Troshjälten Hanna. Laurna Svensson undervisar:
Hanna var dotter till Fanuel, som var av Asers stam. Hon var mycket gammal, när det som här framställs ägde rum. 84 år gammal och änka var hon, efter att ha varit gift med sin man under sju års tid.
I Lukas kapitel 2 står det att hon aldrig lämnade templet – utan fastade och bad där natt och dag. I rätt stund kom hon fram till Josef och Maria med det lilla Jesusbarnet. Alldeles innan hade de fått en fantastisk profetia från Simeon.
Hanna hon stod där och tackade Gud medan hon talade om barnet för alla dem som såg fram emot Jerusalems återlösning.
Det står bara på ett enda ställe i bibeln om Hanna
I Lukas 2:36-38 beskrivs situationen: ”36 Och där var en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade uppnått hög ålder och hade levt i sju år med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka omkring åttiofyra år gammal. Hon gick aldrig bort från templet, utan tjänade där med fastor och böner natt och dag. 38 Hon kom dit i samma stund och prisade Herren och talade om honom till alla dem som väntade på befrielse i Jerusalem.”
Den här berättelsen i Lukas evangeliet är det enda omnämnandet av Hanna i hela Bibeln.
Mycket lite sägs om denna trogna tjänarinna, vars hängivna tjänst för Herren gav henne privilegiet att bli ett av de första ögonvittnena till Messias – men också en av de första som fick förmedla de goda nyheterna till alla dem som delade hoppet om frälsning. Och det höll hon fast vid, utan att vackla.
Hanna fick betala ett högt pris
När jag betraktar Hannas liv i ljuset av den tid som hon levde i och de umbäranden som hennes liv som änka medförde – i ett land under romersk ockupation – så vill jag ställa den här frågan:
Vilket pris fick Hanna betala för att vara redo och vänta på den utlovade Messias allra första framträdande?
Jag tycker att den här frågan är värd att dyka ner i, lite extra. Då var Hanna tvungen att övervinna sin tids frestelser och prövningar för att kunna vara en del av uppfyllelsen av Guds löfte för just den tiden.
Vilken kostnad är vi beredda att betala?
På samma sätt måste vi också idag göra oss redo och beräkna vår kostnad, precis som Hanna gjorde på sin tid.
Låt oss jämföra det som omgav Hannas liv då och det som omger oss och våra liv idag. Det kan hjälpa oss till att nyktert inse att vi måste vara beredda att betala samma höga pris som Hanna gjorde – eller till och med ett högre pris – om du och jag vill vara redo, för att vara vakande och väntande på vår Herre Jesu andra ankomst.
Var och en av oss bör testa våra egna attityder och handlingar. Då behöver vi inte jämföra oss sig med någon annan, eftersom var och en av oss har vår egen börda att bära, som Galaterbrevet 6:4, 5 framför.
Mattan rycktes undan för den unga profetissan
Livet tynger oss alla med bördor som ofta verkar vara alldeles för tunga att bära. Hannas liv var inget undantag. Som ung gift kvinna rycktes mattan undan för Hanna. Hennes glädje och trygghet försvann i ett nu, när hon förlorade sin man efter att ett kort giftermål under bara sju år.
Förlusten av en älskad livskamrat måste nog vara en av de svåraste bördorna för en människa att bära. Det måste ha känts som en outhärdlig börda för Hanna att bära – när hon var som svagast. Hanna blev ju ensam efter bara sju års äktenskap.
Har precis börjat lära känna min man
Själv har jag bara varit gift i sex år. För mig känns det som om jag precis har börjat lära känna min man.
* Det tar tid att komma in i äktenskapet
* Det tar tid att förstå sin make eller maka
* Det tar tid att bygga ett liv tillsammans
Att drömma tillsammans och planera tillsammans är viktigt.
Jag undrar var Hanna befann sig i sitt liv – när hon förlorade sin livskamrat?
Låt oss jämföra Hannas liv då – och våra liv idag
Låt mig göra en kort jämförelse mellan det som omgav Hannas liv då och det som omger våra liv idag. Detta kan hjälpa oss att på ett nyktert sätt inse att vi måste vara beredda på att betala samma höga pris som Hanna fick betala.
Ja, vi måste kunna tänka oss att betala ett ännu högre pris, än vad Hanna fick betala. Vi måste kunna tänka på det här sättet om du och jag vill vara redo, alerta och väntande på vår Herre Jesu andra ankomst.
