Att kalla samman dem som vill ta hand om de ensamma och de utstötta var uppdraget som jag fick av Herren Jesus Kristus, i början av januari i år.

I Hes. 34:5-6 står det att:

”5 De (fåren) skingrades, eftersom de inte hade någon herde. De blev till mat åt markens alla djur när de skingrades. 6 Mina får irrar omkring på alla berg och alla höga kullar. Över hela landet är mina får skingrade utan att någon frågar efter dem eller söker upp dem.”

Under senare tid har jag samtalat med människor som känner sig ensamma och isolerade. Det handlar om fina individer, både yngre och äldre, men som känner sig utanför den normala gemenskapen. Det är som om ett osynligt fenomen har kommit in och slagit sönder den gamla fina gemenskapen man tidigare haft i familj, församling och samhälle.

Jag har noterat att det finns fina, och till synes trygga människor, ”som nu irrar omkring” i sina lägenheter och i sina hus. Plötsligt har en ande av isolering drabbat folket.

Det är så sorgligt att konstatera att många vänner nu har hamnat utanför sin vanliga vänkrets. Därför manar himmelens Gud oss att ”Kalla samman dem som vill ta hand om de ensamma och de utstötta!”

I separata bloggposter kommer jag att redovisa vad som hände och sades på Kåfalla Herrgård under helgen som gick. Där samlades drygt 30 personer omkring rubricerade ämne.

Först får vi ta till oss vad aktuell statistik har att säga
om fenomenet ”ensamhet”

Sveriges drygt tio miljoner invånare lever och bor i 4,8 miljoner hushåll. Nästan 1,9 miljoner av hushållen består av en person som bor själv utan barn, enligt SCB 14 sep. 2021.

Det betyder att nästan 40 % (39,6 %) av alla Sveriges hushåll – är ensamhushåll;

https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/hushall-i-sverige/

I filmen The Swedish Theory of love från 2015 utforskar Erik Gandini den svenska individualismen. Det är många som intresserat sig för myten om att svenskar skulle vara kanske världens mest ensamma folk. Men hur ser det ut egentligen?

År 2019 fanns det i Sverige 1,9 miljoner ensamhushåll

Tittar vi på europeisk statistik, där de senaste uppgifterna är från 2011, var 27,5 procent av hushållen inom EU ensamhushåll, medan motsvarande svenska siffra då låg på 36,2 procent. Sverige står ut, men det finns fler länder som vårt. Island toppade den listan 2011.

Men går det därmed att säga hur många singlar det finns i Sverige?

Lena Lundkvist, demograf på SCB, menar att det inte går att avgöra hur många singlar det finns i Sverige:

– Hur många av de ensamboende som har en partner kan vi inte veta. Förra året bodde 60 procent av alla som var 20 år och äldre tillsammans med en person, som de var sambo eller gifta med. De övriga 40 procenten bodde antingen ensamma, var ensamstående föräldrar eller bodde tillsammans med sina föräldrar eller kompisar. Dels kan de vara i ett långvarigt förhållande men har av en eller annan anledning valt att inte dela bostad, eller så kan förhållandet vara relativt nytt så att det inte är aktuellt att flytta ihop än.

Yngre och äldre är oftare ensamboende

Det går också att följa att av dem som bor ensamma vid ett årsskifte, bor ungefär sex procent med en partner vid nästa årsskifte.  Det är också fler män än kvinnor under 60 år som bor ensamma, eftersom det finns fler män i befolkningen i dessa åldrar. Bland den äldre befolkningen finns fler ensamboende kvinnor än män, eftersom kvinnor generellt lever längre än män.

– Många unga flyttar också hemifrån tidigare idag, och tidigare än i andra länder. Flergenerationsboenden där även äldre ingår är inte heller särskilt vanligt i Sverige, menar Tomas Johansson, befolkningsstatistiker på SCB.

Vi kan alltså inte fastslå exakt hur många som är singlar i Sverige idag – bara konstatera att siffran för ensamboende i landet är relativt hög.

