Hur kan det komma sig att den kände historieprofessorn vid Harvard University Niall Ferguson, i en intervju i magasinet Neo, inte menar att ateismen är ett möjligt alternativ till att få ordning på de utsatta förorterna? Det anmärkningsvärda är att professorn själv är ateist.
Historieprofessorn uppmanar istället de kristna till mission där.
Det är en dyster bild som växer fram i Angered. Polismyndigheten, massmedia och många av de boende bekräftar bilden – som är mörk. Polisens lista över antalet bostadsområden, som klassas som särskilt utsatta i Sverige, har ökat från 15 till 23. Av de 23 finns sju i Göteborg och av dessa sju finns fyra i Angered; Gårdsten, Hammarkullen, Hjällbo och Lövgärdet. De övriga utsatta områdena i Göteborg är Bergsjön, Biskopsgården och Tynnered/Grevgården/Opaltorget.
Många står idag handfallna inför situation. Resignationen breder ut sig hos fler och fler. Samhället har försämrats över tid. Brottsligheten har ökat, ungdomskriminaliteten har slagit nya rekord och det alternativa samhället har brett ut sig.
Rikspolischef Dan Eliasson, vädjade vid i en presskonferens i juni 2017, om hjälp från det övriga samhället:
– Andra samhällsaktörer, hjälp oss, hjälp oss, sade Dan Eliasson. [1]
Alice Teodorescu skrev i sin ledare i Göteborgs-Posten den 31 augusti 2017 om att vi måste ta tillbaka förorten från de kriminella. Hon efterlyste nya grepp för att komma åt våldet och de parallella samhällssystem som allt mer präglar svenska städer. [2]
Sverige håller på att bli ett nytt Sydafrika
Jag fick ett mejl från en vän, som vill vara anonym. Han skriver:
– Sverige håller på att bli (och är det egentligen redan) ett Sydafrika med osynliga apartheidmurar och ett USA där segregationen permanentar en underklass – allt medan den välmående delen av samhället ovetande sover gott i sina sköna sängar. Brända bilar och stenkastning på blåljuspersonal är bara symptom på att något är fel. Att kalla in fler poliser är bara att lindra symptomen. Vi måste gå till roten med problemen!
På väg mot en samhällskatastrof
– År 2014 samlades 1 200 politiker, chefer, anställda i kommunen och forskare i Göteborg. Första dagen beskrevs sakernas bedrövliga tillstånd. Andra dagen sysslade man med frågeställningen: Vad gör vi?
En universitetslektor vid Göteborgs universitet på Institutionen för socialt arbete som jag samarbetat med under ett flertal år i skrev till mig i ett mejl angående resultatet av konferensen:
”Mitt intryck var att detta skulle leda till ett riktigt fälttåg mot fattigdom och orättvisor.”… ”Sen vet jag faktiskt inte vad som hände.”
– Sådan är situationen: Vi är på väg mot en samhällskatastrof, men de styrande och ansvariga verkar stå handfallna inför missförhållandena. Inga krafttag görs för att komma till rätta med problemens rötter.
Ateistisk historieprofessor menar att ateismen inte är något alternativ
– En historieprofessor vid Harvard University Niall Ferguson räknas till en av världens mest inflytelserika tänkare. I en intervju i magasinet Neo uppmanar han kristna till mission i förorterna. [3]
Det anmärkningsvärda är att professor Ferguson själv är ateist. Men han betraktar inte ateismen som ett möjligt alternativ för dessa människor utan manar istället till kristen mission eftersom detta enligt honom är lösningen”, slut citat från min vän.
Det finns hopp om en förändring – på riktigt
Det första vi måste göra är att våga se sanningen i vitögat – vi måste se läget som det faktiskt är. Alice Teodorescu efterlyser nya grepp, i sin ledare i GP den 31 augusti.
Nu inställer sig frågan: Är det OK att ta nya grepp, på riktigt? Får vi vända på alla stenar? Får allting ifrågasättas?Idag törs många företrädare inte se verkligheten som den ser ut. Om man tittar dit så hisnar man över hur eländigt det är, runt omkring oss. Vi befinner oss i farlig situation, på riktigt. Vad blir kostnaden för rehabiliteringen av samhället? Törst vi? Har vi tillgång till de specialister som behövs? Har vi råd att bota det, alltså samhället? Eller har vi inte råd att bota ”patienten”? För att kunna skriva ut ”den rätta medicinen” så måste patienten först undersökas. Patienten, i det här fallet, är stadsdelen Angered.
Hur definierar vi ”boxen”?
Låt oss, för en stund, tänka och fundera över följande:
Vårt samhälle finns i ett mänskligt ramverk eller i en ”box”. Boxen har ett väl definierat innehåll. Då kommer frågan:
Hur ser den samhälleliga boxen ut?
