisat dem kärlek. Herren tar då upp exemplet med Esau och Jakob, hur han med barmhärtighet lät Jakob, deras anfader bli den som bar förbundets löften.
Första dispyten: Misstror Guds kärlek och trofasthet
Redan i den första dispyten kan vi ana hur folket är misstänksamma. De misstror Guds kärlek och trofasthet.
Andra dispyten: Prästerna och folket anklagas för att förakta
och smutsa ner tempeltjänsten
I den andra dispyten avslöjas ett problem med Templet. Herren anklagar prästerna och folket för att förakta och smutsa ner tempeltjänsten genom att inte frambära rena och fläckfria offergåvor. Gud säger att ”om ni inte hörsammar så ska Han sända förbannelser” (likt dem vi kan läsa om i 5 Mosebok 28:15 f.) I detta stycke säger Gud att Hans namn är stort och att det kommer en dag när hedningar kommer lovsjunga Honom.
Vi kan redan här se antydningarna i Matteus 21:43-46, hur fariséerna blir exponerade och hur Guds rike ska tas ifrån dem och ges till hedningar, som bär frukt.
Prästerna i GT’s tid hade två primära och mycket ansvarsfulla uppgifter;
* att representera Gud genom gudfruktig underkastelse samt
* genom att lära ut och tillämpa Guds lag inför folket. Då skulle alla folk bli dragna till Gud. Men de misslyckades med detta. Därför kan vi förstå Guds vrede.
Tredje dispyten: Skilsmässor samt äktenskap med hedniska kvinnor
Den tredje dispyten handlar om skilsmässor samt äktenskap med hedniska kvinnor som dyrkar främmande gudar. Gud ser äktenskapet mellan en man och en kvinna som heligt, Han har etablerat det och han är en del av denna äktenskapliga enhet. Det är ett förbund som inte ska brytas, varför det är av yttersta vikt att vi gör allt för att få det att fungera.
Men gång på gång bryter människor detta förbund. Exemplen i GT är flera, bl. a Salomo, som gifte sig med många fruar, ändå älskade Gud Salomo, dock fick det avsevärda konsekvenser. Nehemja i sitt avslutande 13:e kapitel tar även upp äktenskapets helighet och prästernas viktiga uppgifter, så detta är ett återkommande tema i GT. Herrens syn på likgiltigheten till att hålla äktenskapets löften till varandra, är densamma som en förrädares agerande.
Folket svarar på tredje dispyten med att fråga på vilket sätt de tröttar ut Herren. Han svarar i kapitel 2:17; ”därför att ni säger att den som gör ont ändå är god i Herrens ögon, och till sådana har Han behag, varför agerar annars inte rättvisas och domens Gud?”
Fjärde dispyten: Orättvisor och korruption – och en Gud inte tycks göra någonting
Nu är vi inne på den fjärde dispyten som folket har med Gud. De ser orättvisor och korruption och en Gud som ser ut att göra ingenting. Vi känner bl. a igen detta tema i Job, som pekar på hur vi kan trötta ut Gud istället för att underkasta oss Hans plan och omsorg för oss.
Gud svarar genom att säga att Han ska skicka ett sändebud som ska förbereda folket för Herrens personliga återkomst, denne ska rena folket från alla orenheter. Det låter som om Herren skulle skicka denna messianska person redan då, men det skulle dröja 400 år innan dessa ord skulle uppfyllas: ”Vänd om till mig, så vill jag vända om till er.”
Femte dispyten: Gud konfronterar folkets själviskhet
Så startar den femte dispyten. Gud kallar folket tillbaka till Honom. Folket svarar; ”hur kan vi vända om?” Därför konfronterar Gud deras själviskhet. De har stulit från Herren. Han visar hur de har upphört att offra sitt tionde till templet, som skulle gå till att stödja tempeltjänsten och prästerna. Men folket hade försummat detta ansvar. Så Gud konfronterar dem. Han vill välsigna dem med överflöd, men bara om de är troende och hörsamma. Då ska ”allt folk prisa er saliga, för ert land ska vara ljuvligt”, kapitel 3:12.
