Troshjälten Jehu. Hans Eriksson undervisar:
Jehu kröns till kung över Israels rike och blir lydig Guds befallning om bestraffning av Ahabs hus.
Jehu blev Israels tionde konung efter sin ätt och var innan sin kröning befälhavare i kung Jorams här. På profeten Elias befallning smordes han till kung, av en profetlärjunge, till Israels konung och samtidigt uttalades en profetia över honom att han skulle förgöra hela Ahabs hus (2 Kon 9:7–10).
För att få klarhet över varför denna profetia uttalades över honom behöver vi få en biblisk bakgrund till varför Gud valde denna straffdom över Ahab och hans hus.
Ahabs hus synd väckte Herrens vrede
Ahab var den sjunde konungen i det nordisraelitiska riket och den andre i ordningen i sin ätt. (1 Kon 16:29 ff) Om Ahab sägs i 1 Kon 16:30-33: ”Men Ahab, Omris son, gjorde det som var ont inför Herren, mer än någon av dem som hade varit före honom. Och som om det inte var nog för honom att leva i Jerobeams, Nebats sons, synder, tog han också till hustru Isebel, som var dotter till Etbaal, sidoniernas kung, och gick bort och tjänade Baal och tillbad honom. Han reste ett altare åt Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria. Dessutom lät Ahab göra en asherapåle. Han gjorde mer för att väcka Herrens, Israels Guds, vrede än någon av de israelitiska kungar som hade varit före honom”.
Ahabs kungaperiod sträckte sig från 875-854 f Kr. Efter hans kungaperiod efterträddes han av sönerna Ahasja, 854 – 853 f Kr, och Joram 853 – 842 f Kr. Sönerna var liksom sin far dyrkare av främmande gudar och kom därför att drabbas av den profetia som uttalats över Ahabs hus.
Ahab ingick äktenskap med Isebel, ett äktenskap vars avsikt troligen var att stärka den av Salomo inleda förbindelsen mellan Israel och Fenicien i syfte att främja båda rikenas ekonomiska intressen. (Källa: Biblisk ordbok).
För Isebels skull och säkerligen också av politiska skäl lät Ahab införa dyrkan av Baal i sitt rike.
Drottning Isebel införde fenicisk gudsdyrkan vid Ahabs hov
Isebel blev drottning i tiostatsriket Israel genom sitt giftermål (1 Kon 16:31) med kung Ahab. Isebel införde fenicisk gudsdyrkan vid Ahabs hov. Under Isebels ledning fick avgudadyrkan en sådan spridning att det slutligen återstod endast sju tusen män som inte dyrkade Baal. Hon förmådde Ahab att bygga ett tempel åt Baal och arbetade energiskt på att utrota Israels gamla religion och ersätt den med Baalstjänsten. Hon var utomordentligt viljestark och utövade ett avgörande inflytande på landets styrelse och tidvis lät Ahab henne styra alldeles som hon ville. (1 Kon 21:5-ff).
Man offrade barn till Baal under Ahabs styre
Baal (herre, ägare) dyrkades som den förnämsta guden i ett land eller ort hos alla västsemitiska folk. Baal dyrkades som alstringens och fruktbarhetens herre. Man har också menat att han dyrkades som solgud. Till hans dyrkan hörde kultisk prostitution (jmf 4 Mos 25), och människooffer. I synnerhet offrade man barn åt honom. Efter uttåget ur Egypten och bosättning i Kanaans land frestades Israels folk till avfall och dyrkandet av Baal. Två områden som frestade det israeliska folket till Baaltillbedjan var sambandet mellan Baal och jordbruket (alstringen) och Baals sinnesberusande kult.
Följderna av Ahabs hus synd
Ahas och hans hus synd hade väckt Herrens vrede vilket ledde till att Herren valde att genom profeten Elias uttala en dom över Ahab och hans hus. (1 Kon 21:17 ff). Den som Gud hade utvalt till att smörjas som kung och genomföra denna straffdom var befälhavaren i kung Jorams här, Jehu.
Jehu smordes av en profetlärjunge till Israels konung
Jehu smordes till Israels tionde kung efter sin ätts grundare. Innan sin kröning var han befälhavare i konung Jorams här, men på profeten Elias befallning smordes han av en profetlärjunge till Israels konung. Hans kungaperiod sträckte sig från 842 – 815 f.Kr.
I samband med kröningen uttalades en profetia över honom att han skulle utrota Ahabs hus. (1 Kon 21:17 ff och 2 Kon 9:1 ff): ”Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sade till honom: spänn bältet om livet och tag den här oljeflaskan med dig och gå till Ramot i Gilead. När du har kommit dit sök då upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi. Gå in till honom och bed honom resa sig upp där han sitter bland sina bröder och för in honom i den innersta kammaren. Tag oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: Så säger Herren; Jag har smort dig till kung över Israel”.
Själva profetian som profetlärjungen uttalade på uppdrag av Elias lyder: 2 Kon 9:6 ”Då reste han sig och gick in i huset. Profetlärjungen hällde olja på hans huvud och sade till honom: ´Så säger Herren, Israels Gud: Jag har smort dig till kung över Herrens folk, över Israel. Du ska förgöra Ahabs, din herres, hus, för jag ska på Isebel hämnas mina tjänare profeternas blod, ja, alla Herrens tjänares blod. Hela Ahabs hus ska utrotas. Jag ska utrota alla av mankön i Ahabs hus, både små och stora i Israel. Jag ska göra med Ahabs hus, som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus. 10 Hundarna ska äta upp Isebel på Jisreels åkerfält, och ingen ska begrava henne`”.