* Hur reagerade Hanna?
* Vilka åtgärder vidtog hon?
I Galaterbrevet 6:5 påpekas det att var och en ska pröva sina egna handlingar. Det är lätt att falla i fällor av förtvivlan, självömkan, depression, ångest och en allmän känsla av nederlag när vi utsätts för hårda slag i livet.
Även om Hannas handlingar, inte nämns i den bibliska berättelsen, så kan de förstås utifrån den frukt som hon fortsatte att bära – under hela sitt li, ja, långt upp i ålderdomen.
Hon förblev trogen löftet om Messias, vars ankomst skulle innebära vila för de trötta och helande för dem med brustna hjärtan. Trots sin stora förlust fann hon tröst i väntan på:
* sin återlösare
* sin fridsfurste, som lovade att torka bort alla hennes tårar och att förvandla hennes sorg till dans och hennes bedrövelse till glädje.
Dag och natt höll Hanna fast vid hoppet om att Messias skulle komma
* Hur är det med dig och mig?
* Hur försöker vi bära våra egna bördor?
* Vilka åtgärder väljer vi att vidta i ett försök att finna lättnad?
* Kommer våra handlingar att stå emot Guds ord?
* Bevisar det vår tro på Herren och vår ivriga längtan efter den vila och belöning som vi har blivit lovade när han återvänder?
* Eller söker vi någon annanstans och blir upptagna med att köpa det som den här världen erbjuder som vila och det som den driver oss att uppnå. som tillfälliga belöningar?
Ingenting sägs om Hannas liv och leverne
Det sägs ingenting om hur Hanna levde. Men resultatet av hennes handlingar ligger klart och tydligt för oss – att kunna ses. ’
Hanna tackade Gud och talade om barnet för alla dem som såg fram emot Jerusalems återlösning, enligt Lukas 2:38.
Vad var det för slags liv som väntade en änka på profetissan Hannas tid?
Men hon, som var änka och blivit lämnad ensam, satte sitt hopp till Gud och fortsätter att vädja och be natt och dag, som 1 Timoteus brevet 5:5 säger: ”Men den som verkligen är en änka och blivit ensam, hon har satt sitt hopp till Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag.”
De änkor som går runt från hus till hus är bara lata och gör sin situation ännu värre genom att prata för mycket, skvallra och säga saker som de inte borde säga. De blir besatta av tomma saker och ting som inte kommer att bära god frukt, se 1 Timoteus 5:13: ”Dessutom lär de sig att gå omkring i husen utan att göra något. Och inte nog med att de ingenting gör, utan de är också skvalleraktiga och lägger sig i det som inte angår dem och talar om sådant som man inte bör tala om.”
”Därför vill jag att de yngre änkorna gifter sig, föder barn, sköter sina hushåll och inte ger motståndaren någon anledning till förtal.” 1 Timoteus 5:14
Störande moment då liksom nu
Idag, precis som på Hannas tid, finns det otaliga distraktioner som väntar att stjäla vår tid och uppmärksamhet – om vi inte bestämmer oss för vad vi ska ägna oss åt när vi räknar ner tiden för Herrens återkomst.
Ju mer distraherade vi blir, desto mindre intresserade blir vi och ännu mindre ivriga blir vi av att lämna allt det som vi har investerat vår tid i här i världen. Vi önskar bara att Hans ankomst skall göra slut på allt detta.
Om så är fallet upplever vi budskapet om Herrens ankomst mer som ett hot – som vi fruktar – än som ett löfte som vi ivrigt väntar på.
”Samla er inte skatter på jorden, där mal och rost förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl, utan samla er skatter i himlen, där varken mal eller rost förstör och där tjuvar inte bryter sig in och stjäl. För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” Matteus 6:19-21.
Vilken typ av nyheter och reportage och rykten behövde Hanna ställa in sig på för att hennes tro skulle förbli stark?
Hanna levde under det första århundradet, när Jerusalem belägrades av romarna år 67 f. Kr. Idag lever vi med ständiga nyheter om krig och rykten om krig. Precis som Jesus lovade skulle hända före hans återkomst.
Väckelserna är efterlängtade men dessa verkar det mest talas om som stora uppvaknanden från det förflutna eller efterlängtade Guds rörelser i framtiden.