Sjätte dispyten: Det är meningslöst att tjäna Gud
I den sista dispyten argumenterar folket att det är meningslöst att tjäna Herren. ”Det är fåfängt att tjäna Gud. Eller vad v i n n i n g har vi av att hålla vad Han har sagt oss att hålla, att vi ska gå i sorgdräkt?”
Här avslöjas folkets själviskhet:
* man lever för sig själv och
* inte för att behaga Gud.
Folket betraktar de ogudaktiga,
* hur de kan göra vad de vill,
* blir framgångsrika, och de
* går fria utan att Gud gör någonting,
* trots att de frestar Honom.
En kort berättelse om den trogna skaran som fruktar Gud
Guds svar, för första gången i Malaki, är nu inte ett tal. Istället är det en kort berättelse om den trogna skaran i Israel som fruktar Gud. De älskar att samlas för att prata om hur de kan ära Gud och tjäna Herren.
Så Gud upprättar en minnesbok över dessa människor som är Hans egendom, vilka ska bli skonade på Herrens dag. Boken om Malaki visar på den gudomliga gåva som det är att ha dessa bibliska skrifter. På så sätt kan vi förstå och bli påminda om Guds karaktär:
* principer,
* löften och
* varningar.
Skrifterna vill påminna oss om vad Gud har tänkt och gjort i det förgångna:
* så att vår tro kan inspireras och
* stärkas,
* samtidigt också ge oss hopp inför framtiden.
Konklusionen kommer i slutet av boken
Slutet på boken ger oss en konklusion. Den tar oss inte bara till slutet av boken Malaki, utan tar oss till slutet av hela Gamla Testamentes skrifter, som Moseböckerna och Profeterna.
Dessa pekar på framtiden, som en enhetlig berättelse;
* hur Israel var förlöst av Gud och
* hur de förådde Honom genom rebelliskhet och
* hårda hjärtan,
* hur de bröt Lagen.
Men den visar också hur skrifterna förutser en dag i framtiden när Gud kommer skicka:
* en ny Mose profet,
* en ny Elia, som kommer återupprätta Guds folk och hela deras hjärtan av sten.
Dessa löften går att finna i främst Jeremia och Hesekiel. Det sista kapitlet i Malaki bok presenterar skrifterna som en gudomlig gåva för oss:
* att läsa och
* ta del av,
* som inger oss hopp,
* som borde föranleda oss att be,
* att söka Honom
* medan Han går att finnas.
Skrifterna i GT berättar sanningen om människans natur:
* vår själviskhet och
* våra synder,
* våra tillkortakommande,
* hur vi missar målet.
Men de annonserar även Guds löfte om att en dag kommer Herren att skicka ett sändebud, för att sedan visa sig personligen för att:
* konfrontera ondskan,
* restaurera sitt folk och
* etablera rättvisa
* som helande för landet och folket.
För de ogudaktiga blir denna dag fruktansvärd, men för dem som förtröstar på Herren och Hans försäkran om nåd, då Gud är nådefull och Han förändras inte – så är denna dag vårt levande hopp. Det är det framtida hoppet som Malaki och profeterna handlar om. Kapitel 4:1: ”Ty se, dagen kommer, och den skall brinna såsom en ugn. Då skola alla fräcka människor och alla som göra, vad ogudaktigt är, bliva lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger HERREN Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem. 2 Men för eder, I som frukten mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skolen I slippa ut och hoppa såsom kalvar, som hava varit instängda i stallet. 3 Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva såsom aska under edra fötter på den dag, då jag utför mitt verk, säger HERREN Sebaot. 4 Tänken på Moses lag, min tjänares, åt vilken jag på Horeb gav stadgar och rätter för hela Israel. 5 Se, jag skall sända till eder profeten Elia, förrän HERRENS stora och fruktansvärda dag kommer. 6 Och han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, för att jag icke, när jag kommer, skall slå landet med tillspillogivning.”
