”Krig mot de Heliga”. Petri Norell sammanfattar bokens innehåll, som skrevs av Jessie Penn-Lewis, i samarbete med Evan Roberts, 1912 – alltså för mer än 100 år sedan:
Jessie Penn-Lewis föddes den 28 februari 1861 i Neath, Storbritannien, Hon dog den 15 Augusti 1927. Jessie Penn-Lewis var en walesisk helgelseförkunnare, med stort inflytande på ”Väckelsen i Wales” 1904-1905. Hon var den som främst rapporterade om väckelsen i tryckt form, och skrev också den första boken om den.
Ganska snart började hon dock ställa sig kritisk till väckelsen, inte minst efter väckelseledaren Evan Roberts psykiska sammanbrott 1906, där hon tog hand om honom i sitt hem under många år.
Tillsammans skrev de en bok om Satans infiltration i väckelsen, kallad ”War on the Saints”, som färdigställdes 1912.
Det pågår ett andligt krig
”Vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarymderna.” (Efesierbrevet 6:12)
• Kriget är riktat mot Gud, och hans Ord!
• Kriget är mot Jesus Kristus och hans kropp, församlingen!
• Striden är verklig och påverkar från det andliga till det fysiska!
• Kriget baseras på juridiska grunder, kunskap är stridsvapen!
• Sanningen leder till seger och befrielse!
• Satan är motpart i det andliga kriget!
Det här är en lärobok om arbetet med vilseledande andar bland Guds barn, och befrielsens väg
Bokens kapitel:
1. En biblisk undersökning av sataniskt bedrägeri
2. De onda andarnas sataniska sammansvärjning
3. Bedrägeri av onda andar i modern tid
4. Passivitet den främsta grunden för demonisering
5. Bedrägeri och demonisering
6. Förfalskningar av det gudomliga
7. Grunder och symtom på demonisering
8. Vägen till frihet
9. Människans vilja och ande
10. Seger i konflikt
11. Krig mot mörkrets makter
12. Väckelsens gryning och Andens dop
Ordet ”bedragen” är, enligt Skriften, beskrivningen av varje icke pånyttfödd människa, utan åtskillnad av person, ras, kultur eller kön. ”Även vi var ju en gång oförståndiga, olydiga och på villovägar.” Tit. 3:3
Den ondes bedrägeri upphör inte när Guds återskapande liv når människan. Det förblindade sinnets slöja avlägsnas bara så långt som Satans bedrägliga lögner förskjuts av sanningens ljus.
1. En biblisk undersökning av sataniskt bedrägeri
Även om hjärtat är förnyat och viljan har omvänt sig till Gud, så förråder ändå den djupt rotade benägenheten till självbedrägeri och närvaron, i viss mån, bedragarens förblindande kraft i sinnet, i många olika former. Vilket följande uttalanden från Bibeln visar:
• Människan bedrar sig själv om hon är en hörare men inte en görare av Guds Ord (Jak. 1:22).
• Hon blir bedragen om hon säger att hon inte har någon synd (1 Joh. 1:8).
• Hon blir bedragen när hon tror sig vara ”något” när hon inte är någonting (Gal. 6:3).
• Hon blir bedragen när hon tror sig vara vis med denna världens visdom. (1 Kor. 3:18).
• Hon blir bedragen av att verka religiös, när en otyglad tunga avslöjar hennes sanna tillstånd (Jak. 1:26).
• Hon är bedragen, om hon tror att hon ska så och inte skörda vad hon sår (Gal. 6:7).
• Hon är bedragen, om hon tror att de orättfärdiga kommer att ärva Guds rike (1 Kor. 6:9).
• Hon blir bedragen om hon tror att kontakt med synd inte kommer att påverka henne (1 Kor. 15:33).
Paulus uttalande i 1 Tim. 4:1-2, visar specifikt orsaken till faran i ”de yttersta dagarna”.
”1 Men Anden säger uttryckligen att i de sista tiderna ska somliga avfalla från tron och hålla sig till villoandar och onda andars läror, 2 genom hycklande lögnare, vilka är brännmärkta i sina egna samveten,” (1 Tim. 4:2)
Den helige Ande beskriver, genom Paulus,
de onda andarnas karaktär och verk, och erkänner:
1. deras existens,
2. deras ansträngningar riktade mot troende, för att
3. lura dem och genom bedrägeri, och
4. dra dem bort från den enkla trons väg på Kristus, och allt som ingår i ”den tro som en gång har blivit överlämnad åt de heliga”. (Jud. 3).
Det är andarnas karaktär som beskrivs i 1 Tim. 4:1-3, och inte de människor som de ibland använder i bedrägeriarbetet.
Faran berör varje Guds barn,
och ingen andlig troende vågar säga att hon är befriad från fara:
1. ”Somliga” kommer att falla bort från tron
2. Orsaken till fallet kommer att vara att de ger akt på vilseledande andar, d.v.s. arten av deras arbete som inte är känt som det onda, utan bedrägeri, som är ett dolt arbete. Kärnan i bedrägeri är att dess inverkan ses som uppriktigt och rent.
3. Bedrägeriets natur kommer att vara i demonernas läror, d.v.s. bedrägeriet kommer att vara i en doktrinär sfär.
4. Sättet för bedrägeri kommer att vara att ”lärosatserna” levereras med ”skenhelighet”, d.v.s. talade som om de vore sanna.
5. Två exempel på effekten av dessa onda andeläror ges:
a) att förbjuda äktenskap och
b) att avstå från kött.
Båda är, sade Paulus, ”skapade av Gud”. Därför präglas deras undervisning av motstånd mot Gud, även i hans verk som Skapare.
Hur onda andar som lärare får människor att ta emot sina läror
kan sammanfattas på tre specifika sätt:
1. Genom att de ger sina doktriner, eller läror, som andliga uppenbarelser, till de som accepterar allt övernaturligt som gudomligt eftersom det är övernaturligt.
2. Genom att blanda sina ”läror” med människans egna resonemang, så att hon tror sig ha kommit fram till sina egna slutsatser. De vilseledande andarnas läror i denna form är så naturliga till utseendet, att de tycks komma från människan själv, som frukten av hennes eget sinne och resonemang.
3. Genom indirekta medel av bedragna mänskliga lärare som antas förmedla oförfalskad gudomlig ”sanning” och som tas emot på grund av dennes ”rena” liv och karaktär, och den troende säger: ”Han är en god man och en helig man, och jag tror honom”. Den mannens liv tas som en tillräcklig garanti för hans undervisning, istället för att bedöma ”läran” efter Skriften, oavsett hur hans personliga karaktär ser ut.
Grundprincipen för att pröva läror från undervisande andar:
Eftersom tanken, eller ”tron”, härstammar antingen från Sanningens Gud, eller lögnens fader (Joh. 8:44), finns det bara en grundläggande princip för att testa källan till alla doktriner, eller ”tankar” och ”tro”, som innehas av troende eller icke-troende Det är: PRÖVNING genom Guds uppenbarade Ord.
All ”sanning” är i harmoni med den enda kanalen för uppenbarad sanning i världen – Guds skrivna ord. Alla ”läror” som härrör från vilseledande andar –
1. Försvagar Skriftens auktoritet
2. Förvränger undervisningen i skrifterna
3. Lägger till människors tankar till Skriften, eller
4. Lägger skrifterna helt åt sidan.
Det yttersta syftet är att dölja, förvränga, missbruka eller lägga undan Guds uppenbarelse angående Golgata kors, där Satan störtades av Gud-människan Jesus Kristus och där frihet erhölls för alla hans fångar.
