Troshjälten Josef – Vad kan vi lära oss av hans liv och gärning?

Troshjälten Josef. Petri Norell undervisar på Berghem

Josef var den näst yngste av patriarken Jakobs/Israels tolv söner.

Genom sina söner Efraim och Manasse blev Josef stamfar för två av Israels tolv stammar.

Josef såldes av sina bröder som slav till Egypten där han genom sin gudomliga ledning när det gällde drömtydning kunde förutse sju år med missväxt och fick faraos uppdrag att samla livsmedelsförråd för att förhindra hungersnöd. Han bjöd senare in sin släkt att komma och bosätta sig i Egypten, där de kom att stanna tills de 400 år senare lämnade landet ledda av Mose. (1 Mos 37).

Josef var den äldre av Jakobs söner med Rakel. Han var född i Paddam-Aram i Mesopotamien, troligtvis någon gång på 1740-talet f. Kr. Hans namn betyder JHVH har utökat, eller JHVH har lagt till. Efter omnämnandet av hans födelse så kommer hans namn upp igen när han är 17 år, och vallar får tillsammans med sina bröder.

Hans far Jakob älskade Josef mer än hans bröder eftersom han var en efterlängtad son med sin älskade hustru Rakel, som han hade fått arbeta i 14 år för att få som sin hustru. Detta påverkade Josefs bröder så starkt att de blev avundsjuka på honom och hatade honom för det, eftersom deras far gav honom finare kläder och mer uppmärksamhet än vad de fick. De hatade honom så mycket att de ”inte kunde tala vänligt med honom” (1 Mos. 37:4).

Fick märkliga drömmar

Vid den tiden hade Josef ett par drömmar om att både hans föräldrar och hans bröder skulle komma och buga sig inför honom. Han hade drömt om kärvar som bugade sig inför honom, och om att solen, månen och elva stjärnor bugade sig inför honom. När han berättade dessa drömmar för sina bröder och sin far, så hatade hans bröder honom ännu mer för hans drömmars skull och de var mycket avundsjuka på honom, men hans far Jakob bevarade de ord Josef hade sagt.

Så, en dag fick Josef uppdraget av sin far att gå till sina bröder, som vaktade fåren vid Sikem, för att se efter att allt var väl med dem. Men de fanns inte där, så han fick söka efter dem och fann dem senare i Dotan. När hans bröder fick se att han var på väg till dem, såg de sin chans att bli av med honom. Så de överlade med varandra om att döda honom, men hans äldre bror Ruben ville rädda honom undan det ödet och sa till sina bröder: ”Utgjut inte blod utan kasta honom i den brunnen som är i öknen, men bär inte hand på honom.” (1 Mos.37:22).

Kastades i en brunn och såldes till ismaeliterna

Hans bröder lyssnade på honom och kastade ner Josef i en brunn som fanns där. Sedan, när det kom en karavan med ismaeliter från Gilead på väg ner till Egypten med sina varor som de skulle sälja där sa Juda till sina bröder: ”Vad har vi för nytta av att döda vår bror och dölja hans blod? Kom, låt oss sälja honom till ismaeliterna, så att vår hand inte kommer vid honom, för han är ju vår bror, vårt kött och blod. Och hans bröder lydde honom.” (1 Mos. 37:26-27).

Så de sålde Josef till ismaeliterna för 20 silverpengar/siklar silver, vilket motsvarade summan av priset för en dödad slavinna, enligt Hammurabis lag (en gammalbaylonisk lag från Mesopotamien) och de tog med honom till Egypten och sen sålde de honom till Potifar, som var ”en hovman hos farao och befälhavare för livvakten.” (1 Mos. 37:36).

När Josef varit där en tid så såg Potifar att allt som Josef gjorde lyckades bra, så Josef fann då nåd inför hans ögon och Potifar satte honom över sitt hus, och Josef fick övergripande ansvar för allt som Potifar ägde.

Potifars hustru ville ligga med Josef

Men på grund av att Josef var en ung man och såg bra ut så fick Potifars hustru begär till honom, och försökte få honom att ligga med henne. Hon tjatade och frestade honom varje dag för att få ligga med honom. Men Josef stod emot detta och sa: ”Det finns ingen större i detta hus än jag, och han [Potifar] har inte heller nekat mig något förutom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda emot Gud?” (1 Mos. 39:9).