Rapporterna som många lyssnar på varje kväll eller varje morgon är rapporterna som talar om – är allt annat än vad Gud har lovat.
Precis som på Hannas tid råder det hungersnöd i landet
”Se, dagarna kommer”, säger Herren Gud – när jag sänder en hungersnöd över landet – inte en hunger efter bröd eller en törst efter vatten, utan att höra Herrens ord.” Amos 8:11
”Människors hjärtan sviker dem av fruktan och för att se efter det som kommer på jorden: ty himlens krafter ska skakas.” Lukas 21:26
Hanna kunde ha gjort som många väljer att göra idag; lyssna på rapporterna omkring henne, ryktena om krig, ställa in rapporterna från män för att kompensera för hungersnöden att höra Herrens ord. Men hon förlorade inte löftet ur sikte. Hon värderade inte att vara informerad eftersom hon visste att det skulle leda till att hon anpassades till denna världs tänkande istället för att bli förvandlad.
”Och anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.” Romarbrevet 12:2
Hanna visste att om hon höll sitt sinne fokuserat på Herren och på hans löftesord, så var hon garanterad att se och leva i Guds fullkomliga vilja. Hon fick se Guds fullkomliga vilja, Jesus, manifesterad i köttet. Vi kommer också att få se Guds fullkomliga vilja. Jesu återkomst igen, vilket gör slut på all orättfärdighet och all laglöshet. som rapporterna är besatta av. Som profeten Jesaja så riktigt frågade:
”Vem har trott på vår rapport? och för vem är HERRENS arm uppenbarad?” Jesaja 53:1, KJV
Herrens arm uppenbarades för Hanna, eftersom hon valde att förbli orubblig och genom att tro på Herrens rapport, framför alla andra rapporter.
Vad kan du och jag lära oss av Hannas hängivenhet till Herren?
När jag kommer till slutet av denna reflektion om profetissan Hanna och hennes liv, vill jag nämna något som jag inte bara kan reflektera över, utan som jag kan omsätta praktiskt i mitt eget liv. Jag ber att du också ska känna dig övertygad av Hannas hängivenhet till Herren.
Även om Hanna inte specifikt nämns bland trons hjältar i Hebreerbrevet 11 (men indirekt som en av profeterna, enligt vers 32), så exemplifierar hon tydligt karaktären och vittnet hos dem som är bland denna stora sky av vittnen, vars liv vi skulle göra klokt i att efterlikna, för att vi ska kunna hålla ut till slutet.
Behöver inte vara lika informerad – som alla andra –
om allt som sker runt om i världen?
Avslutningsvis tar jag med mig följande lärdomar från Hannas liv:
Oavsett vilken börda jag behöver bära i det här livet:
* Om jag väljer att fokusera på hans löften,
* så kommer jag att finna tröst,
* hopp och
* glädje hos min Återlösare
* i allt som väntar mig som troende vid hans återkomst.
Oavsett omständigheterna som omger mig:
* vare sig det är rapporter om förestående krig
* pest
* pandemier eller
* rapporter om ökat mörker i denna värld, behöver jag inte anpassa mig genom att vara lika informerad som alla andra runt omkring mig. Men jag kan välja att ständigt förvandlas genom att jag mediterar över löftena om återlösning och försoning för den som kommer att uthärda allt och som troget sätter stopp för allt.
Den personliga kampen och den personliga förlusten kommer att testa oss
Intim kunskap om Guds ord och hans eviga löften skyddar oss från rädsla och förvirring och grundar oss i sanningen.
Trofast hängivenhet och engagemang i att tjäna Herren i och utanför det vanliga kommer att hålla oss ifrån att avvika från vårt eviga hopp. Det kommer att försäkra oss om vår belöning från vår kärleksfulla Mästare, när vi ivrigt väntar och längtar efter hans uppenbarelse.
Hanna förblev trogen intill slutet – eftersom hon varje dag gjorde sig redo – Därför fick hon se sin frälsares första ankomst
Må du och jag vara lika trogna intill slutet och vara ivrigt väntande på vår Herre Jesu återkomst. Vi kommer då att vara redo genom och ivrigt vänta på hans andra ankomst.
