Troshjälten Sara. Christina Bonnevier undervisar:
Fyra rubriker om troshjälten Sara:
1) Sara, Abrahams hustru, blev nationernas moder genom sin trofasthet
2) Sara är en trosförebild för många kvinnor
3) Saras tro förlöste kraft som öppnade för att Jesus skulle komma genom henne
4) Genom tron fick Sara kraft att bli mor fast hon inte längre hade det på kvinnors vis – och hon är den enda kvinnan i Bibeln – som hedrats med att få åldern vid sin död nedtecknad
Bibelcitaten är hämtade ur Svenska Folkbibeln 1998, om inte annat anges.
Låt oss fördjupa oss i dessa fyra rubriker.
Och vi börjar med den första rubriken:
1) Sara, Abrahams hustru, blev nationernas moder genom sin trofasthet
Först lite grunddata: Sara hette Saraj innan Gud ändrade hennes namn till Sara. Saraj och Sara kommer från hebreiskan och betyder furstinna, eller prinsessa. Saraj föddes 1803 före Kr och dog 1676 före Kristus. Och hon var Abrahams hustru (1 Moseboken 12:5), men hon var också hans halvsyster, på sin fars sida (1 Moseboken 20:12). När vi läser om Sara, kan vi se att hennes liv inte var lätt.
Men, det är inte det som gör hennes liv unikt. Vad som gör hennes liv unikt, är flera saker. Vi kan genom att läsa om henne i 1 Moseboken, från kapitel 12-23 förstå att hon var en enastående kvinna, av tro, som fick mod genom sin tro, till enastående trofasthet och gärningar. Till exempel lämnade hon sitt hemland för att följa sin make Abraham (som då hette Abram) och för att stödja honom i att fullfölja Guds vilja. När Gud kallade hennes make ut ur Kaldeiska Ur, så följde hon med honom och lämnade allt bakom sig. Av de bibliska texterna lär vi oss att Saraj var vacker. Och att hon var rik. Men också att hon bar en djup sorg inom sig, för hon var barnlös, 1 Moseboken 11:30. Det står att hon var ofruktsam, och att hon inte hade några barn. Men vi förstår att hon hade en stark Gudstro, och i 1 Moseboken 17:15 säger Gud till Abraham (det nya namn Gud gav honom) att hans hustru också ska ha ett nytt namn, nämligen Sara, och att Gud ska välsigna henne så att folkslag och kungar över folk ska komma genom henne. Vilket löfte! Särskilt till en kvinna som var för gammal rent naturligt för att kunna få barn.
Men vi kan undra varför Saraj skulle byta namn till Sara, om de hade samma betydelse? Sannolikt var det för att betona att en ny tid var kommen. Saraj hade tidigare tagit initiativet till att lösa barnlösheten själv, genom att låta Abraham gå in till hennes tjänstekvinna Hagar, och detta hade resulterat i Ismael, en pojke som Saraj inte var mor till. I 1 Moseboken 16:1-2 står det: ”Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar. Och Saraj sade till Abram: Se, HERREN har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Jag kanske kan få barn genom henne. Och Abram lyssnade till Sarajs ord.”
Saraj verkade verkligen ha allt. Hon var rik, och hon var vacker, men hon kunde inte få barn. Och ett tag tog hon ledningen, och fann en lösning. Och hennes lösning var att slavinnan Hagar från Egypten skulle föda barn åt henne. Hon hade ju hört Guds löfte till Abraham att en arvinge skulle komma från hans kropp, och hon tänkte att Gud inte kunde använda henne, för att hon var för gammal. Hon var ungefär tio år yngre än Abraham. Abraham var 75 år ungefär redan när han kallades i 1 Moseboken 12, och han var 86 när Ismael föddes och då var Saraj redan då överårig, och för gammal att få barn.