Boxen är inomvärldslig. Det handlar om den fysiska och den psykiska världen, den mentala och den intellektuella. Själens beståndsdelar är förstånd, vilja och känsla. Det handlar om våra fem sinnen. Vad förnimmer vi och vad klarar vi av? Vad innehåller boxen mera? Vad ser vi? Vad hör vi? Hur smakar det? Hur känns det? Luktsinnet hör också hemma här. Det handlar om vad vi människor kan ta på och uppleva. Boxen handlar även om utbildning, om forskning, om utveckling, om politik och om vetenskap med dess beprövade erfarenhet. Även rymden och allt som finns där ute ingår i boxen, liksom alla mikroorganismer som inte kan ses med blotta ögat. Alla ismer finns också med. Dessa är viktiga för många och ryms inne i boxen. Där ingår också ekonomi, handel och företagande men även privata och allmänna initiativ, verksamheter och åtgärder, liksom föreningslivet och den lilla människans vardag – med allt vad livet och levernet handlar om. Men också mycket annat. Utvecklingsläran är central, liksom humanismen.
Vi måste våga lyfta blicken
Jag tror att vi måste lyfta blicken, en aning. Men vågar vi det? Hur som helst så är det nödvändigt – åtminstone för en liten stund – att titta ut ur den vanliga, traditionella boxen. Hur ska vi annars kunna lösa dagens komplexa situation?
Locket på boxen måste lyftas bort? Är det möjligt att tänka i nya tankebanor? Får vi? Vem ger oss lov?
Samhällets destruktiva krafter har inga planer på att ge upp och tar inte heller semester. Om sådant får vi daglig information om, genom massmedia. Det läser vi om i dagstidningen och det ser vi också på TV:s nyhetssändningar. På radion får vi analyser och kommentarer så att öronen värker.
Tänk om vi måste lyfta på boxens lock för att kunna klara av problemen, som finns lokalt, regionalt, i landet och även internationellt. Men törst vi? Vad måste vi då ändra på? Omändringar tar på krafterna och kan leda till splittring. Sådant kostar på. Förresten: Vilka heliga kor måste slaktas?
Tänk om det inte går att lösa dagens samhälleliga och globala situation genom politiska, sociala och ekonomiska beslut. Kan man tänka så? Och får man? Om våra armar är för korta så är dom det och om våra muskler är för svaga så är det så. Tänk om vi har kommit till vägs ände, trots samhällets enorma resurser? Vad gör vi då? Är det dags att ge upp? Ska vi gömma våra huvuden i sanden, lik strutsen, och hoppas att det snart går över? Kanske drömmer vi bara.
När vi lyfter på boxens lock – så kommer vi in i den andliga världen
Att den andliga världen finns och existerar kan miljoner av dagens människor bekräfta. I den andliga världen krävs det något annat. Det kallas för tro – men vi tror inte på vad som helst – nej, vi tror på något som bygger på insikt med övertygande bevisning. Det handlar om en bevisning som är ställt bortom allt tvivel.
Vår tro handlar om människan Jesus Kristus, Guds son. Han levde för länge sedan och han betalade för all världens synd, skuld och elände, för alla tider, vid ett unikt tillfälle. På Golgata kors köpte han varje människa på hela vår jord fri från detta gissel. Det gäller för alla tider; imperfekt, presens och futurum. Han betalade ett fullt pris när han offrade sig för dig och mig. Vilket erbjudande. Vi behöver inte göra någonting alls för att bli fria – allt är ju redan gjort.
Hundratals ögonvittnen har bekräftat att Jesus uppstod efter att i tre dygn ha varit i graven. Fortfarande lever han i allsköns välmåga, i den andligt goda världen, i himlen. Räcker det som bevis. Åtminstone fem hundra människor såg Jesus efter uppståndelsen. Tänk vad bra det är med äkta bevis, av trovärdiga vittnen. Det är helt enormt. Genom att tro detta får vi frid på insidan och glädje i hjärtat. Det är bara enkel tro som behövs. Inga svåra saker behöver göras. Nej ingenting.
Det finns också en ond värld
Den andliga världen handlar också om en ond värld – motpolen. Dessa makter och krafter – det goda och det onda – står i ständig konflikt med varandra. I vår vardag möts vi av ondska och ofta hör vi om onda handlingar.
Tyvärr verkar de kriminella gängen komma närmare och närmare. Det är skrämmande. Ondskan har vi svårt att värja oss emot. Den finns nära oss, allt för nära. Men det finns skydd och det finns hopp för stadsdelen. Det låter bra.
Källor och relaterat:
[1] Rikspolischef Dan Eliasson, vädjar om hjälp från andra samhällsaktörer: – hjälp oss, hjälp oss.
http://www.expressen.se/gt/rikspolischefens-vadjan-hjalp-oss/
[2] Alice Teodorescus ledare i GP 31 augusti 2017 om att vi måste ta tillbaka förorten från de kriminella.
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-ta-tillbaka-f%C3%B6rorten-fr%C3%A5n-de-kriminella-1.4583553
[3] Historieprofessorn vid Harvard University Niall Ferguson menar att ateismen inte är ett alternativ.
http://magasinetneo.se/artiklar/misslyckandet-kommer-att-fa-katastrofala-foljder/
Lämna ett svar