”så ska Kristus, som en enda gång har offrats för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd bli synlig för dem som ivrigt väntar honom till frälsning.” Hebréerbrevet 9:28
Laurna Svensson
Laurna Svensson
är från Saint Lucia, en liten ö på 616 kvadratkilometer i Västindien i Karibien.
Nu bor hon i Örnsköldsvik med sin man Stefan Svensson i ett kristet kollektiv, för att tjäna tillsammans med andra kristna.
Stefan är från Vara i Västergötland och brinner för att dela evangeliet och se människor uppleva frälsningen i Jesus Kristus.
Laurnas bakgrund
”Jag är född i en kristen familj, där pappa var fiskare, och mamma som var hemma med oss sex barn. Min pappa hade starka upplevelser med Gud som hjälpte honom att bygga grunden på min tro. Men han hade också en stor kamp, eftersom han blev lätt irriterad och var våldsam mot oss barn. Det medförde att jag fick mycken rädsla i mitt liv och stor osäkerhet som följde mig under många års tid. Det var också orsaken till att jag gick till Jesus som 16 åring för att be om hans hjälp när jag hamnade i en traumatist upplevelse. Där och då upplevde jag att det bara var Jesus som kunde rädda mig ifrån detta.” Hon fortsätter:
”Jag älskade Gud ord och spenderade mer tid i kyrkan än någon annanstans. Jag är oerhört tacksam för att ha fått Guds ord med mig från min barndom, trots att jag saknade kunskapen om hur man kan använda ordet för att växa i Kristi karaktär. Avsaknaden av den kunskapen ledde till en dubbelliv; dels kärlek till Gud, kyrkan och lovsång men också en kamp med rädsla, mörker och orenhet. Det såg ofta bra ut på utsidan men Gud viste att jag behövde en förändring och djupare omvändelse, på insidan, för att bli fri.”
Laurna studerade till civilingenjör under sex års tid i Havanna på Kuba
Efter Laurnas studier till Civilingenjör – som tog sex år – på Kuba reste hon tillbaka till St. Lucia.
”Jag arbetade som Civilingenjör, i mitt land, innan jag fick en tydligt kallelse till att lämna allt och omvända mig till Jesus Kristus – från att leva för mig själv – trots att jag blivit döpt när jag var 16 år. Jag upplevde att Gud visade mig bibelvers efter bibelvers, som talade om vad det innebär att bli en Jesuslärjunge. Det betydde att ge upp allt jag hade och gjorde. Jag trodde att Gud hade möjlighet att visa mig en väg jag skulle gå. Hans väg var mina äkta identitet och min uppgift, enligt Hans planer för mitt liv. För att det skulle ske behövde jag riva ner mammons altare, som var gömt i mitt hjärta och bakom allt gott jag gjorde i kyrkan.”
Laurnas kallelse och livsuppgift
Efter detta började en ny resa i hennes liv. Laurna lämnade ett välbetalt jobb, precis när hon skulle få en permanent anställning som Civilingenjör på det statliga ministeriet för infrastruktur.
Under den tiden jobbade hon mycket med barn, bl. a som söndagsskollärare och som barnevangelist bland barn i sin hemby och andra byar mitt på ön St. Lucia och andra öar.
Laurna hade fått flera starka tilltal och personliga upplevelser som Gud använt för att bekräfta hennes kallelse. En morgon när hon körde till jobbet upplevde hon Guds närvaro så starkt över sig. Han talade rakt in i hennes hjärta och sa:
”Laurna I love these children. Laurna, jag älskar dessa barn.”
Hon har varit med om flera starka upplevelser – men ocksa några tragiska. Dessa använde Gud för att övertyga henne om han vill använda henne att rädda sina föräldralösa och glömda får. Hon berättar:
”Därför sa jag upp mig från jobbet och blev inskriven istället i ”Ungdom med Uppgift” i Guyana i Sydamerika, under tio månaders tid. Där och då började en spännande resa i mitt liv – att leva av tro utan ekonomisk försörjning. Jag ville följa Jesus vart han än ville sända mig.”
”Sedan dess har jag träffat min man Stefan, flyttat till Sverige. Nu är vi på en ny resa – tillsammans – där Gud formar och lär oss att följa honom på korsets väg. Det betyder överlåtelse och lydnad och att bli än mer överlåten till det viktigaste uppdraget som finns just nu: att sprida evangeliet och skörda skörden innan Jesu andra ankomst.”
Lämna ett svar