Min personliga reflektion
Vi troende i Sverige ber Gud om väckelse i landet. Min reflektion är;
* borde vi inte närma oss skrifterna mer för att först förstå hur Gud ser på
* vår situation och
* vilken lösning och
* plan Han har?
När jag ber, lägger jag fram min önskan för att Gud ska omvända sig och göra jobbet och komma med väckelse – eller är det jag som ska väckas och omvända mig samt göra det som är rätt i Herrens ögon?
Stefan Svensson
Stefan Svensson
gifte sig med Laurna 2019 och nu bor paret i Gideåbruk i Örnskäldsvik.
Laurna är född på St. Lucia i Karibien. Tillsammans arbetar de heltid med att föra ut det glada budskapet om Jesus Kristus. De vill göra lärjungar till sin frälsare och herre.
Mäktig upplevelse när Jesus flyttade in i hjärtat för 13 år sedan
”Utan att känna en enda kristen människa och utan att ha gått in i någon kyrka erkände jag Jesus som min Herre och Frälsare”, berättar Stefan.
Detta hände i januari 2012.
”Jag upplevde att det var rätt att göra så. Då hade jag kontakt med en radikal kristen webbplats i USA. Efter att ha skickat in några frågor via e-post så hade jag ett Skype-samtal med pastorn på webbplatsen. Där kom jag att be frälsningsbönen tillsammans med honom.”
Sedan sa pastorn till mig:
”Nu är du räddad”
Stefans första tanke var:
”Men borde jag inte vara glad och känna någon skillnad mot förr?”
Sådan var hans första och omedelbara tanke. För honom var frälsning synonymt med lycka, att vara en glad och leende kristen. Men han kände sig inte lyckligare eller annorlunda mot tidigare.
Föddes på nytt
Fyra månader senare hände något underbart i Stefans liv:
”Jag vaknade i min säng en morgon och fick omedelbart en inre kunskap”, som han uttrycker det.
Det var en magkänsla som infann sig.
”Precis då visste jag att när jag öppnar munnen så skulle något hända. Men jag visste inte varifrån den där tanken kom.”
”Vid den här tiden brukade jag inte be, varken morgon- eller aftonbön. Jag var också helt novis, eftersom jag aldrig hade hört eller sett någon ta emot Guds ande och be i tungor.”
Den mycket speciella morgonen
”Jag visste inte vad jag skulle säga – men när jag öppnade munnen – så ´flög ord ut ur min mun´”:
”Jesus fyll mig med den Helige Ande, fyll mig, fyll mig, fyll mig!” ”Och jag fick ett omedelbart svar. På ett ögonblick kom den Helige Ande in i mig. Hela kroppen blev plötsligt helt stel, mitt huvud rörde sig lite bakåt och jag började låta som när en liten bebis pratar;”
“Gagagagagagagaga”
”Var har jag hört det ljudet förut? tänkte jag”
”Då kom jag ihåg något från min tid som väldigt liten, när jag var ensam med min far i hans säng. Han läste tidningen medan jag lekte med hans hand och fingrar. Då pratade jag det här babyspråket – som jag nu talar om.”
Stefan befann sig i ett evighetstillstånd
”Vad händer? Jag kan inte kontrollera tungan, jag kan inte röra mig – jag kan bara röra mina ögon.”
”Med en gång märkte jag också att det inte fanns någon uppfattning av tid. Jag vet inte hur länge jag låg där i min säng utan förmåga att göra något annat än att prata ”gagagagaga” och utan att andas in luft eller ta en paus. Om det var i fem minuter eller i två timmar, vet jag inte. Jag var i ett evighetstillstånd.”
”Jag kunde inte röra kroppen, den var som frusen. Har jag fått en epileptisk attack? Nej, jag mår bra! Men vad är det som händer just nu? tänkte jag. Jag hade ju ”bara” bett till Jesus.
Efter ett tag upplevde han att halsen kändes öm och torr. Då kom tanken:
”Nu orkar jag inte mycket längre, för min hals är öm. Då var det som om någon hörde min tanke och den Kraften som tagit över min kropp, den lämnade mig.”
