Är allt som du framför i talarstolen – ställt bortom allt tvivel?

Värmlands tingsrätt i Karlstad meddelade, i januari 2017, dom i ett mål mellan Zlatan Ibrahimovic och en idrottsledare. Idrottsledaren dömdes för grovt förtal till 60 dagsböter. Photo by ArdfernCropped and retouched by Danyele. Följ länkarna längst ner.

Det är lätt att dras med i vidlyftiga framställningar, särskilt om de framförs av karismatiska förkunnare. Men hur ska man försäkra sig om att inte hamna fel? Och hur ska man agera för att komma rätt? Finns det någon nyckel att använda när man närmar sig bibelns budskap?

I juridiska sammanhang är det självklart att ta med flera källor i bevisföringen. Dessa ska dessutom vara oberoende av varandra, i varje enskilt fall. Vidare ska inkallade vittnen vara trovärdiga. Den västerländska juridiken har tagit intryck av de tio budorden. På samma sätt förhåller det sig inom den seriösa journalistiken. En tidningsartikel eller en TV-inslag får inte bygga sitt intyg på endast en källa.

På Värmlands idrottshistoriska sällskaps idrottscafé i Karlstad anordnades en paneldebatt den 6 april 2016. Där antydde den förre förbundskaptenen i friidrott, Ulf Karlsson, att Zlatan Ibrahimovic varit dopad när han spelade i Juventus under åren 2004-2006. I debatten menade han att det var anmärkningsvärt att Zlatan hade gått upp tio kilo muskler på ett år. Som grund för sitt påstående hade han en tidningsartikel, ingenting annat.

Ulf Karlsson dömdes för grovt förtal av Zlatan i januari förra året
Den 9 januari 2017 dömdes Ulf Karlsson till 60 dagsböter på 400 kronor styck för grovt förtal, efter hans uttalande i Karlstad våren 2016, om Zlatan Ibrahimovic. Där antydde han att Zlatan varit dopad under tiden i Juventus 2004-2006: [1]

Trots, eller på grund av, endast denna tidningsartikel som källa fälldes Ulf Karlsson för grovt förtal av Zlatan. Denna enda källa som bevis räckte inte i Zlatan-rättegången. Karlssons bevisning var inte ställt bortom allt tvivel. Däremot saknade den grund.

I vissa kristna sammanhang håller man sig inte heller till sanningen? Varför är det så?
Olika tolkningsnycklar talas det om idag. Men hur ser den nyckel ut som öppnar dörren till rätt förståelse av Guds Ord? Hur ser bevisningen ut som är ställt bortom allt tvivel? Om ordet bevisning står det i 1 Kor. 2:4:

”Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft.”

Här ser vi att bevisningen handlar om något annat än mänskligt förstånd och världslig visdom. Bevisningen avser något som den mänskliga hjärnan är oförmögen till och som den inte själv kan tänka ut. Ordet bevisning, apodeixis på grekiska, handlar om starkast tänkbara uttryck för en fullgod bevisföring som, genom den helige Andes bistånd, har kraft att förvandla liv.

Jesus förklarar i Joh. 16:8 att han ska sända Hjälparen till oss. En av Andes viktiga uppgifter är att överbevisa världen om viktiga sakförhållanden:

”Och när han (den helige Ande) kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom.”

Fem bibelrum som beskriver stark bevisföring, uttryckta i juridiska termer:
5 Mos. 19:15 b: ”Efter två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras”.
2 Kor. 13:1 b: ”Efter två eller tre vittnens samstämmiga vittnesmål skall varje sak avgöras.
1 Tim. 5:19:  ”Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen”.
Matt. 18:16:  ”Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord”.
Joh. 8:17: ”Även i er lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt”.