*11/11 blir med sina fyra ettor en hyllning till att vara själv och har därmed blivit singlarnas dag i kalendern.

Den fysiska ensamheten resulterar i att avståndet mellan människa och människa tilltar
Detta är inte bra för oss människor. Bibeln talar om gemenskap, kärlek, närhet och värme.
För många leder ensamheten till psykisk ohälsa, rädsla och otrygghet.

Mår man dåligt så är det lätt att känna sig oönskad och tycker sig vara utstött.  

Det här ta leder till ensamhet och att utstötning sker.

Vad beror ensamheten på i kyrkans värld?

HBTQ

I Svenska kyrkan tillåts idag samkönade äktenskap, i katolska kyrkan och i ortodoxa kyrkan tillåts det inte. Inom islam är det förbjudet även om det finns homosexuella personer även här. De österländska religionerna är i regel mer toleranta i förhållande till individens sexualitet.

Även om en stor del av världens befolkning definierar sig själva som heterosexuella har det alltid funnits homosexualitet i alla samhällen under historiens gång. Men acceptansen och respekten för homosexuella som levt i relationer eller som på andra sätt gett uttryck för sin sexuella läggning har varierat. Ibland har homosexuella accepterats och ibland har homosexuella förföljts. Många samhällen har haft lagar som förbjudit homosexuella handlingar och dessa lagar har stött sig på både majoritetsnormer och på skriftliga religiösa texter.

Fram till 1944 var utövad homosexualitet förbjuden i Sverige och är så än idag i vissa länder. Följden kan bli fängelsestraff eller till och med dödsstraff.

Även om synen på homosexualitet har förändrats i Sverige och i många andra länder, så är det en lång väg till jämlikhet för alla menar man.

https://www.so-rummet.se/kategorier/religion-och-homosexualitet

Många kristna mår inte bra i denna hbtq-kultur.
För dem stämmer inte denna syn med bibelns undervisning.
Bibeln talar om gemenskap, kärlek, närhet och värme men inte som här framförs.
Det här leder till ensamhet och problem, psykisk ohälsa, rädsla och otrygghet för många.

Andligt klarsynta mår dåligt av denna högljudda och obibliska jargong. Ensamheten tilltar och utanförskapet växer, utstötning sker.

Katolska kyrkan

Stig Andreasson har varit missionär under många år i det katolska Frankrike. Han har stor kunskap om vad katolicismen står för:
https://media.bibelfokus.se/docs/Stig_Anderasson_katolicismen.html#G

Stig Andreasson skriver:

”För en katolik är det bara i hans egen kyrka som prästerna har makt att förvandla brödet och vinet till Jesu lekamen och blod. Ingen som står utanför den katolska kyrkan har den makten.

För en övertygad katolik blir nattvarden, i en protestantisk kyrka, därför automatiskt ogiltig och egentligen bara en parodi. Och i en katolsk kyrka blir den inte bara en åminnelsehögtid utan en offergudstjänst.

Att Jesus offras på nytt på altaret genom prästens händer, är väldigt chockerande.

Detta är väl något av det mest chockerande i den katolska läran. Jesus skulle alltså bokstavligt talat komma ned för att dagligen offra sig på nytt till sin himmelske far på de katolska kyrkornas altaren! Genom prästens händer, läste vi i katekesen.

Men Skriften säger i Apg. 17:24-25 att

”Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. Inte heller låter han betjänas sig av människohänder!”

400,000 mässor dagligen i katolska sammanhang

”Man kan anta att det firas omkring 400,000 mässor dagligen i de katolska kyrkorna världen över”, förklarar Stig Andreasson, i videon här till höger.

”Man måste ha rätt att ställa en allvarlig fråga till den katolska kyrkans läroämbete:

Vad kan alla dessa mässor erbjuda människorna som inte redan erbjudes dem genom Jesu fullbordade försoningslidande på korset?