Då stannade min mun av. Så snabbt som det hade börjat, så snabbt slutade det.”
Nu kunde Stefan röra sig på nytt igen
Stefan lyfte sig upp ur sängen och nu var han ivrig att få släcka sin törst. Men han förmådde bara att ta några steg innan styrkan i hans ben försvann. Där och då föll han ner på sina båda knän. Så här beskriver han situationen:
”Jag var förkrossad, som om jag nåtts av en nyhet att en mycket kär vän eller anhörig dött.”
”Nu befann jag mig i en knäböjande position. Pannan rörde vid golvet och jag började gråta i mitt hjärta och i min själ.”
Detta var en konstig upplevelse för honom, eftersom han inte hade för avsikt att gå ner på sina knän för att be eller för att gråta. Han var ju bara på väg att ta ett glas vatten.” Han fortsätter:
”Jag var inte ledsen, därför undrade jag: Varför gråter jag så kraftigt? Medan jag låg där och grät så tänkte jag på min granne som låg på andra sidan sovrumsväggen. Vad tänkte hon om mig när hon hörde mig gråta så här? Men jag kunde inte kontrollera min gråt eller stoppa den.”
När gråten avstannade drog Stefan sig upp från golvet. Nu behövde han verkligen vatten för att släcka sin törst.
”Något hade förändrats INOM MIG – men inte på utsidan”
”När jag sträckte ut min arm för att ta ett glas vatten, så kände jag först inte igen min egen arm och inte heller min kropp. Vad är detta tänkte jag? Vems arm är detta? Är det min kropp? Var är jag? Jag tittade mig snabbt omkring i köket;”
”Det här är min lägenhet, det vet jag, men varför kände jag först inte igen min kropp? Då förstod jag inte att min ande var född på nytt!”
”En annan konstig sak som jag märkte direkt var att mitt sinne kändes annorlunda. Jag kände mig mer ”skarp”.
”Jag bestämde mig för att gå till mitt kontor, där jag arbetade – och precis när jag kom in dit – var det lunch. Under vägen dit undrade jag över vad som hade hänt mig. Jag var fylld av glädje, frid och vördnad.”
När Stefan gick in på kontoret så satt hans kollegor vid ett bord och åt lunch. Då hände något anmärkningsvärt igen. Stefan upplevde en oförklarlig kärlek till dessa människor. Han undrade:
”Varifrån kommer den här kärleken, den som är inuti mig just nu? Själv har jag inte kunnat producera en sådan här typ av kärlek.”
Stefan kommer ihåg vad som hände då han satte sig ner vid deras bord. Han kände en stor kärlek till sina arbetskamrater – till var och en av dem.
Stefan upplevde glädje, frid, tålamod och förnöjsamhet. Han sa inte ett ord, han kom inte ens på tanken att delta i deras samtal. I sitt sinne fanns ingen tillstymmelse till dom över dem. Han hade inte heller någon synpunkt på deras livsstil. Han var befriad från onda tankar.
”Senare upptäckte jag att jag såg dem genom min Himmelske Faders ögon!”
Stefans första kärlek var hans far
”Jag visste att jag älskade min far.”
Bilden visar Stefan som liten tillsammans med i sin älskade far.
När Stefan precis hade börjat skolan så försvann hans pappa, helt plötsligt.
”En vecka senare hittade de honom död, i vår bil ute i skogen. Han återfanns på samma plats som han, många år tidigare, hade träffat min mamma för första gången. Stället var på den tiden en dansbana utomhus. På denna laddade plats hade min far begått självmord.”
”Som du kanske förstår så förändrades då mitt liv – för alltid.”
”En far borde alltid vara på plats för att uppmuntra dig, att lära dig, att ge dig en egen identitet men också att forma din karaktär. Han borde också vara ryggraden i en familj. Helt plötsligt så förlorade jag allt detta”, förklarar Stefan så fint.
När Stefan föddes på nytt – så fick han samtidigt sin personliga upprättelse.
****************************
Klicka här,
så kan du följa med på Stefan Svenssons blogg:
www.bread4Life.eu
Lämna ett svar