Ett vittne är bättre än inget vittne alls. Men har man två eller tre trovärdiga vittnen som framför samstämmiga berättelser, oberoende av varandra, att lita på – då är saken avgjord. Bevisningen är då fullständigt trovärdig. Framställningen kan inte rubbas. Sakens tillstånd är säkerställt och bortom allt tvivel. Vad fyra eller sex ögon har sett ger större trovärdighet än vad ett ögonpar påstås ha uppfattat.

Ordet bevisning, apodeixis på grekiska,
handlar om starkast tänkbara uttryck för en fullgod bevisföring,
som genom den helige Andes bistånd,
har kraft att förvandla liv.

Ofta har jag under årens lopp fått alternativa fakta framlagda av kristna förkunnare. Sådana tolkningar medför förvirring och skapar oreda, tyvärr. En förkunnare har förklarat för mig att:

”De texter som hävdar att varje sak skall avgöras genom två eller tre vittnens utsago gäller konfliktlösningar och liknande.”

Men en sådan ståndpunkt, att det bara är vid lösningar av konflikter etc. som flera vittnens berättelser behövs, måste avfärdas. Denna uppfattning är en tolkning som inte bibelns samlade undervisning stöder.

Det kan vara livsfarligt att stödja sig på alternativa fakta
Professor Hans Rosling, som avled i februari 2017, hävdade att man ”… måste bygga sina åsikter på fakta”.

Professor Hans Rosling, som avled den 7 februari 2017, hävdade att man ”måste bygga sina åsikter på fakta”.

I Göteborgs-Postens kulturkrönika den 13 februari förra året skriver Emanuel Karlsten om detta fenomen: [2]

”Jag vill skriva något om det dystra i min omvärld just nu, men Hans Roslings ord ringer i mina öron: Världen är på väg mot något bättre. Världen krigar mindre, barnadödligheten minskar, fattiga blir rikare.”

Sara Telde på Twitter: ”Hans Rosling, motsatsen till alternativa fakta”: Läs om hur världen minns Hans Rosling [3]

I både den katolska och den lutherska katekesen har man tagit bort det andra budordet.

Hur kom det sig att de tio budorden bara blev nio i katekesen? [4]
Både i den katolska och den lutherska katekesen, liksom i den svenska psalmboken, finns en annan framställning av de tio budorden än vad som står skrivet i 2 Mos. 20:3-17.

I de båda katekeserna har man tagit bort det andra budet och istället flyttat upp det tredje budet och gjort det till det andra. För att få budorden att ändå bli tio så har man delat upp det tionde budet i två olika. På så sätt blir detta bud det nionde och det tionde budet. Därigenom har man tagit fram alternativa och vilseledande fakta för församlingen, som får allvarliga konsekvenser.

I 2 Mos. 20:3 – 17 återges de tio budord som Gud gav till Israels folk. Så här står det i den Svenska Folkbibeln: [5]

Första budet: ”3 Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.”

Andra budet: ”4 Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, 6 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.”

Men spelar det någon roll att man har tagit bort det andra budet?
Nu undrar du kanske om det spelar någon roll att man har tagit bort det andra budet? Det andra budet handlar om förbudet att göra bilder av det som är i himlen, på jorden eller i vattnet. Herren, Gud, visste om den risk som skulle komma att uppstå senare i historien om han inte förbjöd sitt folk att göra sig sådana avbilder. Han visste i förväg att hans folk, i en kommande framtid, skulle komma att dyrka sådana bilder som gudar. Vi människor vill gärna göra ting synliga för våra fysiska ögon. Vårt kött dras lätt åt det som är ytligt.

Herren, Gud, som är en nitälskande Gud, pekade i budet på de hemska konsekvenser som skulle komma att drabba avkomman till den som inte tog varning. Han skulle låta straffet för fädernas missgärning drabba barnen i flera generationer.

I slutet av vers 5 sägs det att ”… man hatar mig”, när man gör sig sådana typer av avbilder. Tyvärr har man under tidernas gång tagit allt för lätt på detta. I Jos 24:19 står det att Josua sa till folket att Herren är en helig Gud:

”Han är en nitälskande Gud, och han skall inte ha fördrag med era överträdelser och era synder.”