Men Ismael var inte Guds lösning, och Gud överraskade verkligen Saraj när han sa att hon själv skulle föda barn, att det var Guds lösning, och trots att hon blev en av troshjältarna i Hebreerbrevet 11, så får vi förstå att Gud gjorde mycket mer än Sara kunde tro eller tänka. Och det är i 1 Moseboken 17:15-17 som Gud säger till Abraham, sedan han ingått förbund med honom igen, och ändrat hans namn från Abram till Abraham. Han sa: ”Din hustru Saraj ska inte mer kallas Saraj, utan hennes namn skall vara Sara. Jag skall välsigna henne. Jag skall välsigna henne med folkslag och kungar över folk skall komma från henne. Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log och sade för sig själv: Skulle det födas barn åt en man som är hundra år? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år?”
2) Hur var Sara en trosförebild för många kvinnor?
Vi ska begrunda, att Gud sa, jag ska ta dig till din destination, till ditt slutmål, men vägen dit är en förberedelse på det som skulle komma. Så Sara är en trosförebild genom hur hon lärde sig att lita på Gud igenom allt, också genom sitt misstag, hur hon arrangerade så att Abraham gick in till hennes slavinna, för att Sara skulle få barn genom henne. För när hon stod där, och väntade sonen Isak, förstod hon, att Gud hade en annan plan, och Guds plan sträckte sig så mycket längre än att det skulle bli ett barn, nämligen till den långsiktiga planen att sända en frälsare till världen. Så för att komma till att bli en mor till nationerna, behövde Gud förbereda Saras hjärta, och forma henne. Den resan var en utmaning för henne.
Så, för att förstå hur Gud förberedde henne, ska vi fortsätta att titta på Saras liv, och begrunda vad du och jag som kvinnor kan lära oss, eller kanske alla som tillhör Gud genom tron på Jesus Kristus och följer honom i väntan på att ett löfte ska uppfyllas?
Vi vet att Saraj var en väldigt vacker kvinna. Det hade kunnat vara en frestelse för henne. Det hade kunnat göra henne stolt. Vi vet att vackra människor kan få fördelar, men det verkar inte som om Saraj drog någon nytta av sitt utseende alls. Hon verkade inte förtrösta på det, utan istället var det Gud hon litade på. Inte heller verkar det ha varit sin man hon litade på, utan också när han satte hennes trygghet på spel vid två tillfällen, när de kom till Egypten respektive Gerar och Abram bad att hon inte skulle berätta för kungarna där att hon var hans fru, utan att säga att hon var hans syster, valde hon att lyda, utan att frukta. Och om man sätter sig in i vad hon kunde ha känt, när de hämtade henne, inför risken att bli bortgift, så kan vi förstå att hon kunde ha varit rädd. Men Petrus skriver att det var hon inte:
Vi läser i 1 Petrusbrevet 3:3-6: ”Sträva inte efter att dra uppmärksamheten till ert yttre genom dyrbara smycken, vackra kläder och konstfulla frisyrer. Nej, satsa istället på ert inre, så att ni har ett mjukt och behagligt sätt. Det är en skönhet som aldrig försvinner, och något som är dyrbart i Guds ögon. Den skönheten fanns hos de kvinnor som levde för länge sedan och tillhörde Gud. De litade på Gud och satte sin man före sig själva. Sara till exempel lydde sin man Abraham och kallade honom herre. Ha henne som förebild och gör det som är gott utan att vara rädda för någonting.”(Nya Levande Bibeln)
I det individualistiska samhälle vi lever i är det lätt att tänka, att här gäller det att vara om sig och kring sig, för tänk om jag blir bortgift med kungen i Egypten eller kungen i Gerar, och det vill jag inte. Men det Petrus säger är att tron på Gud gjorde att hon kunde lyda Abrams begäran utan att frukta, för Gud skulle beskydda henne.
Och det är några saker vi behöver förstå om Gud, om Abraham och om Sara, som alla tre spelar viktiga roller i berättelsen om Sara och Saras situation, henne som vi särskilt fokuserar på här, som en troskvinna av rang:
A) Om Gud:
Filipperbrevet 2:3 säger: ”Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.” Detta gjorde Sara när hon lydde Abraham.