Jehu fullföljer profetian som uttalats över honom
I 2:a Konungaboken, kapitel 9 påbörjar Jehu det som profeterats över honom. Såväl kung Joram som kung Ahasja och drottning Isebel blir dödade. På en fråga från kung Joram om allt står väl till svarar Jehu: ”Hur skulle det kunna göra det så länge som din mor Isebels avgudaväsen och hennes många trolldomskonster finns kvar”.
Hela kapitel 10 i 2:a Konungaboken beskriver fortsättningen av profetians uppfyllelse. Hela Ahabs hus rensas från all avgudadyrkan, dvs alla i hans hus blir dödade. Därefter bröts baalsstoden sönder och även Baals tempel. När Jehu utfört det profetiska uppdraget ger Herren honom följande vitsord: ”Därför att du har väl utfört det som var rätt i min ögon och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, därför skall dina söner till fjärde led sitta på Israels tron”. (2:a Kon 10:30).
Jehu fick Herrens godkännande
Jehu fullföljde Herrens uppmaning att utrota alla ur Ahabs hus och fick därför Herrens godkännande. Men i slutet av berättelsen om Jehu finns också mindre smickrande ord om honom. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda, inte från guldkalvarna i Betel och Dan. (2 Kon 10:28-29).
Ytterligare kan sägas om Jehu att han inte brydde sig om att av hela sitt hjärta följa Herrens, Israels Guds lag. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam hade kommit Israel att synda. (2 Kon 10:31).
Finns det lärdomar för vår tid att ta fasta på?
Reflektioner utifrån den kultur som var rådande under Ahabs hus tid fram tills straffdomen sattes i verket, jämfört med den kultur som är rådande i dagens Sverige.
Vilka lärdomar bör vi i vår tid ta fasta på?
Finns det paralleller mellan styrningen av Israels land under kung Ahabs och hans söners regeringstid, och vår tids styrning av Sverige?
Låt oss börja med att följa kung Jehus kungaperiod. När profetian uttalas finns inte någon uppgift om att han motsatte sig Herrens uppdrag att utföra domen över Ahab och hans hus. Det tyder på att han kände sig manad att fullfölja det Gud hade bestämt. Bibeln ger en mycket tydlig beskrivning över hur denna dom gick till. Dramatisk, vulgär och våldsam sett ur svenskens ögon. Men som så många gånger tidigare, när det judiska folket hade syndat mot Gud och vikit av från hans väg, så följde våldsamma straffdomar. Gud älskade sitt folk, men tvingades bestraffa dem när de avvek. Så var situationen för det judiska folket under hela GT tid.
I och med Jesu födelse kommer vi in i nya förbudets tid, nådens och frälsningens tid. Jesus kom för att sona människans synd och erbjuda frälsning för var och en som är villig att omvända sig och tro på honom som Gud Son. Tron och respekten för Gud och hans Son har varit en grund för Sverige och västerlandets utveckling och ekonomiska välstånd.
Men hur ser det ut i vår tid, i vårt Sverige idag? Länge betraktades vi med respekt av vår omvärld, ett folkhem byggt på kristen grund med trygghet och ärlighet som riktmärke, men successivt har en nedmontering av vårt kristna arv skett. I takt med sekulariseringen har de grundläggande kristna värderingarna eroderats till ett intet. Sverige betraktas idag som det näst mest sekulariserade landet i hela världen. Får detta konsekvenser? Självklart. Det vi sår får vi skörda. Liksom kung Ahab och hans hus fick erfara.
Fyra områden som tidigare var otänkbara – men som nu är allmänt accepterade
Låt oss se på fyra områden som tidigare var otänkbara men som nu är allmänt accepterade, inte bara av det sekulära samhället, utan även inom delar av kyrkan. Och få, om ens någon, av våra kristna ledare verkar vilja träda fram och opponerar sig. Undantag finns dock.
För det första
är det knappt någon som ifrågasätter att vårt land aborterar bort ca 35.000 ofödda barn i demokratins och själviskhetens anda. I vår tid tillämpar vi detta på ett mera sofistikerat sätt (än vad som skedde på kung Ahabs tid) genom att tala om ”kvinnans rätt att bestämma över sin kropp”. Att det finns ytterligare ett liv pratas det inte om. Jmf offrandet av barn till Baal.
Det andra området
är det successiva accepterandet av samkönat som nu sakta men säkert smyger sig in i även de frikyrkliga sammanhangen. Det låter fint, kärleksfullt och inkluderande, men stämmer det med den skapelseordning som Gud fastställt om man och kvinna? Och stämmer det med vad Paulus skriver i Rom 12:2 ”Anpassa er inte efter världens tänkesätt …? Jämför det bibeln benämner som otukt; prostitution och homosexualitet (3 Mos 19:29, 3 Mos 18:22, 20:13, Rom 1:24 ff)
Det tredje området
som det visserligen var och är ett motstånd emot, är den könskorrigering som politiken till varje pris ska genomföra, trots motstånd från experter. Det verkar som att vi har kommit till den punkt då i princip allt som strider både mot det sunda förnuftet och det av Gud utandade ordet ska suddas ut.
Ett fjärde område
som är i sin linda, men som med säkerhet kommer så småningom, är polygami som nu teologiskt ska utredas.
På område efter område finns tendenser i vår tid som fanns redan på GT-tid men som Gud starkt reagerade mot och straffade. Gud har inte förändrats. Han är densamme, på GT-tid liksom i vår tid. På avfall följer dom. Frågan vi behöver ställa oss (sett ur tillståndet under Ahabs hus tid) är hur länge Gud kommer att ha tålamod med vårt land?
Hans Eriksson
Lämna ett svar