Jesus befriade mig från dödsfruktan – och gav mig inre frid – som finns där hela tiden

På Sverigekanalen TV intervjuades jag om mitt liv, min kallelse och min livsuppgift.

Zoran Kovacevic på Sverigekanalen TV intervjuade mig om min bakgrund, mitt liv, min kallelse och min livsuppgift i sitt TV-program. Längst ned i den här bloggposten finns en klickbar länk.

Jag föddes i ett varmt och tryggt jord- och skogsbrukarhem i Fälltjäl, en liten by utanför Örmsköldsvik i norra Ångermanland. Där fick jag frihet att tänka, fantisera och agera alldeles för mig själv.

Vi var fyra syskon i familjen, tre pojkar och en flicka.

Barnaåren var viktiga för mig. I tonåren räddade Jesus Kristus mig från att gå under. Jag var då 14 år gammal.

Men så tänkte jag inte. Alldeles för mig själv sa jag:

Året innan var jag full av fruktan – för döden. Under sommaren gick jag omkring på åkern och plockade kronblad efter kronblad från prästkragarna.

Som ung brukade man fundera över hur flickan, som man var lite kär i, skulle svara på en liten kärleksinvit. Man brukade säga:

”Gift, ogift
gift, ogift”,
när man plockar bort kronblad efter kronblad.

Jag var helt bunden av dödsfruktan. Därför vågade jag knappt lyssna på radions nyheter eller läsa i tidningen om alla hemskheter som beskrevs. Däremot var jag mycket otrevlig mot mina föräldrar. På insidan var jag osäker och ångestfylld medan på jag utsidan var oförskämd och kaxig, särskilt, mot mina föräldrar.

När jag plockade bort kronbladen på prästkrage efter prästkrage, sa hamnade jag hela tiden – i helvetet.

På den tiden förstod jag inte att det var Guds helige Ande som sökte mig.

Tillsammans med ett 30-tal kamrater, gick jag och läste, som man sa på den tiden. Det skedde på dåvarande elevhemmet vid realskolan i Bredbyn. Där halade jag och drog på att få saken med Gud klar.

Men en kväll tog jag modet till mig och bad att få tala med vår konfirmandpräst; Torsten Wiberg. Det var en klok och förståndig gudsman, som begrep vad saken gällde. En bit i samtalet citerade han ett bibelod från Jesaja 1:18:

Jag och Kristina gifte oss 1970 och kallades till tjänst för Herren Jesus Kristus ett år senare. Kallelsen som Herren gav oss var från Jesaja 43:10;

I bibelordet förstod vi att vi, var och en av oss, är ”MINA VITTNEN”. Dessa ord står i pluralis.
Men där står också att ”NI ÄR MIN TJÄNARE”. Detta står i singularis.

Vi förstod genom, den helige Andes uppenbarelse att vi, båda två, är Guds ”VITTNEN”. Men också att, vi båda tillsammans, har en ”TJÄNST” i Guds rike.

1986 blev vi förvandlades genom den helige Andes kraft och då fick var och en av oss olika nådegåvor. Kristina och jag fick i uppdrag att befria människor till tjänst.

Vi ska göra
en efter en till lärjunge
för att den också ska göra lärjungar,
som gör lärjungar,
i generation
efter generation.

En märklig profetia fick jag vid ett tillfälle för drygt 35 år sedan, av en kvinna. Ja, det var ett ett märkligt profetiskt tilltal, angående min livsuppgift.

Gud hade inte kallat mig därför att jag klarade av det. Nej, han hade kallat mig därför att jag inte klarade av det. Därför är jag helt beroende av Jesus Kristus och den helige Ande.

Vår tro handlar om att multiplicera det vi har fått. Men det handlar inte om att minska lite grand – (minus),

Vi får Inte låta det minska något lite. Det handlar inte heller om att addera och plussa på lite grand.

2 Tim. 2:2 visar vägen …

Det handlar om att vi ska ta ansvar för fyra generationer.