B) Om Abraham:
Han var rädd. När det blev hungersnöd och de drog till Egypten och senare när de flyttade till Gerar, var Abraham rädd för att bli dödad för Saras skönhets skull, hans lösning var inte Guds lösning. Hans lösning var att be henne tiga om hon var hans fru, för han var rädd att de annars skulle döda honom för hennes skönhets skull.
Vi läser i 1 Moseboken 12:11-13: ”Hör på, jag vet att du är en vacker kvinna. När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så kommer de att döda mig, men låta dig leva. Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig, för din skull och jag får det bra, tack var dig.” Och i 1 Moseboken 12:16: ”Och det gick bra för Abraham för hennes skull, och han fick får, nötboskap och åsninnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.”
Nästa tillfälle Abraham gjorde samma sak var i Gerar. Vi läser i 1 Moseboken 20:2: ”Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då sände Abimelek, kungen i Gerar, bud och hämtade Sara till sig.”
C) Vad kan vi lära om Sara och om Gud?
Två gånger återsändes hon till sin man, därför att hon inte stred för sin rätt. Gud vakade över henne., för att hon inte tog rätten i egna händer, hon stred inte för sin egen sak, hon lät Gud strida. Vi läser i 1 Moseboken 12:17-20: ”Men HERREN lät farao och hans hus drabbas av stora plågor för Abrams hustru Sarajs skull. Då kallade farao till sig Abram och sade: Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte att hon är din hustru? Här har du din hustru, tag henne och ge dig av.” Och farao gav sina män order att skicka iväg Abram med hans hustru och allt han ägde.”
Och vid det andra tillfället sa kungen i Gerar så här i 1 Moseboken 20:5-14 när Gud uppenbarat att Sara var Abrahams hustru: ”Har han inte själv sagt till mig. Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta. Då sade Gud till honom i drömmen: Ja, jag vet att du gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne. Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö. Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra. Och Abimelek frågade Abraham: Vad tänkte du på när du gjorde detta? Abraham svarade: Jag tänkte att på den här platsen fruktar man nog inte Gud. De kommer att döda mig för min hustrus skull. Hon är också verkligen min syster, dotter till min far, men inte till min mor, och hon blev min hustru. Men när Gud sände mig på vandring bort från min fars hus sade jag till henne: Visa mig din kärlek så att du överallt dit vi kommer säger att jag är din bror. Då tog Abimelek får och nötboskap, tjänare och tjänarinnor och gav åt Abraham. Han gav honom också tillbaka hans hustru Sara.”
Och i 1 Moseboken 20:16: ”Och till Sara sade han: Jag ger din bror tusen siklar silver. Det är en försoningsgåva för dig inför allt ditt folk, så att du får upprättelse inför alla.”
Så Sara är en förebild för många kvinnor, men också män, för att Sara litade verkligen på Gud efter det mått av tro hon fått, när hon satte sin man före sig själv, och underordnade sig hans auktoritet utan att vara rädd. Hennes man, som också var hennes halvbror, utsatte ju henne för en stor risk, för att rädda sig själv. Hans beslut styrdes av att han var rädd att bli dödad, och hon gjorde honom till viljes. Hon ljög inte, han var verkligen hennes bror, men hon undanhöll den fulla sanningen, att han också var hennes make, för att han begärt det av henne. När hon lydde, satte hon honom före sig själv som det står i Fil 2:3 att vi ska göra, och Gud grep in och räddade dem båda, samtidigt som han välsignade dem med ekonomiskt välstånd, för Saras skull.