Att han stod emot hennes frestelser och övertalningsförsök ledde till slut till att han blev falskt anklagad för våldtäktsförsök och han blev satt i fängelse för det. Så han hamnade i det fängelse där kungens fångar hölls fängslade. Men även där, under tiden i fängelset var Herrens hand med honom, så han fick nåd under fängelsechefens ögon, och han blev satt att ha hand om de andra fångarna, och allt det som skulle göras där gjorde han.

När han hade suttit fängslad en tid så kom ett par av den egyptiske kungens hovmän till fängelset. De hade fått fängelsestraff av farao, som hade satt ”dem i förvar i befälhavaren för livvaktens hus, i fängelset där Josef satt fången.” (1 Mos. 40:3).

Det var en överste munskänk och en överste bagare. ”Befälhavaren över livvakten gav Josef i uppdrag att betjäna dem.” Den befälhavaren var alltså hans egen tidigare herre som hade köpt Josef som slav av ismaeliterna, nämligen Potifar. Josef satt alltså i fängelse i samma hus som han tidigare hade haft det övergripande ansvaret över. Potifar gav alltså nu Josef uppdraget att betjäna dessa fångar. ”Och de satt i förvar en tid.” (1 Mos. 40:4).

Dessa faraos hovmän hade samma natt haft en varsin dröm och Josef, som hade fått gåvan att uttyda drömmar av Gud, kunde uttyda dessa drömmar. Josefs uttydning av deras drömmar gick i uppfyllelse, bagaren blev avrättad och munskänken fick komma tillbaka till sitt arbete hos farao. Josef hade talat med munskänken om att han skulle lägga goda ord om honom inför farao, men det glömde han bort.

Farao fick två märkliga drömmar

Två år senare hade farao ett par drömmar som gjorde honom orolig och han ville få en uttydning av de här oroande drömmarna. Då sände farao mbud efter alla visa och alla spåmän som fanns i Egypten, men ingen av dem kunde tyda de drömmar som han hade haft. Då kom munskänken ihåg Josef från fängelset, som hade uttytt hans egen dröm som gått i uppfyllelse, och berättade om Josef för farao. Det ledde till att Josef blev kallad upp till farao för att uttyda de drömmar som han hade haft.

Så efter att Josef suttit i kungens fängelse i tre-fyra år, blev han kallad att komma upp till farao. (Josef hade suttit i fängelset en tid när de två hovmännen kom dit, och det står att de satt i förvar en tid. Och det var efter dessa två tider som hovmännen hade haft sina drömmar, som Josef uttytt. Dessa två tider kan alltså representera två år, eftersom man på andra ställen i Skriften kan utläsa att en tid är i stort sett detsamma som ett år. Och efter de åren tog det alltså två år till dess att farao hade sina drömmar, och munskänken kom ihåg Josef från fängelset.

När farao sa att han hade hört att när Josef hörde om en dröm, så kunde han uttyda den, så svarade Josef: ”Inte jag, men Gud ska ge farao ett bra svar.” (1 Mos. 41:15-16).

Här får vi se en ödmjuk man som inte satte sig själv på någon hög position. Även fast han hade kunnat göra det, så tog han inte åt sig någon ära själv utan pekade på Gud, att det bara är Gud som kan uppenbara det som är fördolt för människorna.

När Josef var 30 år gammal upphöjdes han av farao

När det sen visade sig att Josef kunde uttyda drömmarna farao hade haft, som sju goda år som skulle följas av sju svåra år, och Josef även kunde komma med goda förslag om hur de skulle kunna möta den framtid som väntade, blev han av farao uppsatt till den högsta positionen i Egypten. Endast farao själv var högre än Josef.

Farao hade tagit av sig sin ring och satt den på Josef för att visa att han nu var landets högsta ledare förutom att farao själv satt kvar på tronen. Josef fick också namnet Safenat Panéa, som vissa uttolkare säger kan betyda bevararen av livet, eller landets frälsare. Han fick även en hustru, Asenat, som var dotter till en Poti-Fera som var präst i provinsen On.

När Josef stod inför farao var han 30 år, så han hade då varit i Egypten i slaveri och fängelse under 13 år. Även om han hade fått bra behandling och bra positioner under sin vistelse, både hos Potifar och i även fängelset hos honom, så var det ändå under slaveri som han befann sig, eftersom han hade blivit såld av sina bröder och sedan av ismaeliterna såld vidare till Potifar.