Från biblisk synpunkt kan svaret bara bli: Absolut ingenting! Jesu försoningslidande är färdigt och avslutat. Ingenting behöver läggas till och ingenting kan läggas till vår Frälsares fullkomliga offer.

Den katolska mässan är därför en uppenbar förnekelse av Jesu fullbordade försoningsverk. Jag har många gånger undrat om de mässande katolska prästerna aldrig läser Hebreerbrevet, där vi gång på gång läser att Jesu offer gavs ”en gång för alla”.

Ja, det står ordagrant i Hebr. 9:25, 28 i Hedegårds översättning:

”Kristus behöver inte gång på gång offra sig själv. Blott en enda gång har han offrat sig själv för att ta bort mångas synder.” Och Jesus själv sade på korset:

”Det är fullbordat”

Det finns många exempel på uttalanden, både av påvar och andra eminenta katolska personligheter, som med stor hänförelse beskriver storheten i det katolska prästämbetet.

Enligt katolsk uppfattning har deras präster makt att förvandla bröd och vin till Jesu lekamen och blod genom att uttala nattvardens instiftelseord. Jesus kommer då ned till kyrkans altare.

Men Guds Ord säger något annat:

”Den rättfärdighet som kommer av tro, säger så: ’Du behöver inte fråga i ditt hjärta: Vem vill fara upp till himmelen nämligen för att hämta Kristus ned?’ Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen Ordet om tron, det som vi predikar.” (Rom. 10:6,8)

Detta betyder att Jesus Kristus faktiskt är oss lika nära som löftena i Hans eget Ord. Så välsignat enkelt är det! Talet om att hämta Kristus ned blir både meningslöst och överflödigt. Han har ju själv redan en gång stigit ned från himlen och kommit till oss i människogestalt. Då fullbordade Han frälsningsverket genom sin död och uppståndelse.

Och nu är Han allestädes närvarande genom den helige Ande. Men i fysisk och synlig gestalt är han i himlen, ty Bibeln säger att himmelen måste behålla honom intill de tider, då allt skall bli upprättat igen. (Se Apg. 3:21)

I modern tid och speciellt i samtal med protestanter har en del katolska teologer och präster gett uttryck för mer moderata åsikter då det gäller mässans innebörd. Man säger sig vara överens med protestanterna om att Jesu offer inte kan förnyas eller ske på nytt igen på kyrkans altare.

Man säger istället att korsoffret ”görs närvarande” i mässan. Men man betraktar fortfarande eukaristin som en offergudstjänst, så egentligen förblir själva saken oförändrad.

Den katolska teorin om att bröd och vin verkligen förvandlas till Jesu lekamen och blod kallas ”transubstantiationsläran”. Man menar nämligen att själva substansen av brödet och vinet förändras, avslutar Stig Andreasson.”

De kristna, som är vakna, mår inte bra av den politik som Sveriges kristna råd för genom närmandet till Rom-kyrkan. Tyvärr är alla samfund i Sverige idag med på detta tåg.

Vad ska vi då göra för alla de kristna som inte känner igen sig i detta? De ser tydligt och klart att detta inte stämmer med bibelns undervisning.

Bibeln talar inte alls om att Jesus kommer hundratusentals gånger varje dag i brödet och vinet. Detta är att förneka Jesu verk och att kränka honom.

Detta leder också till ensamhet och att utstötning sker.

Flera vägar bär till Gud och inte bara genom Jesus Kristus,
hävdar ärkebiskop Antje Jackelén

En ganska självklar utgångspunkt för mig i mina möten med judar och muslimer är att vi tillber samma Gud, säger ärkebiskop Antje Jackelén i Kyrkans tidning, här https://www.kyrkanstidning.se/debatt/replik-antje-jackelen

Att ärkebiskopen intar denna åsikt leder också till ensamhet för många och att utstötning sker.

Sekulariseringen
i kyrkorna

Detta är ett fenomen som inte bara Svenska kyrkan är utsatt för. Det är alla religiösa sammanslutningar utsatta för.