Och Gud uppfyllde löftet i 2 Moseboken 14:14 där det står: ”Jag ska strida för er, och ni ska vara stilla.” Sara var stilla och lät Herren strida för dem båda, och det står rent ut, att det var för Saras skull det gick bra för Abraham och Gud såg till att hon sändes åter till sin make vid båda tillfällena, och Abraham sa det själv vid första tillfället, att gör så, så skall det gå bra för honom, för hennes skull, och vid det andra tillfället berättade han att han sagt i samband med att de drog ut: ”Visa mig din kärlek dit vi kommer genom att säga att jag är din bror.” Men samtidigt lär vi oss att hon, trots sin tro, vid ett tillfälle föll för en frestelse, och det var när hon lät sin man gå in till Hagar. För det var inte Guds plan, där brast Sara i tro. Men slutligen, i kapitel 18 besöker Herren Abraham och i vers 10-15 står det: ”HERREN sade till Abraham: Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid och se då skall din hustru Sara ha en son. Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom. Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder och Sara hade det inte längre på kvinnors vis. Sara log inom sig och tänkte: När jag nu blivit gammal, skall jag då upptändas av åtrå? Min herre är ju också gammal. HERREN sade till Abraham: Varför log Sara och tänkte? Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? Skulle något vara omöjligt för HERREN? Vid den bestämda tiden nästa år skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sara ha en son. Då nekade Sara och sade: Jag log inte, ty hon blev förskräckt. Men han sade: Jo, du log.”
3) Saras tro förlöste kraft som öppnade för att Jesus skulle komma genom henne
Allas tro kan komma till en platå, där den liksom där och då inte kan ta emot det Gud vill göra, när han gör långt mer än vi kan tro eller tänka, Efesierbrevet 3:20. Saras tro nådde den platån när hennes mens upphörde, (och hon inte längre hade det på kvinnors vis). Hon trodde verkligen att Gud skulle ge Abraham en avkomma som skulle bli så stor att om man kunde räkna stjärnorna eller sandkornen, skulle Abrahams avkomma kunna räknas, men hon trodde inte att hon var inblandad, hon hoppades nog, men hon vågade inte tro på ett sådant under. Så hon löste problemet genom sitt mänskliga förstånd, genom sin tjänstekvinna Hagar, genom att säga till Abraham att gå in till henne så att Sara kunde få barn genom henne. Och det lyckades, Hagar blev verkligen gravid och födde en son, Ismael. Alla som vandrar med Gud, når ibland till den platån, när vi tror att det här kommer inte att gå, så vi söker en egen lösning. Men det är då Gud kommer och överraskar och utmanar oss, så att vi kan komma över trosplatån och når en ny nivå av tro, där kraften i Guds löften blir förlöst. Så blev det för Sara, när Gud sa i 1 Moseboken 18:10-11: ”Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och då skall din hustru Sara ha en son. Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom. Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade det inte längre på kvinnors vis.” Då hon blev mamma var hon 90 år.
4) Genom tron fick Sara kraft att bli mor fast hon inte längre hade det på kvinnors vis – och hon är den enda kvinnan i Bibeln – som hedrats med att få åldern vid sin död nedtecknad
Så mänskligt sett gick det inte längre för Sara att bli gravid. Hennes tro blev verkligen utmanad. Och hon log inom sig när hon hörde Gud säga i 1 Moseboken 18:10: ”Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och då skall din hustru Sara ha en son …” Och i Rom 9:9 skriver Paulus: ”Ty ett löftesord var detta: Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.” Och Gud bemöter hennes tvivel i 1 Moseboken 18:14: ”Skulle något vara omöjligt för HERREN? Vid den bestämda tiden nästa år skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sara ha en son.”
Och så blev det. Sara fick tro som förlöste kraften som öppnade för att Jesus skulle komma genom henne.
I 1 Moseboken 21:1-7: ”HERREN såg till Sara så som han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara som han hade sagt. Sara blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, just vid den tid som Gud hade sagt honom. Abraham gav den son som Sara hade fått namnet Isak. Och Abraham omskar sin son Isak när han åtta dagar gammal, som Gud hade befallt honom. Abraham var etthundra år när hans son Isak föddes. Sara sade: Gud har fått mig att le. Alla som får höra detta kommer att le med mig. Och hon sade: Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle amma barn? Men nu har jag fött en son på hans ålderdom.”
Isak är ett hebreiskt namn som betyder han skrattar, eller man skrattar.
I Matteus 1:2 står det att Abraham födde Isak och i vers 17 står det att det är 14 släktled från Abraham till Jesus, alltså 13 från Isak till Jesus, och i Lukas 3:34 står Isak som född av Abraham. Och Galaterbrevet 3:16 förklarar för oss att Guds löfte gick långt utöver löftet om Isak, för det var genom Isak som Guds Son och frälsaren skulle komma, alltså är Sara en stammoder för Jesus. I Galaterbrevet 3:16 skriver Paulus: ”Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: och åt dina avkomlingar, som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus.”
Detta betyder alltså att Sara blev en stammoder åt avkomlingen, frälsaren som är Kristus. Och alla blir ni, när ni gör det rätta utan att låta er skrämmas, döttrar eller barn till Sara, som Petrus skriver i 1 Petrus 3:6, eller de som är i tron är Abrahams verkliga barn som Paulus skriver i Gal 3:6-7.
Ja, Sara var en troskvinna. Därför blev hon upprörd i sitt hjärta när Ismael som fötts av slavkvinnan hånskrattade åt hennes son Isak. Då sade hon till Abraham i 1 Moseboken 21:10-12: ”Driv ut den här slavinnan och hennes son, för den här slavinnans son skall inte dela arvet med min son Isak. Abraham tog mycket illa vid sig för sin sons skull. Men Gud sade till Abraham: Tag inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, ty det är genom Isak som du skall få din avkomma.”
Vi hörde som Paulus sa i Gal 3:16-17, det är avkomman, Jesus, Gud talar om. Och i Gal 4:30 står det: ”Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria kvinnans son. Alltså, Bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.”
Vem är den fria hustrun? Jo, det är Sara. Sara fick på grund av sin tro och lydnad en nyckelroll som en förebild för alla troende kvinnor, men också alla troende män, till alla som står under auktoritet. Även om vi står under auktoritet ska vi lyda Gud utan att frukta, och veta att han strider för oss. Sara prövades hårt, men Gud återupprättade henne, först genom kungen Abimelek i Gerar som gav Abraham 1000 silverseklar, i 1 Moseboken 20:16, som en försoningsgåva inför allt ditt folk, så att hon fick upprättelse inför alla, när han förstått att Sara var Abrahams hustru, och inte bara hans syster och han återlämnade henne. Sedan, överträffade Gud hennes tro och förmerade den genom att ge henne en son som skulle bli frälsarens stamfader, nämligen Isak, när hon var 90 år och hennes make Abraham 100.
Men slavinnans son hånskrattade åt Isak. Vi ser världens hat och hån mot frälsaren redan här och Sara blev upprörd, som David blev inför Goliats hån, och Gud bekräftade henne inför Abraham när hon sa: ”Driv ut slavinnan och hennes son, för hon ska inte ärva med min son.” Här var det hennes son, och hon var den fria kvinnan. Saras upprättelse blev fullständig. Hon underordnade sig Gud och blev fullständigt upphöjd och återupprättad, från sin förnedring att vara ofruktsam, som ju var ett tecken på att inte vara välsignad, att vara försmådd av Gud. Men hon väntade på Herren, och hennes upphöjelse blev en verklig triumf som bevaras ända in i evigheten, för genom hennes säd kom frälsaren, genom Isak. I Petrus första brev 5:5-7 står det: ”Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand så skall han upphöja er när hans tid är inne. Och kasta era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.”
Detta var principer som Sara levde efter. Hon är den enda kvinnan i Bibeln som hedrats med att få åldern vid sin död nedtecknad.
Vi läser avslutningsvis i 1 Moseboken 23:1-2: ”Sara blev etthundratjugosju år. Så gammal blev Sara. Hon dog i Kirjat-Aba, det vill säga Hebron i Kanaans land. Och Abraham kom för att sörja Sara och begråta henne.”
Christina Bonnevier
Christina Bonnevier undervisar
om troshjälten Sara, klicka här:
Christina Bonnevier – fick i en syn – besök av Jesus
– Jag är född i Västerås men i min födelseattest står Köping angivet som födelseort, därför att min mamma var skriven där.
Sedan en hel del år tillbaka bor jag nu i Möklinta inom Sala kommun.
Bott under lång tid i Stockholmstrakten
– I större delen av mitt liv i Stockholmsregionen. I 45 år bodde jag där, sedan jag var 8 år till jag var 53. Då flyttade jag och min man till Möklinta för att starta upp Betaniaförsamlingen på nytt. Det skedde sedan Gud gett mig en kallelse genom tilltal, syner och visioner.
Jesus besökte mig, i en syn, i mitt sovrum som 21 åring
– Jag är härligt frälst sedan Jesus besökte mig i mitt sovrum när jag var 21 år. När jag var 24 år blev jag troendedöpt på Södermalmskyrkan i Stockholm och även döpt i den Helige Ande. En söndagsskola var jag med om att starta på Missionskyrkan i Älvsjö.
Utbildad journalist
– Jag är utbildad journalist på Journalisthögskolan, och har läst teologi på STH, Skandinaviska teologiska högskolan och tagit själavårdskurser på Ellel Sverige.
Varit gift i nästan 20 år med Lennart Bonnevier
– Jag är gift med en underbar man. Den 24 september 2025 har vi varit gifta i 20 år. Han heter Lennart, och har två barn som är 47 respektive 42 år gamla och även sex barnbarn som är mellan 19 och åtta år.
Vi har en hund som heter Noomi – en chihuahua-blandning – och två katter, som heter Priscilla och Aquila – en blandning mellan turskisk angora, ragdoll och maine coon.
Kallad till att missionera
– Jag är kallad av Jesus Kristus till att missionera. Det som ligger mest på mitt hjärta är att predika Guds rike och leda människor till frälsning. Mitt livs stora önskan är få se människor möta Jesus.
Herren Jesus visade mig i min specifika kallelse – hit till Möklinta som jag fick hösten 2011 – att jag stod på ett torg med flera andra människor och delade ut korv. Just det har vi nu gjort regelbundet sedan vi kom hit, under drygt 11 års tid.
Det är av nåd att jag har fått leda flera till frälsning.
Avskild som pastor
– Jag är avskild som pastor för Betaniaförsamlingen i Möklinta tillsammans med min make. Det skedde genom bön och handpåläggning.
Nu arbetar vi med en ombyggnad av kapellet.
Församlingen lades ner för 30 år sedan
– Församlingen här i Betania lades ner i mitten på 90-tale. Men Gud hade andra planer, så därför är den startad på nytt.
Har en digital lärjungaskola på Zoom
– Till mina uppgifter hör att göra lärjungar, och det gör jag i t. ex en lärjungaskola på zoom varje vecka.
Mellan en och två gånger predikar jag varje vecka i kapellet här. Mötena sänds även ut live på nätet.
Ett socialt arbete har vi genom att stötta människor med bostad som inte lyckats få sin boendesituation löst, det den vanliga vägen. Det finns lägenheter i denna fastighet.
Vi försöker att leda dessa till Jesus, främst genom att uppmuntra dem att komma på våra möten. Att samtala med människor, dela ut bibelord, på bland annat facebook, är angeläget, liksom att be för människor till helande, befrielse och upprättelse.
Besökt missionsländer i Asien och Afrika
– Vi har även rest en del i mission till länder som Indien, Nepal och i Afrikanska länder. Där har jag predikat och har fått se Herren Jesus göra många under till helande och läkedom.
Vi stöttar även organisationer som Open Doors, och Josua Rehab i Gamleby. Vi försöker att göra det som Herren leder oss att göra.
Utöver detta ger vi ut nyhetsbrev där vi vittnar om de möjligheter som finns i namnet Jesus.
Min man Lennart arbetar med mycket av praktisk art
– Lennart skjutsar, sköter och utvecklar den tekniska infrastrukturen och tar hand om det löpande, som behöver göras i huset. Han är också med i vår styrelse.
En god vän, som jag fick förmånen att döpa till Kristus i Stockholm, har följt med till arbetet här och är nu avskild som en äldste i församlingen.
Gud är underbar och god!
Lämna ett svar