Konsekvenserna har visat sig bli förfärligt allvarliga när man helt nonchalerade Guds varning genom att ta bort detta viktiga andra bud. Kyrkohistorien är full av Jesusbilder, bilder av Maria och Jesu lärjungar, bilder av änglar och djurgudar, liksom av fiskgudar. Genom att ta allt för lätt på bildförbudet och genom att inte förbjuda det, som det talas om i 2 Mos. 20, har kristenheten förlorat en viktig skyddsfaktor. Istället för att varna för risken för avgudadyrkan har kyrkorum och hem, på många håll under åtskilliga århundraden, upplåtits för vilseledande bilder och budskap.

Rättfärdig genom tro, utan laggärningar
Aposteln Paulus skriver att vi blir rättfärdiga genom tro, enligt Rom. 3:28:

”Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.”

Johannes bekräftar detta i 1 Joh. 1:9. Ja, vi blir rättfärdiga genom att tro på vad Jesus Kristus gjorde för oss på Golgata kors – men inte genom en blandning av tro, egna ansträngningar och traditioner.

Kan det möjligen vara så att evangeliet döljs för barnen och barnbarnen till alla de föräldrar som har ikoner och andra religiösa bilder upphängda på väggar hemmavid? Kanske finns förklaringen här till många av de problem som har uppstått vid evangelisation i den katolska världen?

För den som tar allvarligt på det andra budet finns ett löfte: Om vi inte gör bildstoder eller bilder av himmelska väsen eller ikoner av döda troende kommer Gud att visa ”… nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud”.

Det tredje budet (men inte det andra budet som det framställs i de olika katekeserna) återfinns i 2 Mos 20:7 ”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.”

Det första budet handlar om  vad … hjärtat inte får fästa sig vid
det andra budet handlar om  vad … ögonen inte får se på
medan det tredje handlar om vad … munnen inte får uttala

Jesus framförde aldrig någon tolkning – finns då något skäl för oss att tolka Guds Ord?
Ordet tolkning återfinns i en enda vers i bibeln. Den står i 2 Petr. 1:20:

”Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning”.

Orden tolka, tolkade och tolkningar återfinns inte i någon enda bibelvers, enligt den Svenska Folkbibeln. Handlar tolkningar om att man försöker att få ihop det som man inte förstår? Kan det möjligen vara så att man hamnar i det låga själiska diket om man tolkar det som man inte begriper?

Det finns inga uppgifter i bibeln om att Jesus gjorde någon enda tolkning. I Joh. 12:49 säger Jesus att … ”Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala.”

I vers 50 utvecklar han ytterligare sin tes: ”Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig.”

I Apostlagärningarnas kapitel fem får vi ytterligare ett bevis på att bibeln, tydligt och klart, visar att det behövs mer än ett vittne i vår argumentationslinje. Där berättas det om att översteprästen och alla hans anhängare grep apostlarna och lät sätta dem i allmänt häkte. Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna, förde ut dem därifrån och uppmanade dem att gå till templet för att förkunna för allt folket. När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. I vers 34 hände något märkligt. En farisé i Stora rådet som hette Gamaliel reste sig och befallde att man skulle föra ut männen en stund. Sedan sa han i Apg. 5: från vers 35 och framåt:

”35 Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. 36 För en tid sedan kom Teudas och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. 37 Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. 38 Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. 39 Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud.”

Genom Gamaliels förståelse av vikten att framlägga mer än en faktauppgift förmådde han de ursinniga rådsherrarna att gå på hans linje. Gamaliel tillämpade saken helt rätt och därigenom kunde den helige Ande övertyga de församlade att tillämpa det som Gamaliel föreslog. Genom hans sätt att argumentera räddades apostlarna från döden. Hur hade resten av Apostlagärningarna sett ut om alla de fängslade apostlarna hade förgjorts och dödats istället för att friges?