Enligt Algot Tergel (2001, sidan 612-613) innebär sekularisering att människan lösgör sig från att se det gudomliga som centrum i det religiösa livet, till att se sig själva som världens mittpunkt.

”Svenska kyrkan och sekularisering”

En studie över prästers olika uppfattningar:

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:212949/FULLTEXT01.pdf

Den här sekulariseringen leder också till ensamhet och att utstötning sker.

Nästan 35,000 aborter gjordes under år 2020

Vikten av tillgång till säkra och lagliga aborter, enligt en bloggpost från Svenska kyrkan, här:
https://blogg.svenskakyrkan.se/opinion/vikten-av-tillgang-till-sakra-och-lagliga-aborter/

För ett drygt halvår sedan, den 28 september 2021, stod det att ”den internationella dagen för tillgång till säkra och lagliga aborter”. Så här står det i den här bloggposten:

”Det är tydligen en dag vars historia började med kvinnorörelsen i Latinamerika för mer än tjugo år sedan och sedan spreds över världen. I år samlas kvinnorörelsen kring temat #makeunsafeabortionshistory och lyfter bland annat de effekter som covidpandemin har inneburit.

Utvecklingen i världen pekar åt två håll samtidigt. Den senaste tiden har progressiva reformer av aborträtten skett i bland annat Sydkorea, Argentina och senast i Mexiko och San Marino. På andra platser i världen sker bakslag, från Texas i USA till Honduras. I Honduras är abort inte bara olagligt, utan under året har även ett förbud arbetats in i grundlagen. Detta innebär att det i framtiden behövs en 75 % majoritet för att ändra lagen. Under pandemin har den honduranska staten valt att inte prioritera att köpa in preventivmedel, vilket naturligtvis ökar risken för oönskade graviditeter och i förlängningen aborter. Honduras är inte en isolerad händelse utan del av den motståndsvåg mot sexuella och reproduktiva rättigheter som vi ser på många platser i världen, och ofta specifikt mot aborträtten. Detta återspeglas också i utvecklingspolitiken och utrikespolitiska sammanhang. 

Att Svenska kyrkan har deltagit vid på FN:s befolkningskommission och kvinnokommission de senaste åren. Vi har där sett de strategiska motstånd som finns mot arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), framförallt abort, och hur svåra förhandlingarna mellan stater är i just denna fråga. Motståndet motiveras ofta med kultur, tradition, nationalism eller religion, och drivs med hjälp av omfattande finansiering av organisationer och lobbyister. Som biståndsaktör inom den trosbaserade världen befinner oss – liksom många andra religiösa aktörer – i spänningsfältet mellan en enorm mångfald av olika krafter och perspektiv.

Flera religiösa perspektiv på abortfrågan

Det finns onekligen ett aktivt religiöst motiverat motstånd mot abort som har stor påverkan på det som sker just nu. Men den största andelen kyrkor, organisationer och individer utgör den tysta majoriteten. Med tanke på att nästan 80 % av världens människor anser sig ha en religiös tillhörighet är det orimligt att tro att det bara finns ett enda religiöst perspektiv på abortfrågan. Det finns de som kan, vill och som har mod och möjlighet att stå upp för aborträtten utifrån religiösa motiveringar, men deras röster drunknar ofta i bruset. De blir också aktivt motarbetade och riskerar hot och trakasserier. Ett exempel är Catholics for Choice i Brasilien, som förra året blev fällda i domstol och förhindrade från att använda ordet ”katoliker” i sitt namn med motiveringen att det skadar samhällets intressen. Organisationen säger själv att detta är en del i en strategisk backlash som sker i regionen.”

Denna syn på abortfrågan leder också till ensamhet och att utstötning sker.