Testet för all ”tanke” och ”tro” är därför dess
1. Harmoni med de skrivna Skrifterna i dess fulla kropp av sanning.
2. Inställningen till korset och synden.
Alla ”läror” och ”tankar”, både inom och utanför den så kallade kristna världen kan prövas efter dessa principer. Och ofta finner man då hos dem:
Ingen Frälsare, inget Kors, en ”moralisk” religion, med människan som sin egen Frälsare. Eller:
Ingen kunskap om en Frälsare, eller av hans Golgata-offer, men sann kunskap om de onda makterna, som de strävar efter att blidka, eftersom de har bevisat att de ska finnas.
”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med alla orättfärdighetens förförelser bland dem som går förlorade, därför att de inte tog emot kärleken till sanningen, så att de kunde bli frälsta.” (2 Tess. 2:9-10)
Fiendens huvudsakliga vapen är övernaturliga tecken:
”Älskade, tro inte varje ande utan pröva andarna, om de är från Gud,” (1 Joh. 4:1)
”Och av de förståndiga [lärarna, de visa] ska en del falla, för att pröva dem, rena dem och göra dem vita fram till den sista tiden, för den tiden dröjer ännu till den bestämda tiden.” (Dan. 11:35)
Kunskap om sanningen är det primära skyddet mot bedrägeri.
De ”utvalda” måste veta, och de måste lära sig att ”pröva andarna” tills de vet vad som är av Gud och vad som är av Satan. Mästarens ord, ”Ta er i akt, jag har sagt det till er”, antyder tydligt att personlig kunskap om fara är en del av Herrens sätt att skydda sina barn, och troende som blint litar på ”Guds bevarande kraft” utan att söka att förstå hur man undkommer bedrägeri, när Herren förvarnat om att ”akta” sig, kommer säkerligen att finna sig fångade av den subtila fienden.
2. De onda andarnas sataniska sammansvärjning
Verkligheten av existensen av onda andar genom vilka Satan, deras furste, utförde sitt verk i världen med fallna människor kan inte bevisas starkare än genom det faktum, att de stadgar som Jahve gav Mose vid det brinnande berget förkroppsligade stränga åtgärder för att hantera onda andevarelsers försök att hitta inträde till Guds folk.
Moses instruerades av Jahve att hålla Israels läger fritt från deras intrång genom det drastiska dödsstraffet för alla som hade med dem att göra. Själva faktumet att Jahve sålunda gav stadgar i samband med ett sådant ämne, och det extrema straff som utövades för olydnad mot hans lag, visar
1. existensen av onda andar,
2. deras ondska,
3. deras förmåga att kommunicera med och påverka människor, och
4. nödvändigheten av kompromisslös fientlighet mot dem och deras verk.
Gud skulle inte lagstifta om faror som inte hade någon verklig existens. Han skulle inte heller befalla det extrema dödsstraffet om människornas kontakt med onda andar i den osynliga världen inte nödvändiggjorde en sådan drastisk åtgärd.
Nu, vid slutet av tidsåldern och på tröskeln till tusenårsriket, kommer Kristi församling återigen att uppstå och nå Guds avsedda makt. Men endast först när ledarna erkänner existensen av mörkrets onda andemakter, som Mose gjorde i Gamla testamentets församling och Kristus och hans apostlar gjorde i det nya. Och då de tar samma kompromisslösa attityd av fientlighet och aggressiva krigföring mot dem och deras verk, som de gjorde.
Det är alltför många som bara ser motståndaren som en frestare, medan de inte skulle drömma om hans makt som
* en bedragare (Upp. 12:9),
* motarbetare (1 Tess. 2:18),
* mördare (Joh. 8:44),
* lögnare (Joh. 8:44),
* anklagare (Upp. 12:10), och
* en falsk ljusets ängel, och ännu mindre om andarnas härskaror under hans befäl.
Denna bedrägeriets furstes rike nämns specifikt av aposteln Paulus i sin beskrivning av honom som ”fursten över luftens välde” (Ef. 2:2). Där luften eller
”himmelska platser” är den speciella sfären för Satans aktiviteter och hans makthierarki. Johannes talar om att
”hela världen är i det ondas våld” (1 Joh. 5:19), där
”luften” är platsen för dessa luftandars verksamhet. Själva atmosfären i vilken hela mänskligheten rör sig, sägs vara
”i det ondas våld”.
Var Jerusalem, Kapernaum, Galileen och hela Syrien vid Jesu tid fyllda av människor som var ”galna” och ”epileptiska”? Eller var sanningen om ond andebesättelse av människor ett vanligt faktum? I vilket fall som helst är det uppenbart från evangelierna att Guds Son behandlade mörkrets makter som den aktiva, primära orsaken till denna världens synd och lidande.
Den aggressiva delen av hans och hans lärjungars ämbete, riktades ihärdigt mot dem. Å ena sidan handlade han med världens bedragare och band den ”starke mannen”, medan han å den andra lärde ut sanningen om Gud för folket för att förstöra de lögner som mörkrets furste hade lagt i deras sinnen (2 Kor 4:4).
3. Bedrägeri av onda andar i modern tid
Kan ”ärliga själar” bli lurade?
• En rådande idé som många troende har djupt inbäddade i sina sinnen, är att ”ärliga sökare efter Gud” inte kommer att tillåtas att bli lurade.
• Det är en av Satans lögner för att locka sådana sökare till en falsk säkerhetsposition.
• Det bevisas av församlingens historia under de senaste tvåtusen åren. Varje ”villfarelse” som har burit sorglig frukt under denna period, tog först tag i hängivna troende som var ”ärliga själar”.
• Misstagen bland grupper av sådana troende, några välkända för den nuvarande generationen, började alla bland ”ärliga” Guds barn som var DÖPTA MED DEN HELIGE ANDE.
•Och alla var de så säkra att de, eftersom de kände till andra före dem, aldrig skulle fångas av Satans list.
• Ändå har de också blivit vilseledda av lögnandar som förfalskade Guds verk i det andliga livets högre områden.
Trofasthet mot ljuset inte tillräckligt skydd mot bedrägeri:
Guds barn behöver veta att det att vara sann i sina motiv, och trogen i ljuset inte är tillräckligt skydd mot bedrägeri. Det är inte säkert för dem att lita på sin ”ärlighet i syfte” som skydd och garant från fiendens list istället för att ta hänsyn till varningarna i Guds ord, och vara vakande i bön.
Kristna som är sanna, trogna och ärliga kan bli lurade av Satan och hans vilseledande andar
av följande skäl:
1. När en människa blir ett Guds barn genom Andens återskapande kraft som ger henne nytt liv när hon litar på Kristi försoningsverk, får inte samtidigt fullhet av kunskap, varken om Gud, sig själv eller djävulen.
2. Det sinne som av naturen är förmörkat (Ef. 4:18), och under en slöja skapad av Satan (2 Kor. 4:4) förnyas endast, och slöjan förstörs, upp till den grad ljuset från sanningen genomtränger den, och i enlighet med det mått i vilket människan kan uppfatta den.
3. ”Bedrägeri” har att göra med sinnet, och det betyder en felaktig tanke som tillåts för sinnet under villfarelsen att det är sanning. Eftersom ”bedrägeri” är baserat på okunnighet och inte på den moraliska karaktären blir en kristen som är ”sann” och ”trogen” upp till den kunskap hon har, öppen för bedrägeri i den sfär där hon ännu är okunnig om djävulens ”knep” (2 Kor. 2:11), och vad han kan göra. En ”sann” och ”trogen” kristen riskerar att bli ”lurad” av djävulen på grund av sin okunnighet.