De sju goda åren gav enorma skördar

Så efter att Josef blivit upphöjd av farao, reste han runt i landet. Och när de sju goda åren med överflöd och stora rika skördar kom, då for han, med sin gudagivna klokhet, runt i hela Egyptens land och samlade in allt ätbart, så mycket att det inte gick att räkna. Han hade lagt ett förslag inför farao om att ta in en femtedel av all avkastning och det var det som nu samlades in. Det samlades in och lagrades i alla städerna runt om i landet.

Under den tiden, innan de svåra åren kom, så föddes två söner åt Josef. Den förste fick namnet Manasse, för, sa Josef: ”Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus.” (1 Mos. 41:51). Och den andre fick namnet Efraim, för, sa han: ”Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land” (1 Mos. 41:52).

Därefter kom de sju svåra hungeråren som Josef förutsagt, då allt folket till slut måste överlämna allt de ägde, och till och med sig själva till Josef och farao.

Under de sju svåra åren gick Josefs drömmar i uppfyllelse

Det var under de svåra årens inledning, efter två år av hungersnöd, som Jakob, Josefs far, hade fått höra om att det fanns säd i Egypten, så han sände dit sina söner för att köpa mat till sin familj. När de kom till Josef kände han igen sina bröder, men gav sig inte till känna för dem, utan behandlade dem som främlingar och talade misstänksamt till dem om att de kunde vara spioner som hade kommit för att speja på landet för att sedan komma med strid mot det.

Bröderna fick till slut köpa mat på det villkoret att de kom tillbaka och då tog med sig sin yngste bror, Benjamin, till Egypten. Det slutade med att en av bröderna, Simeon, fick stanna kvar i förvar hos Josef medan de andra bröderna for hem med den mat de hade fått köpa.

Det blev svårt för Jakob att få höra att han måste lämna ifrån sig sin yngste älskade son för att hans bröder hade berättat om honom. Till en början motsatte han sig det, men när den mat de hade köpt från Egypten hade tagit slut och de behövde fara dit för att köpa mer, så blev han till slut nödgad att ge med sig och låta Benjamin resa med dem tillbaka till Egypten för att handla mer säd.

Det hela slutade med att Josef till slut gav sig till känna för sina bröder och bad dem att fara hem och säga till Jakob att han levde, och att Jakob skulle ta med sig hela släkten och allt de ägde och komma ner till Egypten så att de kunde få bo där under de svåra åren som återstod. Det var ju fem år kvar av hungersnöd som låg framför dem.

Jakob kom till Egypten och det blev ett mycket kärt återseende för hela släkten när de fick veta att Josef levde och hade fått Egyptens högsta position, näst efter farao. Hans bröder hade till och med sagt att han var som farao själv.

När Josef hade gett sig till känna för sina bröder hade de blivit mycket förskräckta och fruktade att han skulle hämnas på dem för det som de hade gjort mot honom när de, 22 år tidigare, hade sålt honom som slav till ismaeliterna. Men då hade Josef lugnat ner dem genom att berätta om sitt liv och hur Gud hade lett allting så att han hade fått goda relationer och bra positioner, som till slut hade lett honom till att bli den högste politikern och makthavaren i Egypten, förutom farao själv, som hade överlåtit allt till Josef.

Så han lugnade sina bröder med att det faktiskt var Gud som hade tillåtit att de hatade honom så mycket att de ville mörda honom, men att Gud hade ändrat deras planer så att de istället sålde honom som slav till ett resande handelssällskap, så att han kunde komma till Egypten före dem och genom Guds ledning föras upp till den höga myndighetsposition han nu satt på.

Allt detta var alltså en högst gudomlig plan för att rädda livet på Jakobs släkt, det framtida israelitiska folket, som 400 år senare skulle ledas ut ur Egyptens land genom Mose.

Mycket att lära av Josefs liv och gärning

Av den stora berättelsen om Josef och has liv kan vi lära oss många saker, och även se hur Gud visar många liknelser med hur Jesus långt senare också blev behandlad av de sina. Det finns de som säger att drygt 100 förebildliga händelser och erfarenheter om Jesus finns hos Josef. Som exempel kan sägas att han blev hatad och föraktad, bortvald, såld, falskt anklagad, fängslad och slutligen upphöjd till att sitta på maktens tron, vid sidan av den som hade den yttersta makten.

Det är mäktigt och förunderligt att se hur Gud långt i förväg kan tillåta att saker händer, kanske dåliga saker, eller ibland även bra saker, för att långt senare uppenbara sin plan. Det är säkert flera här idag som har varit med om liknande händelser som Josef, fast i mindre omfattning.

Som att något hänt som man inte haft någon klar förståelse för varför det hände, eller hur det hände, men sen efter en tid så visar det sig att Gud har varit framme och lett omständigheterna så att utvecklingen har blivit något helt annat än vad man hade kunnat ana.

Profetiska uttalanden och budskap kan ofta vara något som inte direkt har med den innevarande tiden att göra. Många profetiska uttalanden kommer lång tid innan det ska gå i uppfyllelse, och då kan det efter ett tag se ut som att det som tidigare upplevdes så starkt nästan försvunnit.

Ett mycket starkt exempel är Enoks profetia. Enok var den sjunde från Adam, och han profeterade om att Herren, det vill säga Jesus Kristus, Kristus/Messias, den levande Gudens Son, ska komma ”med en oräknelig skara av sina heliga.” (Jud. v.14). Detta profeterade han alltså för många tusen år sedan, men det har ännu inte inträffat, så den profetian väntar fortfarande på sin uppfyllelse.

Så vi ska inte ha för höga förväntningar på när en viss profetia ska uppfyllas, utan vänta tålmodigt på att Guds tid kommer, och den kommer alltid i rätt tid. Gud kommer aldrig försent, han gör allt ”när tiden är inne”.

Då är det viktigt att ha tålamod, som är en andens frukt.

Många gånger prövas tålamodet, när man får vänta på att det som Gud visat dröjer. Vi människor vill ju ofta att saker ska hända nu på en gång, eller åtminstone ganska snart. Och det är något som är mer märkbart i den tid som vi nu lever i, allt ska gå så fort. Men när saker oh ting ska gå fort och det forceras fram aktivitet och gensvar, då är risken också stor att det kommer att bli fel beslut tagna, fel budskap och ogenomtänkta svar som lämnas.

Vi behöver lära oss att ta vara på den tid som är, och låta tiden arbeta för oss. Vi kan befinna oss i svåra, jobbiga situationer eller omständigheter, vi kan ha många funderingar om hur saker och ting kommer att bli med våra liv och mycket annat. Men det får inte göra så att vi glömmer att vända oss till Herren, för det är hos honom friden finns.

Tålamod

Det är hos honom som vi kan få det tålamod vi så många gånger behöver.

Det är hos honom som lösningen och svaren finns, om vi bara håller ut, och låter tålamodet få arbeta.

Det är inte lätt att vänta på Gud alla gånger, det är inte enkelt att stå i omständigheter där man inte har en klar bild av vart det är på väg.

Men vi kan lära oss av Josef att inte tappa fattningen och falla för de frestelser och falska erbjudanden som kan komma i vår väg på väg mot uppfyllelsen av Guds vilja i våra liv.

Gud arbetar med och i våra liv. Det kan vi vara helt säkra på, även om det inte ser så ut många gånger. Det som är viktigast, är att hålla fast vid Herren och våga tro på att det Paulus säger i Rom. 8:28 är sant. Han säger där: ”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.” Det innebär att vi behöver hålla fast vid att älska Gud, och det som vi har fått uppenbarat i vårt inre och det som ligger i harmoni med Guds ord i Bibeln.

Josef var kallad av Gud till en speciell uppgift som räddaren av Guds folk i en svår tid. Men för att komma in i den rätta positionen för att kunna utföra och leva ut den kallelsen fick han gå genom många olika svårigheter, och det tog många år innan det Gud hade talat till honom uppfylldes.

Men när det uppfylldes, blev det på ett sätt som tog inte bara honom utan också alla andra som kände honom med förvåning.

Uppfyllelsen av Guds planer blir ofta mer än vad någon kan föreställa sig. Det är säkert många som varit med om att ha bett Gud om någonting, och när Gud kommit med svaret så har det varit som det så sant står skrivet i Ef. 3:20 att det är så: ”oändligt mycket mer än allt det vi ber eller tänker”.

Gud är överraskningarnas Gud, och han ger mer än vi kan föreställa oss, om vi håller fast vid honom och inte ger upp.

Så låt oss uthålligt hålla fast vid Bibelns ord, och rakryggade våga stå för sanningen i alla lägen, då kommer Gud att ge seger.

Amen

Petri Norell

***************************