I Apg. 25:7 ser vi att judarna framförde många svåra beskyllningar mot Paulus: ”… som de inte kunde bevisa”.

Den 25-årige man som har erkänt att han skjutit 14 skott på skolgård – frias av tingsrätten
Nu vill jag peka på ett domstolsutlåtande från våren 2016, som visar på vad som hände när inte tillräckligt hög grad av bevisning ingavs under en domstolsförhandling. Den åtalade 25-åringen hade tidigare erkänt att han varit på brottsplatsen och avlossat 14 skott. Men i tingsrätten ändrade han sin berättelse.

Den 25-årige man som stått åtalad för att ha skjutit med k-pist mot flera barn och ungdomar på GA-skolans skolgård (nuvarande Söderskolan i Helsingborg), en junikväll 2013, frias av tingsrätten.

Den 25-årige man som stått åtalad för att ha skjutit med k-pist mot flera barn och ungdomar på GA-skolans skolgård (bilden visar nuvarande Söderskolan i Helsingborg), en junikväll 2013, frias nu av tingsrätten. Han frias trots att han en gång erkänt att han avlossade de 14 skotten, skriver Helsingborgs Dagblad den 23 mars 2016. När det nyligen var dags för rättegång hade han dock ändrat inställning och förnekade att han ens befunnit sig på brottsplatsen. Tingsrätten konstaterar i sin dom att det inte finns någon teknisk bevisning som binder 25-åringen till skolgården eller till fynd från skottlossningen i form av patronhylsor. Mannen har förklarat sitt erkännande med att en person tvingade honom att gå till polisen och ta på sig brottet, en invändning som tingsrätten inte bedömer som helt osannolik.

”Man får aldrig glömma bort att ett erkännande måste stödjas av utredningen i övrigt, här har vi det svart på vitt.” Så säger 25-åringens försvarsadvokat Lars Kruse till HD.

Riksdagsledamoten Beatrice Ask (m). Foto: Frankie Fouganthin.

Dödligt våld bland kriminella
Förra justitieministern Beatrice Ask (M) ställde den 11 oktober 2016, en skriftlig fråga till statsrådet Anders Ygeman (S): ”Andelen mord bland kriminella gäng utgör en allt större del av det dödliga våldet i Sverige. Morden är ofta svåruppklarade och kräver stora resurser då få personer vill eller vågar prata med polisen.” 

Enligt Mikael Rying, kriminolog vid polisens Nationella operativa avdelning (NOA), klarar polisen i dag endast upp tre av tio mord i kriminella miljöer, vilket kan jämföras med att åtta av tio mord klarades upp under 90-talet.

Beatrice Ask pekar här på ett stort samhällsproblem. Kriminella gäng tvingar sin omgivning till tystnad. Många vågar idag inte vittna för polisen när de sett dödligt våld utövas. Få personer vågar vittna vid sådana rättegångar. Om de tänker ställa upp och vittna utsätts de ofta för hot om repressalier av kriminella gäng. På 90-taler klarades åtta av tio mord upp, idag bara tre av tio.

Min utgångspunkt med den här genomgången är att så trovärdigt och sanningsenligt som möjligt arbeta utifrån tesen:

”Varje sak och varje påstående som framförs ska kunna bevisas på ett samstämmigt sätt av två eller tre trovärdiga vittnen, oberoende av varandra.”

I Luk 24:27 förklarar Jesus för Emmausvandrarna vad som stod skrivet om honom i skrifterna. Han tog inte fram bara ett ord som stod om honom. Nej han gjorde en omfattande genomgång. Därför bör vi göra på samma sätt i vår undervisning:

”Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.”