Är frasen att ”lyda Anden” skriftenlig?
”Den helige Ande som Gud har gett åt dem som lyder honom”, är den huvudsakliga frasen som ger upphov till uttrycket ”lyda Anden”. Det användes av Petrus före konciliet i Jerusalem, men ingen annanstans i Skriften ges samma tanke. Hela stycket behöver läsas noggrant för att nå en tydlig slutsats. ”Man måste lyda Gud” (Apg. 5:29), sade Petrus till Sanhedrin, för ”vi är hans vittnen … och det är också den helige Ande som Gud har gett åt dem som lyder honom” (Apg. 5:32). Betyder det aposteln säger ”lyd Anden” eller ”lyd Gud”, enligt de första orden i avsnittet?
Distinktionen är viktig, och riktningen av orden kan bara rätt förstås genom läran från andra delar av Skriften, att treenige GUD I HIMLEN ska lydas, genom kraften av Guds inneboende Ande. Att placera den helige Ande som objektet för lydnad, snarare än Gud Fadern, genom Sonen, i den helige Ande, skapar faran av att leda den troende till att förlita sig på eller lyda en ”Ande” i eller omkring henne, snarare än Gud på tronen i himlen, som ska lydas av Guds barn förenat med sin Son, varvid den helige Ande är mediet eller medlet, genom vilken Gud dyrkas, och lyds.
De som har sina ögon öppnade för den andliga sfärens motsatta krafter förstår att väldigt få troende kan garantera att de lyder Gud, och endast Gud, genom direkt övernaturlig vägledning, eftersom det finns så många faktorer som kan komma emellan, som t.ex. troendes eget sinne, egen ande, egen vilja och mörkrets vilseledande intrång.
I personlig lydnad mot Gud kan den troende upptäcka om hon lyder Gud i någon ”befallning”, genom att bedöma dess frukter och genom kunskap om Guds karaktär, som sanningen att
1. Gud har alltid ett syfte med sina befallningar, och
2. Han kommer inte att ge några befallningar som inte är i harmoni med hans karaktär och Ord.
Behovet av granskning av teorier:
I ljuset av vilseledande andars verksamhet och deras bedrägerimetoder blir det också tydligt att det krävs en noggrann granskning av 1900-talets teorier (och 2000-talets), föreställningar och uttryck om saker i samband med Gud och hans sätt att arbeta i människan. För endast Guds sanning, till skillnad från ”åsikter” om sanningen, kommer att tjäna till skydd eller krigföring i konflikten med onda andar i den himmelska sfären.
Varje felaktig tolkning av sanningen, alla teorier och fraser som är uttänkta av människor och som vi kan bygga felaktigt på, kommer att få farliga konsekvenser för oss själva och för andra i den konflikt som församlingen och den enskilda troende nu passerar igenom. Eftersom onda andar i ”de sista tiderna” kommer till dem med bedrägerier i LÄROMÄSSIG form, måste de troende noggrant undersöka vad de accepterar som ”lära”, så att det inte är något som kommer från bedragarens sändebud.
Säkerheten med en neutral inställning till alla övernaturliga manifestationer:
När troende först hör talas om möjligheten till förfalskningar av Gud och gudomliga ting frågar de nästan undantagslöst: ”Hur ska vi veta vad som är vad?” Det räcker för det första, att de vet att sådana förfalskningar är möjliga, och sedan när de mognar eller söker ljus från Gud lär de själva känna det som ingen människa kan förklara för dem.
Man bör förbli neutrala mot allt övernaturligt arbete tills man verkligen vet. Det finns bland många en felaktig oro om att veta, som om bara kunskap skulle rädda dem.
Vad är då villkoret för säkerhet från de onda andarnas bedrägeri?
1. Vetskap om att de finns,
2. att de kan lura de mest ärliga troende (Gal. 2:11-16),
3. en förståelse för de villkor och grunder som är nödvändiga för deras arbete, och att inte ge dem någon plats och ingen möjlighet för dem att arbeta, och slutligen,
4. förnuftig kunskap om Gud och hur man samarbetar med honom i den helige Andes kraft.
4. Passivitet den främsta grunden för demonisering
Det är först viktigt att definiera innebörden av ordet ”demonisering”. Det anses i allmänhet endast täcka fall av demonisering eller besättelse i den akuta och fullt utvecklade graden av de fall som ges i evangelierna.
Men även då förbises att det hänvisas till olika grader av demonisering i evangelierna, som
• kvinnan med ”svaghetens ande”,
• mannen som tydligen bara var döv och stum,
• den lilla flickan med demonen som plågade henne fruktansvärt,
• pojken som gnisslade tänder och ibland kastades på elden, och
• mannen med legionen så fullständigt behärskad av ondskans makter att han bodde utanför människornas boningar.
”Demonisering” är mycket mer utbrett än vad som antas om ordet ”demonisering” tas för att betyda precis vad det är, d.v.s. ETT GREPP AV ONDA ANDAR PÅ EN MÄNNISKA I VILKEN GRAD SOM HELST.
En ond ande ”innehar” vilken plats han än håller, även om det är i oändligt liten grad, och från den platsen som när en spindel hittar sin bas innan han väver sitt nät, arbetar inkräktaren för att få ytterligare grepp om hela varelsen.
Kristna är lika öppna för demonisering av onda andar som andra människor och blir demoniserade därför att de i de flesta fall omedvetet har uppfyllt de villkor som onda andar verkar på och, förutom orsaken till avsiktlig synd, gett grund för vilseledande andar genom att
1. acceptera deras förfalskningar av det gudomliga arbetet, och
2. odla passivitet och icke-användning av sina förmågor.
3. Och detta sker genom missuppfattning av de andliga lagarna som styr det kristna livet.
Det finns olika områden där passiviteten är farlig:
• Viljans passivitet
• Sinnets passivitet
• Passivitet i omdöme och förnuft
• Samvetets passivitet
• Andens passivitet
• Kroppens passivitet
• Hela människans passivitet
PASSIVITET!
Hur många har inte fallit in i det, utan kunskap om sitt tillstånd! Genom passiviteten hos deras förmågor går mycket tid förlorad i beroende av hjälp av yttre omständigheter och miljö. I så mångas liv finns det mycket ”görande” men så lite uträttat, många början och få slut.
Chocken är stor när den troende första gången inser sanningen om bedrägeri och demonisering som möjligt i sin egen person.
Men när hon insett det yttersta problemet är glädjen, hos den som har satt sig själv till att förstå och kämpa sig igenom till full befrielse, mer än ord kan uttrycka.
Ljus strömmar in över år av olösta problem, både i den personliga upplevelsen och i miljöns förvirring såväl som på förhållandena i församlingen och i världen.
Passivitet kan orsakas av olika faktorer:
• Felaktiga tolkningar av sanningen om ”död med Kristus”
• Missuppfattning om självförsakelse
• Felaktig acceptans av lidande
• Felaktiga idéer om ödmjukhet
• Felaktiga tankar om svaghet
Det finns befrielse från passivitet!
5. Bedrägeri och demonisering
Att bli lurad av lögnandar betyder inte att den troende nödvändigtvis är demoniserad av en ond ande. En person kan också vara ”demoniserad” utan att ha blivit lurad. Till exempel kan en troende bli vilseledd genom rådgivning eller bli lurad av falska visioner och manifestationer, utan att dessa bedrägerier leder till demonisering. Och där det finns eftergift för synd antingen känd eller okänd, även av en troende, kan en ond ande ta sinnet eller kroppen i besittning utan att det finns någon upplevelse av bedrägeri.
Det är också möjligt att bedrägeri och demonisering kan uppstå och försvinna utan att människan är medveten om någondera. Hon kan ge efter för synd som ger tillträde för en ond ande och sedan inta dödens position (Rom. 6:6, 11) till synden eller dess grund, och då kan demoniseringen, omedvetet för henne själv, försvinna.
Den nödvändiga graden av grund som behöver ges till en ond ande för att den ska inta personen kan inte klart definieras, men det är obestridligt att det finns
1. synd utan ond demonisering av andar,
2. synd som öppnar dörren till demonisering och
3. synd som otvetydigt är resultatet av satanisk demonisering (Joh. 13:2).
Om människan som är icke-troende eller troende syndar och släpper in en ond ande kan den givna grunden fördjupas utan mått.
1. Den givna grunden tillåter demonen,
2. ”manifestationen” av den onda anden äger rum,
3. sedan ger feltolkningen av manifestationen återigen ytterligare grund, eftersom hon tror och erkänner ännu fler av lögnerna från den onde.
Sant och falskt accepterat tillsammans:
I varje land där väckelse har brutit fram har inom en mycket kort period förfalskade andliga strömmar blandat sig med den sanna. Och nästan utan undantag har sant och falskt accepterats tillsammans på grund av okunnighet om möjligheten av samtidiga andliga strömmar. Eller så har de avvisats tillsammans av de som inte kunde skilja det ena från det andra, eller man har trott att det inte fanns något ”sant” alls eftersom majoriteten av troende inte förstår att det kan finnas blandade verkningar av det
1. gudomligt och sataniskt,
2. gudomligt och mänskligt,
3. sataniskt och mänskligt,
4. själ och ande,
5. själ och kropp,
6. kropp och ande.
De tre sistnämnda är i känslorna och medvetandet, och de tre förstnämnda i områden för källa och makt.
Sätt som den troende har blivit lurad på:
På de följande bilderna kommer vi att se hur subtilt de onda andarna fungerar.
Först för att bedra och sedan för att få tillgång till den troendes sinne eller kropp, eller båda.
En princip styr Guds arbete och Satans arbete när de söker tillgång till en människa, och det är att både Gud och Satan behöver människans vilja för att verka i människan.
Precis som en människa ”vill” en god sak och Gud gör det till verklighet, och när människan ”vill” en ond sak så gör onda andar det till verklighet.
Förfalskningen av Gud i och med den troende är grunden som hela strukturen av demonisering genom bedrägeri byggs på.
Troende önskar och förväntar sig att Gud ska vara med och i dem.
De förväntar sig Guds närvaro med dem och detta är förfalskat. De förväntar sig att Gud ska vara i dem som en person, och onda andar förfalskar treenighetens personer
Det är viktigt att tydligt känna igen skillnaden mellan ”anfäktelse”, eller inflytande av den förfalskade närvaron, och ”demonisering”, eller intrånget som tilldelats, som följer på acceptansen av anfäktelsen eller påverkandet utifrån.
Distinktionen och egenskaperna kan kortfattat beskrivas enligt följande:
1. ANFÄKTELSE: ett inflytande utifrån, en förfalskad närvaro av Gud som ett inflytande på personen som hon öppnar sig för i sinne och kropp.
2. DEMONISERING: förfalskning inom en person (efter att ha fått fotfäste) i allmänhet som kärlek. Absolut hängivenhet till detta med tillgivenhet och vilja. Ljuvliga känslor i den fysiska och själsliga sfären, men anden är orörd. Människan tror att allt är ”andligt”, när det egentligen är det sinnliga livet i andlig form.
Alla yttre manifestationer till den troende som kommer utifrån PÅ KROPPEN, har egenskaperna för ”anfäktelse” eftersom de kan komma från vilseledande andar som söker tillgång till sinnet eller kroppen.
Befrielsen av personer som är anfäktade på något sätt av något slag, eller grad, är genom sanning såsom:
1.Ge dem kunskap om hur de kan upptäcka vad som är av Gud eller djävulen, genom att förstå principerna som skiljer den helige Andes och onda andars verksamhet.
2.Visa dem att de inte bör acceptera något utifrån, vare sig förslag till sinnet, eller inflytande av något slag som kommer på kroppen. Eftersom Gud genom den helige Ande verkar i människans ande och upplyser och förnyar hennes sinne inifrån, låter han kroppen vara under den troendes egen kontroll.
3.Lär dem hur de ska stå fast i Kristus och stå emot alla belägrande attacker från mörkrets makter.
För befrielse av själar under träldom av onda andar genom demonisering, d.v.s. när de efter anfäktelser har fått tillträde i någon grad behövs mycket kunskap om Gud och om andliga ting.
Det anses allmänt att ”driva ut” anden eller andarna är den enda metoden att hantera dem. Men eftersom den grund de fått för att få inträde och vistas i människan inte kan ”kastas ut”, är det uppenbart att även om ”utdrivning” kan vara till nytta i vissa fall är det inte det enda sättet att befria på.
För troende som har blivit demoniserade av onda andar TILL FÖLJD AV BEDRÄGERI är huvudprincipen för befrielse att LEDAS UT UR VILLFARELSEN.
Att ta itu med ”demonisering” som är frukten av bedrägeri genom att beordra andarna att lämna, är att ta itu med resultaten snarare än orsaken, och att åstadkomma endast tillfällig om ens någon lättnad, med faran för att den onda anden snabbt återvänder till sitt ”hus”, d.v.s. grunden, som gav honom rätten till den ”bostaden”.
Onda andar ersätter Gud:
De vilseledande andarna kan sätta in sig själva och sitt eget arbete i den troendes liv genom hennes missuppfattningar om andlig sanning.
De kan därmed ersätta människan när det gäller:
• talet
• minnet
• samvetet
• beslutsfattande
6. Förfalskningar av det gudomliga
I strävan efter att få full kontroll över den troende är de onda andarnas första stora ansträngning inriktad på att få människan att acceptera deras förslag och handlingar som Guds tal, verk eller ledning. Deras första redskap är att förfalska en ”gudomlig närvaro” under skydd av vilken de kan vilseleda sitt offer som de vill. Ordet förfalskning betyder att det falska ersätter det sanna.
Tillståndet från de troendes sida som ger de vilseledande andarna deras möjlighet och grunden för denna förfalskning, är den felaktiga placeringen av Gud, antingen
1. i dem (medvetet),
2. eller runt dem (medvetet).
När de ber tänker de på, eller ber till Gud i sig själva, eller till Gud runt omkring dem, i rummet eller atmosfären. De använder sin fantasi och försöker ”förverkliga” hans närvaro, och de önskar att ”känna” hans närvaro i dem, eller på dem.
Guds sanna plats:
Guds ord är mycket tydligt på denna punkt och vi behöver bara begrunda sådana ställen som Hebr. 1:3, 2:9, 4:14-16, 9:24 och många andra för att se det. Den Gud vi tillber, den Kristus vi älskar är i HIMLEN. (Ef. 1:20-23, 2:6).