2 Tim. 2:2 pekar på att jag ska investera mitt liv i en person som jag tror på och som är värd förtroendet. Därför ska jag investera min tid och kraft i någon (eller några få) som jag tror på och kan lita på.
Denne kan sedan överföra sitt liv, sin kraft och sin förmåga till någon, som i sin tur vill och kan föra det här vidare till någon annan som denne litar på.

Jesus sa i Johannes 15:16;

För att jag ska kunna bära frukt som består – för evigt …
… så måste jag dö bort från allt mitt eget, av självisk art.

Allt måste dö.
ALLTING.

Det är bara den troende människa, vars hjärta har god jord, som kan bära den sorts frukt som består över dödsfloden.

Men Inte den första jordmånen kan bära god frukt = säden som såddes vid vägkanten.
Inte den andra heller = den säd som såddes på stenig mark.
Och inte den tredje jordmånen = säden som såddes bland tistlar.

Man blir andligt fertil – alltså fruktsam – först när man dör bort ifrån sig själv och ifrån allt sitt eget.

Sättpotatisen måste vara … bli helt värdelös för ägaren,
och helt obrukbar för denne
och få vara alldeles för sig själv nere i jorden
så att den kan DÖ – för att kunna ge nya ”potatisbarn”.

Gud vill rensa bort all ondska, all orenhet, all oärlighet och allt högmod och även synden som så ofta kletar sig fast i oss.

Innan man kokar sylt brukar man rensa bären från skräp, löv, barr och blad. När temperaturen stiger i grytan kommer allt möjligt skräp upp till ytan, trots att man noga har rensat bort det som inte hörde dit – före.

Vad är det som kommer upp till ytan mendan man kokar bären, under hög värme?

Vad menar Jesus med det han säger i Matt. 13:23?

I Markus 4:20 och i Lukas 8:15 bekräftas detta.

Hur mycket blir?
30-falt
+ 60-falt
+ 100-falt? = 190 gånger

mer än den säd som såddes!

Den som har den goda jorden i sitt hjärta, som det beskrivs i Matteus kapitel 13, i Markus 4 och i Lukas 8, bär hur mycket frukt som helst i sitt liv.

”Berätta om det
för era barn, och låt era barn berätta

för sina barn, och deras barn
för nästa generation.”

Abraham, Isak, Jakob och Juda är exempel på fyra generationer, som omnämns i bibeln.
Jesus talade i Matteus 10:40 också om fyra generationer:

”Den som tar emot er
tar emot mig,
och den som tar emot mig
tar emot honom
som har sänt mig.”

”Men den som tar emot det sådda i den goda jorden är den
som hör ordet
och förstår det,
och som bär frukt,
så att en del ger hundrafalt
och en del sextiofalt
och en del trettiofalt.”

”Och vad du
har hört av mig och fått betygat av många vittnen,
det må du betro åt män som är förtroende värda,
och som kan bli skickliga att i sin ordning
undervisa andra.”

Levi Pethrus sa för 50 år sedan:

På det sättet hade han byggt Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Han byggde församlingen genom sina goda och trogna medarbetare.

Varje lördag kommer ett trofast arbetslag till ”Kyrkan utan tak” på Frölunda Torg för att predika evangeliet, samtala med intresserade människor och dela ut 3-400 traktater med bibelord.

Detta gör vi för att, om möjligt, kunna vinna de förlorade för Jesus Kristus.

Om några veckor, den 21-24 november, samlas andiga ledare för femtonde gången, sedan mars 2022. Lägret blir på Berghems kristna lägergård i Bohuslän och handlar om Hebréerbrevet 11 och de troshjältar som det där berättas om.

Undervisningen blir en färgsprakande palett, där ett stort antal gudsinspirerade talare, delar vad Herren Gud har uppenbarat för dem.

Här kan du ta del av intervjun
på Sverigekanalen TV.
Den startar 1.06.30 in i videon

Följ med i samtalet
på Facebook, här:

Om Sven-Allan Johansson 168 artiklar
Ansvarig utgivare för sistatiden.se

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.