Vaccinationsbevisen

Olagligt säger jurister och advokater:

”Förslaget om vaccinationsbevis strider mot grundlagen”

Debattartikel som publicerades den 15 oktober 2021 i Dagens Juridik

DEBATT: ”Förslaget om vaccinationsbevis strider mot grundlagen”

DEBATT – av Axel Berglund, jurist, Elnaz Madani, jurist, Ida Kjos, chefsjurist, Elisabeth Bernin, jurist, Rebecca Ahlstrand, jurist, Ruth Nordström, advokat och Fatemeh Pakyari, advokat

”I början av året trädde den så kallade covid-19-lagen i kraft. Lagen syftade enligt regeringen till att hindra att sjukdomen covid-19 fortsätter att spridas genom ”träffsäkra” åtgärder och tanken var att lagen skulle vara av tillfällig natur.

Den 10 september presenterade regeringen ett förslag till vaccinationsbevis som är avsett att kunna användas för det fall smittspridningen tar fart igen. Förslaget förutsatte en förlängning av covid-19-lagen, vilket nu har skett.

I dagarna utannonserade regeringen att de återigen vill förlänga lagen, låt vara med vissa begränsningar. Förlängningen föreslås gälla från 1 februari 2022 till 31 maj 2022.

Lagens tillfälliga natur kan mot denna bakgrund ifrågasättas. Vi efterlyser också en grundlig analys huruvida covid-19-lagen uppnått sitt syfte fram till dags dato.

Det nu aktuella förslaget om vaccinationsbevis innebär att personer som valt att inte vaccinera sig med något av covid-19-vaccinen exkluderas i samband med deltagande i vissa samhällsaktiviteter.

Med stöd av covid-19-lagen föreslås ändringar i förordningen (2021:8) om särskilda begränsningar för att förhindra smittspridning av sjukdomen covid-19 samt ett förslag om förordning om behandling av personuppgifter för nationell användning av vaccinationsbevis.

Regler om vaccinationsbevis innefattar inskränkningar i grundläggande rättigheter såsom t.ex. mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och rätten till kroppslig integritet. Enligt 2 kap 21 § regeringsformen får begränsningar i dessa rättigheter aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett dem.

En så kallad proportionalitetsbedömning krävs. En sådan bedömning ska göras i tre steg, nämligen
(i) bedömning om åtgärden bidrar till att nå målen
(ii) bedömning om mindre ingripande alternativ finns att tillgå samt slutligen
(iii) allmän avvägning mellan berörda intressen. Att, såsom regeringen gör i förslaget, enbart hänvisa till att deltagarbegränsningar syftar till att skydda enskildas liv och hälsa (s. 47) utgör inte en genomförd proportionalitetsbedömning. Även rätten till respekt för privat- och familjeliv enligt Europakonventionen (följer av Europadomstolens praxis) och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna kräver att proportionalitetsbedömningar görs. Redan avsaknaden av en proportionalitetsbedömning gör att förslaget strider mot grundlagen, Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

Enligt svensk grundlag (2 kapitlet 6 § regeringsformen) är var och en gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp, vilket inkluderar vaccinering, och denna rättighet får endast begränsas genom lag och måste underställas riksdagens prövning (2 kapitlet 20 och 22 §§ regeringsformen). Vaccinationsbevis föreslås nu införas genom förordning efter bemyndigande i covid-19-lagen. Därmed undgår förslaget Lagrådets granskning och riksdagens prövning. Lagrådet bör enligt vår uppfattning involveras för att granska förslaget i dess helhet inklusive den fortsatta tillämpningen av covid-19-lagen. Adekvat analys kring förslagets proportionalitet måste ske.

Därutöver måste patientlagens regler om informerat samtycke beaktas.

Ett samtycke till vaccinering är inte frivilligt om Dessa frågor berörs närmare i ett remissvar till Socialdepartementet författat av Bio-Medico Legala Nätverket, där en ingående analys görs av förslagets proportionalitet. Nätverket inkluderar ett 40-tal läkare, jurister, immunologer och praktiker inom vård- och omsorg och en version som allmänheten kan ta del av har publicerats på hemsidan www.lakaruppropet.se.