Johannes evangelium kapitel 14, 15 och 16 ger sanningen mycket tydligt angående hans inneboende i den troende. Detta ”i mig”, att vara med honom och i honom i hans himmelska position (Joh. 14:20) är ett faktum för den troendes tro och uppfattning. Och ”jag i dig” – uttalat till lärjungarna, och därmed till Kristi kropp som helhet – följer som ett resultat i den troendes individuella liv. Föreningen med personen i härligheten medför inflödet och utflödet av hans Ande och liv genom den troende på jorden. Med andra ord är det ”subjektiva” RESULTATET AV DET OBJEKTIVA. ”Objektet” Kristus i himlen, som är GRUNDEN FÖR TRON för det subjektiva inflödet av hans liv och kraft, av Guds helige Ande.
Kristus är en person som är i himlen:
Herren sa: ”Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill,” (Joh. 15:7).
Kristus förblir i oss genom sin Ande och genom sina ord, men han själv som person, är i himlen. Och det är bara när vi förblir i honom där, som hans ande och hans liv, genom hans ord, manifesteras i oss här.
Att ”förbli” betyder en attityd av tillit och beroende av en person i himlen.
Det finns en sann kunskap om Guds närvaro och den är I ANDEN, när den förenas med honom som är innanför förlåten i himlen. Det är en kunskap om andlig förening och gemenskap med honom, som så att säga, lyfter den troende ut ur sig själv till att förbli med Kristus i Gud.
Hur mörkrets makter förfalskar Guds närvaro till de som är okunniga om deras bedrägeri och knep kan vara något som följer. I ett ögonblick när den troende längtar efter känslan av Guds närvaro, antingen ensam eller i ett möte och vissa villkor är uppfyllda. Då närmar sig den subtila fienden och sveper runt SINNENA med en lugnande, avslappnande känsla.
Några av förslagen till den troende av vilseledande andar vid denna tidpunkt kan vara:
1. ”Du är ett speciellt instrument för Gud”, som arbetar för att ge självkärlek,
2. ”Du är mer avancerad än andra”, som arbetar att förblinda själen för nykter kunskap om sig själv,
3. ”Du är annorlunda än andra”, arbetar för att få henne att tro att hon behöver speciell hantering av Gud.
4. ”Du måste ta en separat väg”, ett förslag för att mata den oberoende anden,
5. ”Du måste ge upp ditt yrke och leva i tro”, som syftar till att få den troende att börja följa falsk vägledning.
Vilket sedan kan resultera i förstörelsen av hennes hem och ibland även det arbete för Gud som hon är engagerad i.
7. Grunder och symtom på demonisering
Onda andar KAN ALDRIG STÖRA HJÄRNANS ELLER KROPPENS FÖRMÅGOR OM INTE TILLRÄCKLIG GRUND FÖR DEMONISERING har erhållits av dem.
Satan hade makt att kommunicera med Kristus i öknen, för djävulen talade till honom, och Kristus svarade, men Herren själv sa senare (Joh. 14:30) att även om denna världens furste kom till honom, kunde han inte finna någonting i honom.
Grunder till onda andar i sinnet:
I listan över olika sätt på vilka grund ges till onda andar är det första genom impulser eller tankar som släpps in i sinnet. Tankar uppenbart från Satan avvisar varje troende på en gång när hon blir medveten om dem, men tusentals ”tankar” kommer utan någon vilja från personen.
Det är få som förstår att ha kontroll över sinnet och hur man ska ”ta varje tanke till fånga under lydnaden mot Kristus” (2 Kor. 10:5).
Ett av symptomen på demonisering är absolut oförmåga även efter att vilja, att ändra tankegången eller tankens ämne, för sinnet verkar stelt och ansträngande i handling. Människan kan inte låta en specifik tanke gå ifrån sitt sinne, även efter att hon har velat få bort den.
Hur man upptäcker onda andar som stör sinnet:
För att upptäcka hur onda andar verkar på sinnet, börja med att notera hur ”tankar” kommer.
Om sinnet arbetar lätt, tyst, i normal handling i ögonblickets plikt, och det plötsligt ”blinkar” till, ”antydningar” eller uppenbara ”tankar” uppstår. Inte i ordningsföljd eller i ordnad anslutning till det arbete som ligger för handen.
Då kan det vara så att fienden förfalskar funktionen av personens eget sinne och försöker infoga sina förslag i det som om det var resultatet av människans eget tänkande.
När människan är i färd med att tänka, försöker de lögnaktiga andarna att injicera någon tanke, förslag eller känsla – den första i sinnet och den sista i anden.
Symptom på störningar i sinnet:
En plötslig oförmåga att lyssna beskrivet som ”frånvaro” eller ”upptagenhet”, när personen tvingas följa någon ”tanke” som föreslås eller bild som presenteras för sinnet, eller att följa någon annans ord. Det är alla tecken på inblandning av onda andar – tvångshandlingarna är ett särskilt tecken på deras arbete – när personen är i ett normalt hälsotillstånd och hjärnan inte är sjuk.
Till exempel, vid andliga möten när människor knappast verkar kunna lyssna till en livsviktig sanning. Hur många känner igen det verk som fursten över luftens välde använder för att ta bort Ordet (Matt. 13:19). Genom impulser från andra saker som inte är lämpliga för tillfället, som gör att sinnet inte kan följa talarens ord, och att greppa och uppfatta? Även ”texter” som strömmar genom sinnet vid sidan av koncentration och sinnets viljeverkan kan överrösta allt som talaren säger. Och ”föra bort” lyssnaren till tankar långt borta och till ”dagdrömmar” som framstår som vackra och ”gudomliga”. Men när ”mötet” är över kommer det knappt ihåg vad som sagts, och de har inget fast resultat i det praktiska livet. Varje erkännande av dessa plötsliga impulser eller förbigående tankar, betyder grund som ges till fienden.
Två sätt som fienden använder för att sätta tankar i sinnet:
Bedragaren har två sätt att föra in tankar i sinnet:
1. Genom direkt kommunikation till sinnet, och
2. indirekt, genom attacker på anden, vilket orsakar oönskade känslor.
Otålighet på grund av attackerna kan producera otåliga tankar i sinnet, följt av otåliga ord. Den troende har en känsla av att ihärdigt hindras av något osynligt hinder.
Grund kan ges till onda andar genom missuppfattning:
Fel föreställningar om andliga ting ger grund åt onda andar. Dessa föreställningar odlar motståndaren skickligt och gör redo för att användas vid senare tillfällen.
Föreställningar om hur Gud fungerar i väckelsers kraft och i ”pingst”-mått är en speciellt fruktbar grund för onda andar. Det vill säga en föreställning om att Gud berör ett möte och behärskar det som när vinden svajar säden på fältet. Och att Gud går vidare på den fysiska människan snarare än från enbart människans ande.
Dessa fantasier förbereder den troende för Satans bedrägerier i just dessa former.
Kroppens passivitet är ofta ett resultat av sinnets passivitet:
Det är den yttersta konsekvensen av sinnets passivitet. För sinnet som är dämpat av passivitet tar bort vaken medveten handling från den fysiska sfären.
Passiv eftergivenhet för omgivningen:
Den passiva eftergivenheten för omgivningen och det som människan ibland kallar ”försynen”, är verkligen att låta onda andar bestämma. De är världshärskare över detta mörker och tar lätt tillfället i akt att spela på människans passiva vilja. Och därmed blir hon lurad av dem och tror att hon fogar sig efter Guds vilja.
Kännetecken på akut demonisering:
När demoniseringen är mycket uttalad dominerar dessa inkräktare helt och hållet den yttre människan genom att använda eller störa röstorganen, tungan, käkarna, ögonen, öronen, lukten, smaken, musklerna, händerna och fötterna. Ibland med okontrollerbara och omedvetna rörelser.
De stör huvudet och rör det efter deras vilja och kroppens fem sinnen, eftersom de är kunskapens vägar till sinnet.
De försöker döva och kontrollera den skärpta medvetna användningen av sinnena så att de kan få större möjligheter att kontrollera sitt offer. När de gör detta är det mer eller mindre svårt för alla sinnen och förmågor att fungera normalt.
Pratsjuka bland de kristna:
Mycket som har kallats ”pratsjuka”, ”pratsamhet” och oansvarigt bruk av tungan bland kristna kan tillskrivas den här nämnda orsaken.
Många vars tungor är okontrollerbara i skvaller, förtal och baktal är uppriktigt omedvetna om vad de gör, eller om de är medvetna är de helt oförmögna att kontrollera eller hejda sitt tunga ansvarslösa prat.
Onda andar kan ”demonisera” dem enbart i talorganen, eller praktiskt taget ha kontroll över tungan genom KANALEN AV ETT PASSIVT SINNE.
Stadier av framsteg i demoniseringen och hur felaktig tolkning ger ny grund:
1. Grund, följt av
2. Demonisering, manifesterad genom –
3. till exempel ”ryckningar i nerver” – då ger de onda andarna
4. Fel tolkning av orsaken till denna ryckning som, om den accepteras av den troende, erkänner nya lögner från dem och ger mer grund.
Fyra sekvenser bör noteras i detta sammanhang:
1. Grund till följd av (a) okunnighet, vilket resulterar i (b) bedrägeri
2. följt av demonisering, som konsekvens av given grund,
3. Manifestation som resultat av demonisering,
4. Risk för felaktig tolkning av manifestation.
8. Vägen till Frihet
Utdrivning är inte alltid framgångsrikt:
Det har nästan allmänt ansetts att det enda sättet att hantera demonisering är att någon gudomligt utrustad troende kastar ut den onda anden.
Men fakta bevisar att denna metod inte alltid är framgångsrik, för även om diagnosen av inkräktarens närvaro kan vara korrekt kan grunden som gav den ockupationsrätt inte kastas ut.
Och om inte grunden behandlas kan ingen fullständig frihet erhållas eller förändring ske, i de flesta fall. I andra, när den onda anden uppenbarligen går ut, får man inte dra slutsatsen att personen är helt fri.
För det kan vara så att det som har inträffat bara är att en viss manifestation har upphört och det är inte osannolikt att en annan manifestation kan dyka upp.
Möjligen inte en synlig eller en lätt uppfattad eller upptäckt, men igenkännbar av alla som har lärt sig att skilja mellan onda andars verksamhet och det som är mänskligt eller gudomligt.
Istället för okunnighet/okunskap behövs sann kunskap, i stället för bedrägeri – sanning. Okunskap, falskhet och passivitet, på dessa tre bygger fienden tyst sina slott, och diskret vaktar och använder dem. Men sanningen avslöjar och drar ner hans starka fästen till marken.
Genom inträdet av sanningen måste människan bli förd till den plats där hon blir medveten om sin situation, och uppriktigt erkänner sitt tillstånd, enligt följande:
1.Jag tror att det är MÖJLIGT för en kristen att bli bedragen och påverkad av onda andar (demoniserad);
2.Det är möjligt för MIG att bli bedragen;
3.JAG ÄR bedragen;
4.VARFÖR är jag bedragen?
Sedan kommer det faktum att:
1. ”Grunder/rättigheter” existerar för andarna att angripa, och
2. att det finns ett ärligt sökande efter kunskap om vad den ”grunden/rättigheten” är.
Den andliga grunden för befrielse finns i segern på Golgata:
Den bibliska grunden för att erhålla befrielse är sanningen om Kristus fulla seger på Golgata, genom vilken varje troende KAN BEFRIAS FRÅN BÅDE SYNDENS OCH SATANS MAKT.
Men i själva verket kan segern som vunnits på Golgata endast tillämpas om det finns överensstämmelse med Gudomliga lagar.
När Satans bedrägerier erkänns, och personens vilja är inställd på att förkasta dem, kan hon, på grundval av Kristi verk på Golgata, som anges i Rom. 6:6-13; Kol 2:15; 1 John. 3:8, och andra ställen, göra anspråk på sin befrielse från djävulens verkningar i bedrägeri och besittning.
På samma sätt som det finns olika grader av bedrägeri och demonisering, så finns det grader av befrielse enligt den troendes förståelse och hennes VILJA ATT MÖTA HELA SANNINGEN OM SIG SJÄLV och all grund givits till fienden.
I 1. Frågor som rör olika upplevelser introduceras i tankarna.
”Tvivel” på de erfarenheterna:
2.Erkännande att det finns möjlighet till bedrägeri.
3.Upptäckt av bedrägeriet.
4.Erkännande av bedrägeri.
I det följande presenteras olika stadier av befrielsen
I. Bedrägeri:
Hur det bryts:
1. Frågor som rör olika upplevelser introduceras i tankarna. ”Tvivel” på de erfarenheterna.
2. Erkännande att det finns möjlighet till bedrägeri.
3.Upptäckt av bedrägeriet.
4. Erkännande av bedrägeri.
Olika stadier av befrielse
II. Grunder:
Och hur de behöver hanteras:
• Ständig vägran av grund, särskilt på de punkter där den troende ser att hon har blivit lurad, och deras orsak och resultat.
• Vakande mot att ge ny grund.
• Känner och ser saker och ting som sämre, men i verkligheten blir det bättre och står emot att ge ny grund.
• Varje punkt måste bekämpas genom ihärdig vägran. *
* Också genom handling, som t. ex. att återfå användningen av sinnet
Olika stadier av befrielse
III. Fördrivning:
Dess gradvisa borttagande när grunden upptäcks och tas bort:
De onda andarnas demonisering försvagas nu beroende på i vilken grad grunden är uppgiven, och om mer grund inte ges.
Olika stadier av befrielse
IV. Ursäkter:
Eller skäl som föreslås av lögnandar för att dölja deras arbete:
• Upptäckten av ursäkterna från de onda andarna som de kommer med för att dölja sin plats och sitt arbete.
• Den troende motsätter sig nu dessa och kallar dem vid deras rätta namn ”lögner”.
• Behov av att vara på sin vakt mot att de onda andarna förfalskar människan själv.
Olika stadier av befrielse
V. Effekter:
Symptomen försvinner gradvis, men den troende måste vara på sin vakt för att inte anse att hon har full och slutgiltig seger, och inte heller tro att den onda anden har försvunnit för att manifestationerna har upphört.
Hon måste nu vara mycket vaksam och ytterst uppmärksam för att känna igen och vägra alla försök till nya bedrägerier.
Olika stadier av befrielse
VI. Resultat:
1. Djup iver efter andras befrielse.
2. Tydlig kunskap om djävulens sanna karaktär i fiendskap och hat mot den troende.
3. Tidigare erfarenheter tydligt förstått, förvirring förklarad och bedragaren upptäckt i sitt subtila arbete
4. Aldrig avvaktande när det gäller mörkrets makter i vakande och bön.
5. Stark andlig utveckling av motståndskraft mot onda andar i stället för svag och passiv drift.
6. Anden befriad till universell bön.’
Genomkämpningsperioden:
Om en troende upptäcker att hon har sjunkit in i passivitet och att en ond ande har fäst sig vid de passiva förmågorna, och medan de låg passiva agerade för eller i samverkan med henne.
När hon ger upp grunden, finner hon det svårt att agera för sig själv igen och att återfå användningen av sina förmågor.
Om hon har drivit in i passivitet i frågan om beslut, och nu bestämmer sig för att ”bestämma” själv och vägrar fienden denna grund och att inte agera under deras kontroll, då finner hon att till en början,
1.Kan hon inte agera och bestämma själv, och
2.De onda andarna kommer inte att låta henne agera, d.v.s. när deras offer vägrar dem tillåtelse att kontrollera sig, då kommer de inte att låta sin fånge agera utan deras tillåtelse.
Människan måste därför välja mellan att ”inte agera” alls, eller att låta den onda anden fortsätta att agera för henne. Det blir en kamp för användningen av hennes ”fria vilja” och för befrielse från viljans passivitet, som förstörde hennes avgörande makt och gav onda andar kontroll över henne.
Omedelbara effekter av fördrivandet:
Diagrammet visar att den troende som kämpar tillbaka till friheten inte får bli lurad angående de omedelbara effekterna av fördrivandet. För det kan se ut som, när hon avancerar, att hon glider tillbaka.
Till exempel, när människan befinner sig i ett passivt tillstånd under fiendens slaveri, kan hon vara helt obekymrad om vad hon är, vad hon känner och hur hon uppträder, och därför kan hon inte känna och kan inte beröras på dessa punkter.
Men när hon kämpar tillbaka till det normala tillståndet, blir dessa saker verkliga för henne igen, och hon tror att hon har gått tillbaka, men det faktum att hon känner för dessa saker, bevisar ett mått av fördrivande, för hennes känslor, som hade blivit bedövade, håller på att återfå sitt normala tillstånd.
Den troende får inte vara ovaksam när hon har nått kunskap om utdrivning, eftersom det finns nya bedrägerier, och hon måste se till att inte blanda ihop en vanlig kamp i anden med mörkrets makter, med manifestationer av deras verksamhet genom demonisering.
Skriftens vapen:
När hon kämpar sig tillbaka till friheten måste den troende använda Skriften som det gudomligt tillhandahållna vapnet för seger över de onda andarna.
De verser som används med omedelbar verkan och ger bevis på lättnad, indikerar den specifika karaktären av varje attack;
det visar genom vapnets effektivitet den omedelbara orsaken till konflikten, den troende kan resonera tillbaka från vapnets effektivitet till att hitta orsaken till krigföringen.
Till exempel, om texten som används är att satan är ”lögnens fader”, och den troende förklarar att hon vägrar ta emot alla dessa lögner, och griper sin frihet från fiendens förtryck, så indikerar det att motattacken mot fiendens vilseledande attacker fungerar.
Då ska den troende inte bara vägra alla sina lögner, utan även be: ”Herre, förstör alla djävulens lögner för mig.”
Allt detta betyder helt enkelt att på vägen till frihet måste den bedragne troende handla förnuftigt. Hon måste känna till sanningen, och genom att ta emot sanningen och agera blir hon fri.
Några korta förslag på attityder och handlingar kan läggas till här i komprimerad form, för vägledning för alla som söker frihet från fiendens makt:
1. Fortsätt göra anspråk på blodets kraft (Upp. 12:11).
2. Be om ljus, och möt det förflutna.
3. Motstå djävulen ihärdigt i din ande.’
4. Ge aldrig upp hoppet om att du ska bli fri.
5. Undvik all självintrospektion.
6. Lev och be för andra, och håll på så sätt din ande i full aggressiv och motståndskraftig kraft.
Återigen kan det sägas:
1. Stå dagligen på Rom. 6:11; som inställningen till synd.
2. Gör motstånd mot fienden (Jak. 4:7) dagligen på grund av Kristi blod (Upp. 12:11)
3. Lev dagligen för andra; d.v.s. utåt och inte inåt.
En kondenserad form av principerna och villkoren för befrielse från bedrägeri och demonisering av onda andar i vilken grad som helst, kan ges enligt följande:
1. Kunskap om möjligheten till bedrägeri och innehav/demonisering;
2. Erkännande av faktiskt bedrägeri och innehav/demonisering.
3. Neutral attityd gentemot alla tidigare erfarenheter (andliga) tills sanningen om dem är fastställd;
4. Vägran av all grund till onda andar;
5. (I vissa fall) utdrivning av onda andar genom Kristi namns auktoritet;
6. Den troende tar ställning som död till synden (Rom. 6:11);
7. Upptäckt och vägran av allt som hör till demonisering;
8. Förståelsen av kriterierna för det verkliga normala tillståndet för att värdera tecken på innehav;
9. Aktivt utnyttjande av förmågorna så att de når normalt skick.
Hinder för befrielse från bedrägeri och demonisering kan återigen ges kort här, som:
1. Att inte veta att det är möjligt att bli lurad,
2. Att tro att Gud inte tillåter att en troende blir lurad,
3. Att säga ”Jag är säker under blodet”, utan förnuftig kunskap om tillstånd,
4. Att säga ”Jag har ingen synd”, för att öppna dörren till en ”ond ande,
5. Att säga ”Jag gör allt som Gud vill, så allt måste vara rätt”, utan att försöka förstå vad Herrens vilja är. (Ef. 5:10-17).
Några tips för att övervinna passivitet i sinnet är följande:
1. Agera så långt du kan, gör vad du kan.
2. Ta initiativ istället för att passivt vara beroende av andra,
3. Bestäm själv i allt du kan. Luta dig inte på andra.
4. Lev i nuet, titta och be steg för steg.
5. Använd ditt sinne och tänk – tänk på allt du gör, säger och är.
Gud styr genom samverkande vilja:
På Golgata kors verkade Kristus för människans frälsning av ande, själ och kropp, från syndens och Satans herravälde. Men den fulla frälsningen utarbetas även i den troende genom viljans centrala verkan, när hon medvetet väljer Guds vilja för varje del av sin trepartsnatur.
Människans vilja som är förenad med Guds vilja – och därmed har den energigivande kraften från Gud som arbetar med sin vilja – är att styra sin
1. ”egen ande” (se Ords. 25:28; 1 Kor. 14:32),
2. tankar eller sinne (Kol. 3:2) inklusive alla själskrafter, och
3. kropp (1 Kor. 9:27), och när hon genom att tillägna sig Guds frigörande kraft befrias från slaveriet till synden och Satan återfår den troende sin viljas fria handling så att hon med glädje och spontanitet vill Guds vilja.
Och när en förnyad människa återtar herravälde över ande, själ och kropp, regerar hon i livet. ”genom … Jesus Kristus” (Rom. 5:17).
9. Människans vilja och ande
Den troendes rätt till egen vilja och egna beslut:
Viljans befrielse från dess passiva tillstånd och kontroll av denna världs furste sker när den troende ser sin rätt att välja. Och medvetet börjar lägga sin vilja på Guds sida, och därmed välja Guds vilja.
Tills viljan är helt befriad för handling är det till hjälp för den troende att ofta hävda sitt beslut genom att säga: ”Jag väljer Guds vilja, och jag vägrar Satans vilja”.
Själen kanske inte ens kan urskilja vilket som är vilket, men deklarationen har effekt i den osynliga världen, d.v.s. Gud verkar genom sin Ande i människan när hon väljer hans vilja, och ger henne energi genom hennes vilja att ständigt vägra syndens och Satans anspråk.
Satan görs därmed mer och mer maktlös, medan människan kliver ut i den frälsning som potentiellt erhållits för henne på Golgata.
Och Gud vinner återigen en lojal himmelsk medborgare i en rebellisk värld.
Andra rubriker i detta kapitel:
• Andens välavgränsade organism
• Hur troende ignorerar den mänskliga anden
• Den mänskliga anden samarbetar med den helige Ande
• Den troendes kontroll över sin ande
• Några lagar som styr det sanna andelivet
• Lite ljus om sann vägledning efter anden
• Förfalskning av människans ande
• Några beskrivningar av anden
10. Seger i konflikt
Innehåll i detta kapitel:
11. Krig mot mörkrets makter
Några resultat av befrielse:
Andra rubriker i detta ämne:
12. Väckelsens Gryning och Andens dop
Väckelsens timme är en tid av kris och möjlig katastrof:
En kris i varje individs historia, såväl som i ett lands, en församlings eller ett distrikts historia.
En kris för den opånyttfödda människan, där hon avgör sitt eviga öde, när hon accepterar eller avvisar omvändelse till Gud.
En kris för dem som tar emot den helige Andes fullhet, och för dem som förkastar honom.
För den troende som böjer sig och tar emot den helige Ande är det dagen för den Högstes besök, men för andra innebär det frågan om de ska bli andliga människor eller förbli köttsliga (1 Kor. 3:1).
Om de kommer att välja att förbli i nederlag i det personliga livet eller besluta sig för att fortsätta som segrare.
Väckelse Guds tid och kraft:
Väckelse är Guds och djävulens stund och kraft, och den gudomliga kraftens nedkommande medför åtföljande angrepp av onda övernaturliga krafter.
Det betyder RÖRELSE I DEN ANDLIGA SFÄREN.
Väckelsen i sig är Guds tid, då himlen öppnas och Guds kraft verkar bland människorna.
Men när den gudomliga kraften tycks försvinna, och onda övernaturliga krafter manifesterar sina verk i en människa, en församling eller ett land.
Då förundras människor över att djävulens verk skulle vara där Gud hade varit så uppenbart, utan att veta att djävulen höll på att plantera sin säd, och UTFÖRDE SITT VERK, FRÅN VÄCKELSENS GRYNING.
Väckelsens ebb började med redan i flödet, men allt osett.
Varför väckelsen upphör:
Djävulens stora syfte är att stoppa Guds väckelsekraft.
Varje väckelse som har getts av Gud för att väcka sitt folk, har upphört efter en tid, mer eller mindre
kort, på grund av
1. församlingens okunnighet om andens lagar för att samarbeta med Gud, och
2. det förrädiska smygandet av mörkrets makter som inte identifieras, och som Guds folk ger efter för på grund av okunskap.
De som föds av Anden vid en sådan period av den helige Andes uppenbarade kraft kommer in i en andlig värld där de kommer i kontakt med ondskans andeväsen, VARS EXISTENS DE INTE HAR NÅGON ERFARENHETSMÄSSIG KUNSKAP OM.
De blir medvetna om andliga krafter och saker som de tror måste vara av Gud, och de känner inte till möjligheten av verkningar som åstadkoms av onda andar, som blandar sig med Guds verk.
Väckelse och krig mot Satan:
Allt detta, och mycket annat som redan har behandlats, tillsammans med efterhistorien av alla väckelser från det förflutna visar att VÄCKELSE MINUS KRIG MOT SATAN OCH HANS ONDA ANDAR tycks alltid nödvändigtvis sluta i partiellt misslyckande genom de blandade resultaten som följer av Guds verk och Satans förfalskningar.
Församlingen behöver därför i hög grad troende som är utrustade med kunskap och urskillning. För att kunna möta de sataniska förfalskningar som ständigt följer på väckelsens tillkomst.
De behöver ha kännedom om alla symtom på sataniskt bedrägeri och demonisering, och vara i stånd att stå emot mörkrets makter och lära Guds barn vägen till seger över dem.
Såväl som den aggressiva andliga delen av krigföring mot dem, för att attackera dem, upprätthålla hälsan, förståndet och den andliga kraften hos dem som återupplivas.
Bön för väckelse:
Varför är det ännu inte världsomspännande väckelse som svar på världsomfattande bön?
Av samma anledning som att väckelsen avtar när den har börjat, och att bönemöten för väckelse slutar i katastrof, eller maktlöshet.
Kontroll på väckelse, både när den har börjat och i bönen som föregår dess tillkomst, orsakas av att ondskans andar bedrar eller hindrar de som ber.
Hindret för väckelse, för närvarande, ligger inte bara i denna motsättning från mörkrets makter, utan i det NUVARANDE TILLSTÅNDET FÖR DEN MEST ANDLIGA DELEN AV FÖRSAMLINGEN genom vilken Gud ensam kan arbeta i väckelsekraft.
Dessa är de troende som känner till dopet i den helige Ande och som befriades i anden under det senaste decenniets väckelser, men som nu drivits tillbaka in i sig själva av trycket från fienden i atmosfären, eller annars är i fångenskap hos fienden genom hans förfalskningar.
Instrument för väckelse:
De andedöpta själarna, för närvarande inlåsta i anden, eller på sidospår genom sataniska bedrägerier, är fortfarande de som skulle vara de redskap genom vilka Gud skulle kunna arbeta, om de bara befriades.
Värdelösa nu, men ovärderliga i mognad, erfarenhet och kunskap för vägledning och bevakning av en återupplivad församling när de återigen blir befriade för sant samarbete med Guds Helige Ande.
Hur ska då Herrens bedjande be för närvarande? De borde be:
1. Mot onda andar som nu blockerar och hindrar väckelsen.
2. För att rena och befria dem som blev demoniserade genom bedrägeri under tiden för tidigare väckelser.
3. Att när väckelse återigen ges, den kan hållas ren, och
4. För att förbereda instrument för väckelse, tränade och undervisade av Gud för att skydda sig mot ytterligare intrång av mörkrets makter.
Kort sagt, låt alla som ber om väckelse, be om att ljuset ska nå dem som HAR SNÄRJTS I TRÄLDOMEN UNDER MÖRKRETS VILSELEDANDE KRAFTER, så att de kan befrias och återigen bli användbara i väckelsetjänst, då kommer ondskans krafter att slås tillbaka från grunderna de har återtagit, som fortfarande tillhör Gud.
Väckelse beror på sann förståelse av Andens dop:
’Väckelse är ett UTFLÖDE AV GUDS ANDE GENOM DEN MÄNSKLIGA ANDENS ORGAN SOM BEFRIATS FÖR HANS BRUK.
När Andens inflöde sker i många troendes andar och får utlopp genom alla, ser man den enhet som var så markerad i den tidiga församlingen, och den förenade kraften blir stark nog att svämma över genom alla dessa befriade till andra.
Men om den troende vänder sig inåt, antingen genom trycket från
1. motstånd,
2. mörkrets krafter i atmosfären, eller
3. för att tillbe och be på ett självcentrerat sätt, eller i någon grad är upptagen av en inre upplevelse, HINDRAS DEN HELIGE ANDES UTFLÖDE.
Enheten med andra befriade troende hindras av en barriär som kommit emellan, och den frigjorda anden, som var dominerande över själ och ande så länge människan vände sig utåt som en kanal för den helige Andes inflöde och utflöde, sjunker ner i själskärlet, en ”ande i fängelse”, så att säga, än en gång.
Andra rubriker i detta kapitel:
Petri Norell
***************************************
Klicka här för att lyssna till Petri Norells
undervisning på Berghem om
”Krig mot de troende”, del 1
***************************************
Klicka här för att lyssna till Petri Norells
undervisning på Berghem om
”Krig mot de troende”, del 2
Lämna ett svar