Varje doktrin vi för fram och varje påstående som vi hävdar, i tal och i skrift, måste kunna styrkas på biblisk grund. Kravet på objektivitet, sanningshalt och bevisning måste vara lika högt satt, i våra kristna sammanhang, som ett mål i tingsrätten kräver. Allt vad vi uttrycker och allt vad vi delger bör vara genomtänkt, vattentätt och hålla vid en domstolsförhandling, om så skulle behövas.

Parallell bevisning innebär att man stöder sin sak eller sitt påstående på mer än en källa. På samma sätt som ett järnvägsspår vilar på två skenor, och inte bara på en enda skena, så vilar varje biblisk sanning på mer än ett bibelord.

All sanning är parallell
Parallell bevisning innebär att man stöder sin sak eller sitt påstående på mer än en källa. På samma sätt som ett järnvägsspår vilar på två skenor, och inte bara på en enda skena, så vilar varje biblisk sanning på mer än ett bibelord. Bilden visar en dubbelspårig järnväg. Det är viktigt att förstå att all sanning är parallell. Av den anledningen måste all bevisning ske parallellt och inte bara i serie. All form av bevisning kräver mer än ett vittne och all form av bibelundervisning måste stödja sig på mer än ett bibelord.

Vid många tillfällen stöder sig förkunnaren på bara ett enda bibelord – Varför undrar man?
Skrift får förklara skrift – parallellt – hela tiden. Förbiser man detta kommer man fel. I många kristna sammanhang sker inte undervisningen på det här sättet, tyvärr.

När predikanten, efter läsningen av sitt enda bibelord, går vidare till nästa bibelställe görs det med syftet att styrka sin tes. Inte sällan fortsätter  förkunnaren därefter vidare, genom att åka slalom till nästa favoritord, i sin argumentationslinje. Predikan liknar här en seriekoppling. Ett sådant sätt att predika och argumentera leder, inte sällan, åhörarna fel.

Varje sak och varje tes som framförs måste hålla en hög grad av bevisning. Två eller tre trovärdiga vittnens parallella och samstämmiga berättelser, oberoende av varandra, ger full bevisning.

Inom den seriösa journalistiken håller man hårt på källkritik. Det betyder att man inte bara kan ta en enda uppgift att föra vidare.

För att inte komma fel och föra ut felaktig information måste man hämta sina uppgifter från minst två olika källor. Det är viktigt att inte rycka texten ur sitt sammanhang, ur sin kontext och ur textens omgivning. Därför måste vi sätta in det aktuella bibelrummet i dess rätta sammanhang. Vi får ta del av parallella texter för att komma rätt. Ett enda bibelord ger ingen helhetsbild. Varje sak och lärosats som bibeln framför bekräftas alltid av flera källor.

Två eller tre trovärdiga vittnens samstämmiga berättelser,
oberoende av varandra,
ger full bevisning

Fortsättning följer.

Källor och relaterat:

[1] Dom i Zlatanmålet i Värmlands tingsrätt, den 9 januari 2017
http://www.varmlandstingsratt.domstol.se/Om-tingsratten/Nyheter-och-pressmeddelanden/Dom-i-Zlatanmalet/

[2] Emanuel Karlstens kulturkrönika om Hans Rosling i Göteborgs-Posten, den 13 februari 2017
https://www.gp.se/n%C3%B6je/kultur/emanuel-karlsten-hans-rosling-var-unik-1.4156094

[3] Sara Telde på Twitter: ”Hans Rosling, motsatsen till alternativa fakta”
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sa-minns-varlden-hans-rosling/

[4] De tio budorden, enligt katolsk och luthersk tradition
https://sv.wikipedia.org/wiki/De_tio_budorden

[5] De tio budorden från 2 Mos. 20:3-17, enligt Svenska Folkbibeln 
http://www.folkbibeln.it/?bok=2&vers=20:3#20:3

Sven-Allan Johansson 63 Artiklar
Ansvarig utgivare för sistatiden.se

Bli först med att lämna en kommentar

Sista tiden (Denna del omfattas ej av vårt utgivningsbevis): Kommentatorsregler

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.