Bevis om tillfrisknande efter genomgången infektion ingår inte i regeringens förslag och inte heller möjligheten att använda sig av test för pågående infektion. Förslaget skiljer sig därför från EUs så kallade gröna pass (som resulterat i omfattande protester och demonstrationer där det tillämpats för att begränsa medborgares möjligheter att delta i samhällsaktiviteter).

Flera studier har visat att den naturligt genererade immuniteten genom infektion är bredare och mer långvarig än den vaccingenererade, vilket redogörs för i detalj i remissvaret med angivande av källor. Till exempel visar den svenska s.k. COMMUNITY-studien i samarbete mellan bl.a. Danderyds sjukhus, Karolinska Institutet och Folkhälsomyndigheten att antikroppsnivåerna efter genomgången infektion fortfarande är stabila 12 månader efter infektion, medan den senaste delrapporten från studien visar att bland de som fått Pfizers vaccin hade antikroppsnivåerna efter sju månader sjunkit med 85 procent och efter tre månader hade Astravaccinerade bara en femtedel av de Pfizervaccinerades antikroppsnivåer. det innebär att rättigheter fråntas en person som inte vaccinerar sig. Även frågor om olaga diskriminering aktualiseras.

Tvärtom finns det studier som indikerar att de bär på samma mängd virus (se t.ex. https://www.cdc.gov/mmwr/volumes/70/wr/mm7031e2.htm)  och därmed sannolikt är lika smittsamma. I förslaget görs heller ingen förnyad analys av sjukdomens allvarlighet, riskerna för allvarliga biverkningar av vaccinen samt immunitetsläget i samhället givet tidigare samhällsspridning och vaccination. Dessa aspekter behandlas och problematiseras i remissyttrandet.

Vi får inte glömma bort att personer löper olika stor risk för allvarlig sjukdom av covid-19 och att många redan har haft infektionen och har fått en bred T-cellsimmunitet. Avvägningen mellan risk och nytta måste göras individuellt. Att genom vaccinpass indirekt tvinga människor som inte vill eller behöver vaccinera sig mot covid-19 kan aldrig vara en proportionerlig åtgärd. Det skall här tilläggas att regeringen inte ens har bedömt eller på något sätt lyckats kvantifiera några mål med avseende på smittspridningsreduktion.

Vår uppfattning är att förslaget inte är proportionerligt oavsett smittspridningsläge och därmed bedöms strida mot grundlagen, Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och att regeringen därför bör dra tillbaka förslaget”, enligt ovanstående advokaters och juristers debattartikel i Dagens Juridik.

Som lök på laxen så har hela världen varit med om en märklig och konstig lockdown.

För många människor har detta lett till ensamhet och utstötning, eftersom man har vägrat att rätta in sig i ledet. Detta fenomen har gällt både troende och icke troende. 

När många kyrkor har upplåtit sina lokaler till att bli vaccinationscentraler då tycker många troende att det har gått för långt.

Sanningen är den att ingen medicinsk kunnig människa i Sverige, och inga andra heller för den delen, kan veta vad om ingår i dessa sprutor, som har getts till miljontals människor här i landet. Innehållet har ju hemligstämplats av tillverkarna!

Massor av människor har dött och ett enormt stort antal människor har skadats genom dessa injektioner.

Hur kan man komma på tanken att råda någon att ta injektioner med innehåll som påverkar människans gener och som innehåller mycket farliga gifter?

Många undrar varför kyrkornas företrädare inte tar ansvar för sina handlingar.

Denna märkliga Corona-politik har lett till att ensamheten tilltar och att utstötningen fortsätter att ske.

Kriget i Ukraina

Genom kriget i Ukraina, som startade den 24 februari, när Ryssland angrep sitt grannland, har ensamheten och rädslan ytterligare spätts på i land efter land.

Detta krig leder till ytterligare förvirring, ensamhet och utslagning. Utstötningen tilltar.

Följ med samtalet på Facebook, här: