Troshjälten Barak. Anders Olsson undervisar:
I mitt avsnitt om Barak som en av trons hjältar, så slår det mig angående några likheter med vår tid. Innan Israel denna gång blev kuvat, hade de haft ro i lång tid, 80 år.
Under domartiden var det den absolut längsta fredsperioden. Det märkliga var att under den tiden hann Israels folk glömma det förra förtrycket och den förra befrielsen. Guds ingripande och att det var avfallet från Gud som orsakade förtrycket från första början.
Så de slog sig till ro, tänkte att krig har vi avskaffat – och avföll från Gud igen – så att de blev sålda till en våldsamt förtryckarregim under den kananeiske kungen Jabin.
Hade haft ro i 80 år – liksom nu
Det är lite lustigt att det passar in på vår tid. Det är i år 80 år sedan andra världskriget tog slut, och i vårt land har folk verkligen slått sig till ro med att tro att krig skulle vara otänkbart. Men nu under de senaste åren, har man däremot fått upp ögonen för att världen inte är så god som man hade föreställt sig, och att vår förhoppning om fred inte är nog för att förhindra andra världshärskare att avhålla sig från krig.
Kvinnligt ledarskap
En annan sak som också passar in på vår tid, är det kvinnliga ledarskapet. Det var Debora som var domare på denna tid, och hon var den enda kvinnliga domaren i domartiden. Det är inte Guds princip att sätta kvinnor som ledare för Guds folk. Hade det varit det, hade det varit en regel och inte ett undantag. Men med Debora som exempel ser vi att det är ett undantag. Och Gud har möjlighet att göra undantag från sina principer. Men vi är människor och inte Gud, så vi ska underordna oss under Guds principer, och följa orden i 1 Tim 2:11-15, där Paulus talar om kvinnans underordning, och att hon inte ska vara herre över mannen, och hänvisar den undervisningen till skapelseordningen. Där hänvisas för övrigt också till att kvinnan fått en kallelse som mannen inte har fått, nämligen att föda barn. Vi har alltså olika kallelser. Men som jag nämnde har Gud möjlighet att göra undantag från sina principer, och Debora förklarar det själv i sin och Baraks segersång i Dom 5:7 att ”Ingen ledare fanns, ingen fanns i Israel förrän jag, Debora trädde fram”. Så Gud kallade Debora p g a avsaknaden av lämpliga gudfruktiga män. Och det ser faktiskt ut som att också Barak saknade något av trons frimodighet och fasthet, eftersom Debora när hon kallar honom till att dra ut med en här, ställer sitt budskap som en fråga, när hon säger: ”Har inte Herren Israels Gud befallt”. Så även om Gud kunde använda Barak, verkade han först vara ovillig och rädd. Men han är ändå en av trons hjältar, för han gick ändå! Men det visar på att det inte fanns många män som Gud kunde använda på den tiden. Och på samma vis är det idag.
Feminismens grepp om vår samtid och samhälle
Feminismen har tagit ett hårt grepp om vår samtid och samhälle, och ogillar starkt att se starka gudfruktiga män. Och feminismen gör vad den kan för att förminska män i allmänhet, för att förhindra manligt ledarskap. Så att män istället för att vilja vara starka och stå upp för rättfärdighet, ska söka efter att vara snälla och timida, och vilja vara människor, och då framför allt kvinnor, till lags. Och denna strategi funkar, aldrig tidigare i historien har feminismen varit så stark som nu, och vi ser många kvinnliga ledare träda fram, framför allt inom kyrkor. Detta är ett tidstecken, eftersom det visar på hur många kristna det är som vänder ryggen till Guds principer, och alltså också därför hans vilja. Vi kan förvänta oss att effekterna av det blir desamma som på Baraks och Deboras tid.
Av vad bör vi lära?
Vi bör lära oss av bibelhistorien. Men också av bibelns profetior, för Jesus kommer snart tillbaka. Det trons hjältar kan visa oss på, är hur vi ska, och hur det lönar sig att lita på Gud och följa hans vilja. Även om omständigheterna talar emot. Och det var just då som omständigheterna talade emot, som trons hjältar litade på Gud, och därför klarade av att göra Guds vilja. Och detsamma kallas vi också till, att inte låta oss styras till att följa omständigheterna, men att gå emot dem när det behövs, när vi litar på Gud. Och att stå för Guds sanningar, istället för att följa med tidsandan. Det kan omvärlden skambelägga oss för nu, men står vi fast med Jesus, kommer det i evigheten att vara till en ära för oss, som vi då aldrig kommer att ångra. Och det är inte långt kvar tills Jesus kommer tillbaka och ändrar på allt. Låt oss stå fasta tills dess! För Jesus har lovat att vara med oss!
Anders Olsson
Anders Olsson
är född och uppvuxen i Ljungskile, sju mil norr om Göteborg, och bor där fortfarande.
Därimellan har han spenderat över ett decennium i Norge; Bibelskolan på Fossnes, som han beskriver som den bästa plats han hittills befunnit sig på. Där blev han fördjupad i tron, fick se och förstå att det faktiskt är genom bibelordet som man får frälsningsvisshet.
Anders är engagerad in sin församling Stigens kyrka i Färjelanda kommun. Det är en liten fri luthersk församling, med fler lyssnare på Youtube än i lokalen. Där är han av och till lekmannapredikant.
Han har också engagemang i Nordisk Östmission, genom vilket han varit många gånger i Ukraina, och har engagemang i Källan där Israelsmission är huvudfokuset.
Anders har jobbat som ingenjör, snickare, elevstödjare och chaufför, och i allmänhet fått uppleva att Gud inte gett honom det A4-liv som han en gång strävat emot. Familjeliv har han fått vänta med, och det har varit en av livets stora svårigheter. Men i det senaste har Gud visat honom vilken kvinna det är han ska dela livet med, och hon har faktiskt behövt vänta fler år på honom, än vad han väntat på henne, så det visar sig att Guds planering är långsiktig.
Lämna ett svar